Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deschanel, 1. Émile - Deschanel, 2. Paul - Des Cloizeaux, Alfred - Descurainia - Desdemona - Desensibilisator - Desensibilisering - Desenzano del Garda - Desert - Desertera - Desgodins, Auguste - Deshabillé - Deshima - Deshoulières, Antoinette - De Sica, Vittorio - Desickator - Desideratum - Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Des Cloizeaux—Desideria
616
Descurainia
Sophia.
(3:e uppl. 1892) och ”Le romantisme des
classi-ques” (6 bd, 1882—88).
2) Paul D., den föreg:s son, politiker (1856
—1922), republikens president. Han hade på
ämbetsmannabanan hunnit till underprefekt, då han
1885 valdes till deputerad, tillhörde sedan
deputeradekammaren till 1920 och gjorde sig där
tidigt aktad genom sakrika och välformade
debattinlägg. Han var till sin politiska åskådning
moderat republikan. 1898—1902 och 1912—20
var han deputeradekammarens president. Till
republikens president valdes D. 17 jan. 1920, sedan
han vid de republikanska gruppernas
provomröstning segrat över Clemenceau och denne
därpå tagit sin kandidatur tillbaka. D:s hälsa var
emellertid bruten, och han nödgades 20 sept. s. å.
nedlägga sitt ämbete. — D. var sedan 1899 led.
av Franska akad. Han var flitigt verksam som
förf., särsk. på det politiska området.
Des Cloizeaux [de kkoazå’], Alfred, fransk
mineralog (1817—97). D. var en av sin tids
förnämsta mineraloger. Han var 1876—92 prof, i
mineralogi vid naturhistoriska muséet i Paris.
Mest bekant är hans upptäckt av mikroklinen
(1876). Han utförde grundläggande
undersökningar över plagioklasernas optiska orientering.
Descuräi’nia, släkte av fam. korsblommiga
växter med omkr. 45 arter, örter, de flesta i
tempererade delar av Nordamerika.
I Sverige finns endast 1 art,
dillsenap, stillfrö, D.
(Sisym-brium) Soph’ia, ettårig, 3—6 dm
hög med findelade blad, erinrande
om dem hos dill, små, gula blommor
och mycket smala skidor på
utstående skaft. Arten förekommer som
ogräs el. ruderatväxt allm. upp till
Mellansverige och utefter den
norrländska kusten.
Desdemona [-må’-], den
kvinnliga huvudpersonen i Shakespeares
tragedi ”Othello”.
Desensibilisätor, ämne, som har
egenskapen att nedsätta
ljuskänsligheten hos den exponerade men icke
framkallade fotografiska plåten,
utan att den latenta ljusbilden
därvid förstöres el. försvagas. Sedan
den exponerade plåten badats i en
lösning av ett dylikt ämne, kan
framkallningen ske i relativt stark
belysning och därför lättare
övervakas. Desensibiliseringsmetoden
infördes 1920 av Lüppo-Cramer, som
fann, att vissa tj är färgämnen hade
en synnerligen stor desensibiliseran-
de förmåga. Bland d., som fått större praktisk
användning, må nämnas pinavitt, pinakryptolgrönt
och pinakryptolgult.
Desensibilisering, en behandlingsmetod, som
avser att nedbringa organismens överkänslighet
mot vissa ämnen. D. åstadkommes vanl. genom
insprutningar av stigande doser av det
ifrågavarande ämnet och har fått stor användning vid
astma och andra allergiska sjukdomar.
Desenzano del Garda [-tsa’nå], stad i n.
Italien, vid s. v. hörnet av Gardasjön; 4,500
inv. Livlig handel med spannmål och
trävaror; viktig hamn.
Dese’rt (av lat. de ser tus, övergiven), i svenskt
juristspråk om sådant mål, som i formellt
hänseende icke behörigen fullföljts i överrätt och
därför förfaller och icke sakligt prövas av denna.
Desertera (fr. dé ser t er), rymma (ur
krigstjänsten), överge sin post, svika sin plikt. —
Subst.: Desertör.
Desgodins [degådä’], Auguste, fransk
missionär (1826—1913). Han utforskade under
flera resor östra Tibets geografi och utgav bl. a.
”Dictionnaire thibétain-latin-franqais par les
mis-sionnaires du Thibet” (1899).
Deshabillé [-ije’] (fr. déshabillé),
morgondräkt, kamkofta; ”i d.”, halvklädd, slarvigt klädd.
Deshima [dejima], ö, se Nagasaki.
Deshoulières [dezoljä’r], Antoinette,
fransk författarinna (1638—94). Efter 1660
intog hon i Paris platsen som en av de mest
bemärkta preciöserna. Hon var själen i den kabal,
som sökte omintetgöra Racines framgång med
”Phèdre” till förmån för en tragedi av Pradon
över samma ämne. Med anledning därav gjorde
Boileau henne till föremål för sin tionde satir.
Själv uppträdde hon som författarinna med fadda
herdedikter och uppstyltade tragedier, vilket icke
hindrade, att hon av sina beundrare kallades ”den
tionde musan”. Jfr Sainte-Beuve, ”Portraits de
femmes” (1845).
De Sica, V i 11 o r i o, italiensk filmregissör
och -skådespelare (f. 1902). Han började filma
1931, blev regissör 1939 och gjorde som sådan
ett antal filmer av konventionell typ. Efter 2:a
världskriget fullbordade han ”Sciuscia” (1946;
”Cykeltjuvar”, 1949), en fränt realistisk, bittert
patetisk skildring av Neapels vilda barn efter
kriget.
Desickätor, se Exsickator.
Desiderätum, lat. (plur. desideräta), något
önskat, åstundat; önskemål; lucka (i samling)
att fylla.
Desideria, svensk-norsk drottning (1777—1860).
Hon var född i Marseille och dotter till den
rike köpmannen Franqois Clary; hon döptes till
Bernhardine Eugénie Désirée. 1794
blev hon bekant med Joseph Bonaparte, och de
förlovades snart. Hans bror Napoleon
åväga-bragte dock, -att Joseph i stället s. å. äktade
D:s syster Julie, medan D. blev Napoleons
trolo-vade. Sept. 1795 bröt emellertid Napoleon
förlovningen. Joseph Bonaparte arbetade för ett
parti mellan D. och general Jean
Bernadotte (sedermera konung Karl XIV J
o-han), och 1798 kom en förlovning till stånd.
17 aug. s. å. vigdes D. med Bernadotte. 4 juli
1799 födde D. en son, sedermera Oskar I.
Hennes gemål var då krigsminister. I förhållandet
mellan Napoleon och Bernadotte, karakteriserat
av tilltagande misstro, blev D., som trots den
brutna förlovningen stod på vänskaplig fot med
Napoleon, en ”åskledare”, för att begagna ett
uttryck av Bernadotte. Det torde i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
