Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Der el-Bahri, Deir-el-Bahari - Dereliktion - Derème, Tristan (Philippe Huc) - Der er et yndigt land - De resandes träd - Derfflinger, Hans Georg von - Derg, Lough - Dérimotor - Derivantia - Derivat - Derivata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Dereliktion—Derivata
608
Der el-Bahri.
de i terrasser uppförda templen åt Mentuhotep
III (IV) och drottning Hatshepsut, det senare
helgat åt Amon och prytt med reliefer ur
drottningens liv, bl. a. hennes färd till sagolandet
Punt. Templet utgrävdes av É. Naville 1894—96.
I trakten av D. ha gjorts betydande fynd, bl. a.
en rad mumier av det nya rikets märkligaste
re-genter (1886) samt en stor begravningsplats för
de tebanska översteprästernas släkt. — Litt.: É.
Naville, ”The temple of Deir el Bahari” (6 bd,
1895—1908).
Dereliktion (lat. dereli’ctio, verbalsubst. till
de-reli’nquere, övergiva), kvar lämnande,
bortkastande el. annat uppgivande av besittningen av lös
sak (en läst tidning, en cigarrstump, en tom
pappask) på sådant sätt, att det tydligt framgår att
man ej önskar befatta sig med den vidare. En
dylik sak (res derelicta) anses som herrelöst gods
(res nullius) och kan tagas i besittning av vem
som vill.
Derème [darä’m], Tristan (eg.
Philip-pe Huc), fransk skald (1889—1941), har sedan
1905 utgivit ett dussin diktsamlingar i en
sentimentalt ironisk stil. Flertalet föreligger under
den gemensamma titeln ”La verdure dorée”
(1922); senare har han utgivit bl. a. ”Le
Zodia-que” (1928).
Der er et yndigt land, danska folksången;
text av A. Oehlenschläger, musik av H. E.
Kröyer.
De resandes träd, se Ravenala.
De’rfflinger, Hans Georg, riksfriherre
von D., tysk militär (1606—95). Född i
Österrike och av lutersk trosbekännelse, inträdde han
i svenska armén och utnämndes 1639 till överste,
var 1642 en av Torstensons underhandlare med
Råkoczi, fick 1643 en livstidspension och
lämnade svensk tjänst 1648. Som generalmajor
trädde han 1654 i brandenburgsk tjänst,
befordrades hastigt till generalfältmarskalk och var
med i nästan alla de strider, i vilka
branden-burgska trupper deltogo under senare hälften av
1600-talet. Han blev riksfriherre 1674. I
slaget vid Fehrbellin (18 juni 1675) förde D.
överbefälet under kurfursten; 22 jan. 1676
besegrade han den svenska belägringshären
framför Wolgast, och 1679 slog han svenskarna vid
Tilsit. S. å. tog han avsked. D. inlade stor
förtjänst om brandenburgska kavalleriets utbildning.
Derg, Lough [låk el. låk dö’g], sjö i v.
Irland, genomflytes av River Shannon; 33 m ö.
h., 129 km2, 37 km lång, 2—5 km bred, 24 m
djup.
Dérimotor, en typ av repulsionsmotor, försedd
med dubbla satser kortslutningsborstar. Den ena
satsen är stationär, den andra ställbar kring
ro-torn. D. anses ha vissa företräden vid sådana
driftsbetingelser, där noggrann varvtals-, resp,
momentreglering är önskvärd.
Deriva’ntia, lat. (av deriväre, avleda), se
Avledande medel.
Derivat (av lat. deriväre, avleda, härleda). 1)
Kemisk förening, som genom likhet i
sammansättningen kan härledas från en annan.
2) Avledning (se d. o. 1).
Deriväta, fundamentalt begrepp inom den
högre matematiken, infört samtidigt och
oberoende av varandra av Leibniz och Newton. D.
av en funktion y = f (x) är gränsvärdet av
äf(x + h)-f(x) ..
—:–––––––-■, da h obegränsat narmar sig
h
värdet noll, förutsatt att detta gränsvärde
existerar. För d. nyttjas vanl. någon av
beteckning-, . d f (x) , d y _ . , .
arna y, f (x), —;–––el. — . Om
funktio-d x d x
nen innehåller flera oberoende variabler, tages d.
med avseende på en av dessa och benämnes då
partiell. — Betraktar man den kurva, som
representerar den givna funktionen i ett
rätvinkligt koordinatsystem (se fig. 1), kan man ge
följ, geometriska tydning åt begreppet d. Om P
och P’ äro två punkter på kurvan med
koordi-naterna (x, f(x)) och (x + h, f(x + h)), har man
1 c- . /U + h)—f(x) ..
enl. fig. 1 tg Vj— –––––––. Da h narmar
h
sig noll, övergår sekanten PP’:s lutningsvinkel i
tangentens i punkten P lutningsvinkel v t, och
tg vt blir = funktionens derivata. För att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
