Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, 4. Magnus Gabriel - De la Gardie, 5. Maria Eufrosyne - De la Gardie, 6. Maria Sofia - De la Gardie, 7. Jacob Casimir - De la Gardie, 8. Pontus Fredrik - De la Gardie, 9. Axel Julius - De la Gardie, 10. Gustaf Adolf - De la Gardie, 11. Magnus Julius - De la Gardie, 12. Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
De la Gardie
540
fiende och med förlust tillbakaträngd över Göta
älv; vid årets utgång nedlade han sitt befäl.
Då D. efter någon tids vistelse i Stockholm
lämnade huvudstaden på våren 1679, uppdrogs
ledningen av kansliets och rådets arbeten åt
riks-skattmästaren Sten Bielke för att följande år
övergå till Bengt Oxenstierna. D:s upphöjelse
till riksdrots efter den avlidne Per Brahe (sept.
1680) gav honom högre rang men satte honom
på en politiskt mindre viktig post. Under 1680
års riksdag vistades D. på landet. Hårt
drabbad av förmyndarräfsten och den stora
reduktionen, störtades han från rikedom och prakt i
fattigdom och fick jämte sin gemål endast för
livstiden behålla Venngarn och Höj entorp. Han
begrovs jämte sin maka i Värnhems kyrka. —
D. var framstående som älskare och gynnare av
vetenskaplig och konstnärlig odling. Tidens
historisk-antikvariska studier främjade han i
synnerhet genom inrättandet av
Antikvitetskollegium (1666—67), genom understöd åt forskare
och författare och genom gåvor av böcker och
manuskript — bland dem den ryktbara Codex
argenteus av Wulfilas bibel. Själv mångsidigt
och grundligt bildad, röjde han jämväl som
Uppsala univ:s kansler samma uppriktiga kärlek till
den högre odlingens sak, även om hans
tillgänglighet för yttre intryck och sidoinflytelser ej
alltid var nyttig, t. o. m. när gunstlingarna voro
män som Johannes Terserus el. Olof Rudbeck.
Särsk. strävade D. efter att göra franska
konstinflytelser gällande. Av hans omfattande
ny- och ombyggnadsföretag kunna nämnas
slotten Läckö, Ulriksdal, Karlberg, Venngarn och
Höj entorp samt ett flertal kyrkor.
Konstverksamheten vid D:s hov var pompös och
praktsträvanden. Bland de många i D:s tjänst
anställda konstnärerna kunna särskilt nämnas Jean
De la Vallée och N. Tessin d. ä. — Litt.: Biogr.
av R. Fåhræus (1936).
5) Maria Eufrosyne D., den föreg:s
gemål, dotter till pfalzgreven av Zweibrücken
Johan Kasimir och Gustav II Adolfs halvsyster
prinsessan Katarina (1625—87). Då föräldrarna
efter hennes födelse ständigt uppehöllo sig i
Sverige, blev hennes uppfostran svensk. Hon
förlovades 1645 med D.4). Drottning Kristina,
hos vilken hon stod i hög gunst, höll 7 mars
1647 deras bröllop på Stockholms slott. Trots
den nära släktskapen med konung Karl XI,
hennes brorson, utkrävdes kronans fordringar vid
reduktionen strängt. Undergivet lär hon ha
burit prövningen.
6) Maria Sofia D., syster till D.4) (1627
—94), se Oxenstierna.
7) Jacob Casimir D., den föreg:s bror,
greve, militär (1629—58). Han vistades 1646—
50 i Frankrike samt kämpade i Paris på det
kungliga partiets sida i frondens barrikadstrider.
1650 blev han överste för Dalregementet, 1653
generalmajor av infanteriet, s. å.
överkammarherre hos drottningen och riksråd. Under Karl X
Gustavs polska krig, då han synnerligen
utmärkte sig, förde han befäl som generallöjtnant,
och efter tåget över Bält var han en tid
gu
vernör över Fyn och Själland. 1658 blev han
vid Köpenhamns belägring general av infanteriet
och guvernör över Fyn. D. stupade utanför
Köpenhamn 7 okt. s. å.
8) Pontus Fredrik D., den föregis bror,
greve, riksråd (1630—92). Han blev 1658 överste
vid kavalleriet, generalmajor och kommendant
i Malmö 1664 samt vice generalguvernör över
Skåne, Halland och Blekinge 1665. Han
befordrades 1666 till riksråd och 1679 till
president i Dorpats hovrätt. S. å. blev han led. av
Reduktionskommittén.
9) Axel Julius D., den föreg:s bror,
greve, riksråd (1637—1710). Han blev 1660
överste för Västgöta ryttare, 1664 generalmajor
av kavalleriet och överste för Livgardet, 1668
generallöjtnant samt 1674 riksråd. Då man
befarade ett fredsbrott med Ryssland, fick D.
1674 med titeln fältmarskalklöjtnant befälet över
trupperna i Finland och Ingermanland. 1677
sändes han att leda försvarsåtgärderna vid
Kopparberget (mot Norge). 1687—1705 var han
generalguvernör i Estland.
10) Gustaf Adolf D., son till D.4), greve,
riksråd (1647—95). Efter studier i Uppsala och
utrikes resor skickades D. som särskilt
sändebud till England, Frankrike och Regensburg. Han
blev riksråd 1673, kansliråd 1674, president i
Svea hovrätt 1682 samt kansler för Åbo akademi
1687. 1692 blev han president i pommerska
reduktionskommissionen.
u) Magnus Julius D., son till D.9),
greve, riksråd (1669—1741). Han gick i fransk
krigstjänst 1689, steg till överste 1707 och
deltog i spanska tronföljdskriget. 1709 blev han
chef för Dalreg:tet, 1713 generalmajor och 1717
generallöjtnant. D. kallades till riksråd 30 dec.
1718 och trädde i funktion april 1719. Han blev
s. å. president i Kommerskollegium och var som
sådan mycket nitisk; var 1720 anhängare av
Fredriks av Hessen val till konung men
övergick senare till holsteinska partiet. 1726 åter
verkade D., som av släkttraditioner och böjelse
var starkt franskvänlig, för anslutning till
hanno-veranska alliansen. 1727 blev han överste
marskalk. Vid 1734 års riksdag ivrade D. för
närmare förbund med Frankrike. Vintern 1736
öppnade han sitt hus för regelbundna
veckomot-tagningar; det har sagts, att hattpartiet kom
till världen iD:s salonger.
12) Jacob Gustaf D., den föregis sonson,
greve, militär, diplomat, arkivsamlare (1768—
1842). Han blev överste i armén 1792, envoyé
en mission spéciale till Sachsen 1795 och
Danmark 1798, var envoyé i Wien 1799—1801 samt
i Madrid 1813—15. D. var lantmarskalk vid
pommerska lantdagen i Greifswald 1806,
brigadchef för Södra armén och chef för Skånska
lantvärnet 1808 samt ordf, i hemliga utskottet vid
riksdagen 1809. Jämte E. Ruuth var D. ledare
för gustavianerna, som önskade få den avsatte
konungens son, prins Gustav, vald till tronföljare.
Han påyrkade ivrigt en författningsrevision.
1834—35 var han lantmarskalk, blev led. av
Rikets allmänna ärenders beredning 1812, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
