Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Detaljhandlarföreningar - Detaljist - Det Bästa - De tekniska vetenskaperna (DTV) - Detektiv - Detektivhistoria - Detektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Detaljist—Detektor
638
nisationer (ibland även lokalföreningar) och
riks-branschorganisationer, de senare anslutna till
köpmannaförbundet. — Köpmannaförbundet, resp,
dess lokal- och länsorganisationer syssla
huvudsaki. med frågor, som beröra hela detaljhandeln
(kontakt med statliga och andra officiella
myndigheter, remisser, utbildning, pressverksamhet,
utredningsarbeten, upplysning och propaganda
o. dyl.), under det att branschorganisationerna
inrikta sitt arbete på speciella branschfrågor
(uppgörelser med leverantörer, prisfrågor,
nyetable-ringsfrågor och information till medl. m. m.).
Köpmannaförbundet utger varje vecka tidn.
Köpmannen (40,000 ex.) samt varje månad tidskr.
Butikskultur. Tills, m. vissa företag och
sammanslutningar inom industrien utges även tidskr.
Veckonytt, avsedd för allmänheten. Bland
köpmannaförbundets olika inst. märkas
Köpmannainstitutet (kursverksamhet för anställda och
köpmän), arkitektkontor, utredningsinstitut,
skatteby-rå, pensionskassa, husmoderstj änst och pressavd.
En livskraftig ungdomsrörelse med stöd av
förbundet samlar ungdomen inom detaljhandeln till
bl. a. studieverksamhet. — Av
riksbranschorgani-sationerna äro Sveriges speceri- och
lanthandlareförbund (16,000 medl. 1947) och Sveriges
beklädnads- och manufakturhandlareförbund (4,300
medl. 1947) de största. Flertalet
branschorganisationer utge egna tidskr., vilka behandla
branschens vitala frågor. Den enskilda detaljhandelns
personalavtalsfrågor ombesörjas av Handelns
arbetsgivareorganisation (HAO).
Detalji’st den, som idkar detaljhandel (se d. o.).
Det Bästa, tidskrift, svenska uppl. av Reader’s
Digest.
De tekniska vetenskaperna (DTV), serieverk
för teknisk vetenskap och dess tillämpningar inom
industri, byggnadsverksamhet och arkitektur. D.,
som omfattar 6 serier om tills. 28 bd, utkom
1920—35 och redigerades av T. af Geijerstam
och (från 1925) T. Hubendick.
Detektiv (eng detective), polis inom den
avdelning, som har att uppspåra förbrytare el.
brott; hemlig polisman.
Detektivhistoria, en spännande skildring i
roman-, novell- el. dramaform av utforskandet av
en hemlighet, som är el. misstänkes vara förenad
med något brott. D. är en jämförelsevis modern
litterär genre. D. skapades av E. A. Poe 1841
—45 genom några noveller, av vilka ”The
mur-ders of the rue Morgue”, ”The mystery of Marie
Rogèt” och ”The purloined letter” äro viktigast.
Från Poe härstamma de två huvudgrenarna av
d., den sensationella, där äventyrselementet och
mystifikationerna spela en stor roll, och den
intellektuella, där problemlösningen dominerar.
Med W. Collins’ ”The woman in white” (1860)
och ”The moonstone” (1868) kommo de första
detektivromanerna. Ung. samtidigt upptogs d. i
Frankrike av E. Gaboriau. En ny period i
utvecklingen dagtecknas av Conan Doyles ”A study
in scarlet” (1887). Doyle, som skapade den
berömda detektivgestalten Sherlock Holmes,
fullföljde Poes och Gaboriaus dokumentariska och
psykologiska metod men rensade och
moderniserade framställningssätt och teknik.
Hans efterföljare ha varierat och utvecklat
motiv och metoder. A. Morrison gav handlingen
större sannolikhet, R. A. Freeman införde den
vetenskaplige, kemisk-fysiske detektiven, G. K.
Chesterton den religiöse själsanalytikern, Fader
Brown. Nya detektivtyper ha blivit allt flera:
reportern, patologen, psykoanalytikern o. s. v.
Av moderna detektivförfattare på engelska
kunna nämnas E. C. Bentley, E. D. Biggers,
Agatha Christie, Wills Crofts, S. S. van Dine,
E. M. Forster, R. A. Freeman, Ngaio Marsh,
E. Philips Oppenheim, Dorothy Sayers, Ellery
Queen, E Wallace och Richard Wilson Webb.
Fransmännen ha en ganska rik detektivlitteratur
(Maurice Leblanc, Gaston Leroux m. fl.). Bland
övriga märkas norrmannen S. Elvestad (Stein
Riverton) och svenskarna S. A. Duse, J. Regis,
A. Klinckowström och Stieg Trenter.
Litt.: J. French, ”The great detective stories”
(3 bd, 1924; antologi med detektivberättelser
från äldsta till nyaste tid); Dorothy Sayers,
”Great short stories of detection, mystery
and horror” (1928); R. Messac, ”Le
’détec-tive novel’ et 1’influence de la pensée
scienti-fique” (1929); H. Haycraft, ”Murder for
plea-sure” (1941), ”The art of the mystery story”
(1946).
Dete’ktor, inom radiotekniken anordning el.
apparat med uppgift att göra en intermittent el.
modulerad högfrekvens- (radio-) signal
uppfatt-ningsbar. Den av H. Hertz vid dennes försök
med trådlös signalöverföring 1887 använda d.
bestod av ett m i k r o-g n i s t g a p, som i mörker
observerades genom en lupp. En långt
känsligare anordning var den av É. Branly 1892
uppfunna kohärer n, vilken baserade sig på
iakttagelsen, att den elektriska ledningsförmågan hos
ett med nickelspån fyllt glasrör kraftigt steg,
sedan röret passerats av en signalimpuls. En
mera pålitlig typ var den av G. Marconi omkr.
1902 konstruerade magnetiska d., som
grundade sig på de förändringar i magnetiskt till-
Fig. 1. Kristalldetektorns verkningssätt.
Genom ventilverkan hos kristallen undertryckes v.
hälften hos bärvågen, så att en i huvudsak enkelriktad ström
fortledes till utjämningskondensatorn. Mycket stark
dämpning erhålles i den anslutna svängningskretsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
