Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dernburg, 1. Heinrich - Dernburg, 2. Bernhard - Dernier cri - Déroulède, Paul - Derris - Derry - Derwent - Dervisch - Derzjavin, Gavriil Romanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Dernier cri—Derzjavin
612
(5 bd, 3—4æ uppl. 1906—15) har övat stort
inflytande även utom Tyskland.
2) Bernhard D., den föreg:s brorson,
politiker (1865—1937). Han kallades 1906 att som
direktör för utrikesministeriets
kolonialavdelning leda de tyska koloniernas förvaltning.
1907 bev han statssekreterare och chef för
det nyupprättade kolonialministeriet. Han
utarbetade en rad reformförslag om
koloniernas förvaltning, särskilt om behandlingen av
infödingarna. D. avgick juni 1910 och blev
1913 led. av preussiska herrehuset. 1919 blev
han led. av nationalförsamlingen. Han var april
—juni 1919 riksfinansminister i Scheidemanns
ministär.
Dernier cri [därnje’ kri’], se Cri.
Déroulède [derolä’d], Paul, fransk
författare och politiker (1846—1914). Han deltog som
frivillig i fransk-tyska kriget 1870. Med sina
patriotiska, oerhört spridda ”Chants du soldat”
(1872) och ”Nouveaux chants du soldat” (1875)
vann han stor popularitet. Han skrev senare en
rad dramer. D. var 1882 en av grundarna av
patriotligan (Ligue des patriotes). Han blev dess
ledande kraft och höll
genom den och sina
glödande tal
revanschtanken varm. I
inrikespolitiskt hänseende
ville han en republik,
grundad på
folkomröstning. Han
tillhörde 1889—92 och 1898
—99
deputeradekammaren, slöt sig först
till Boulanger, varvid
patriotligan splittrades
och upplöstes av
regeringen, gj orde under
Panamåskandalen ett
våldsamt angrepp mot Clemenceau och var
under Dreyfusaffären motståndare till
revision. Vid presidenten Faures begravning 1899
försökte D. göra en militärkupp men
misslyckades totalt och arresterades. Han frikändes
av juryn men dömdes av senaten som riksrätt
till tio års landsförvisning och bosatte sig i San
Sebastian. Efter amnestien 1905 återvände D.
till Frankrike, föll igenom vid valen 1906 men
återtog sin ställning inom patriotligan, som
återuppstått under Dreyfusaffären.
De’rris, tropiskt växtsläkte, tillhörande fam.
Leguminosae’, även namn på den produkt, som
erhålles av de pulveriserade rötterna till
hithörande arter (främst D. elliptica från Ostindien).
Därav framställas insektsbekämpningsmedel, d
er-r i s p u 1 v e r, som bl. a. visat sig vara mycket
effektiva mot myror; den verksamma
beståndsdelen är härvid alkaloiden r o t e n o n. D.
brukas av infödingarna även som
fiskbedövningsmedel.
Derry [de’ri], se Londonderry.
Derwent [dä’(03nt], Tasmaniens viktigaste
flod, från Lake S:t Clair till Storm Bay vid
Hobart; 160 km lång.
Dervischer.
Dervi’sch, persi, ”tiggare”, namn på medlem
i något av vissa mystiskt-religiösa brödraskap i
muhammedanska länder. D.-institutionen har
många likheter med munkväsendet. De olika
brödraskapens medlemmar ha sammankomster för
gemensamma andaktsövningar i kloster, som stå
under uppsikt av en prior, sjeich (äldste) el.
mürsjid (ledare). De kunna ofta ha praktisk
sysselsättning men leva ogifta och utan ägodelar.
Fastän de föra ett asketiskt liv med fasta, vaka,
andakt o. dyl. äro de i regel icke självplågare.
Mest bekanta bland d.-ordnarna äro er-Rifaije
(de tjutande d:s orden), stiftad av Ahmed
er-Rifä’i (d. 1182), och el-Maulawije (de dansande
d.), som stiftades av den berömde persiske
författaren Maulawi Djeläl ed-din er-Rümi (d.
1273). I sin urspr. form representerade
d.-insti-tutionen inom islam en mystisk riktning, som
till-lämpade vissa egendomliga principer för
tolkningen av koranen och den från Muhammed
härstammande traditionen, men i många fall
urartade den högst betänkligt. Under asketens
förklädnad döljer sig ofta nog en simpel tiggare
el. listig bedragare. De flesta d.-ordnarna
fortleva ännu i dag, och särskilt maulawiterna räkna
många medlemmar, som tillhöra de högre och
mera välmående klasserna. — Litt.: J. P. Brown,
”The dervishes” (1868, ny uppl. 1927).
Derzjavin [-?a’vjin], Gavriil
Romano-vitj, rysk skald (1743—1816). Son till en
fattig rysk adelsman av urspr. tatarisk släkt, blev
D. officer och deltog med utmärkelse 1773 i
Bibikovs fälttåg mot Pugatjev. Efter att ha fått
plats som tjänsteman i senaten debuterade han
som odediktare i Lomonosovs anda, vann genom
det 1782 publicerade odet ”Felica”, en hyllning
till kejsarinnan Katarina II, dennas gunst.
Knappast någon enda viktigare tilldragelse under
Katarinas regering el. någon mera framstående av
hennes gunstlingar förblev obesjungen; bland
oden utanför denna ämnessfär märkes hans till
en mängd språk översatta ode ”Gud” (1784). —
D:s oden rymma vid sidan av mycken falsk
retorik partier av verklig poetisk skönhet och
röja en för den dåtida ryska poesien ny och
betydelsefull tendens: en tydlig påverkan av
folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
