Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer, ätt - De Geer, 1. Louis - De Geer, 2. Otto Wilhelm - De Geer, 3. Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
De Geer
510
sin brorson D.3). Detta jämte släktens övriga,
senare tillkomna fideikommiss, Frötuna (Rasbo
sn), Väsby (Hammarby sn) m. m., samlades
småningom hos D.5) :s ättlingar och ha, sedan hans
ättegren 1925 utslocknade på manssidan, övergått
till ministre plénipotentiaire, kammarherren
friherre Louis D. (f. 1887 22/i2), med undantag
av Frötuna, som tillfallit kammarherren friherre
Louis D:s (1866—1925) dotter Marianne och
numera innehas av hennes son i 1 :a giftet, Oscar
Bernadotte, greve av Wisborg (f. 1921 12/?). Av
Lövsta stora domäner frånsåldes 1917 till
Gimo-österby brukskonsortium själva bruket med
därtill hörande egendomar, så att fideikommisset
nu inskränker sig till godset (33 3/n mtl). —
Litt.: ”Ätten D.” (1920; utg. av E. W.
Dahlgren).
1) Louis D., köpman, banbrytare för svensk
industri (1587—1652). D., som var född i
Liège, utbildade sig till köpman och vistades
några år i Frankrike men slog sig sedan ned
först i Dordrecht, därefter i Amsterdam, där
han drev bankirrörelse. Hans första förbindelser
med Sverige sammanhänga med de lån, som
generalstaterna 1616—18 lämnade Sverige till
gäldande av Älvsborgs lösen. Ända fram till tiden
för de stora svenska framgångarna i Tyskland
hösten 1631 var D. svenska härens främste
vapenleverantör, och däri ligger en av
huvudkällorna till hans rikedom. Snart nog förlädes
själva tillverkningen till Sverige, där
järntillgången var god och ett inhemskt vapensmide
redan i uppväxt. När Finspångs bruk 1618
arrenderades av D:s landsman Willem De Besche,
var D. förlagsgivaren, som vid mäster Wil-
Louis De Geer. Målning av David Beck.
lems död 1629 tog två tredjedelar av det hela.
I Finspång drevs särsk. tillverkningen av
järnkanoner (”styckegjutning”). Det närliggande
Norrköping blev utskeppningsorten för den nya
industrien, och för att driva denna inkallades
vallonska bergsmän och smeder, som införde ett
bättre stångjärnssmide i landet. I D:s export
av metallvaror intog sedan stångjärnet
kvantitativt första rummet; därnäst kommo produkterna
av det honom givna men dock icke ostört utövade
privilegiet på kanontillverkning. 1627—31 besökte
D. första gången Sverige. Han vann då svenskt
medborgarskap (1627) och inlät sig i flera stora
affärer med kronan. Kronans vapenfaktorier
ställdes under D:s tillsyn och vård 1627, men
uppdraget återkallades efter konungens avresa
till tyska kriget. I skötseln av sin egen handel
och sina egna bruk hade han dock stor
framgång.
Utan tvivel var D. sin tids störste svenske
köpman, liksom han genom sina manufakturer
blev en vägrödjare för den svenska industrien.
Viktigast jämte Finspång voro Upplandsbruken;
österby, Lövsta (Leufsta) och Gimo
arrenderades av De Besche och D. 1626—27 och
frälseköptes av den senare 1643 (Finspång 1641); men
järn- och mässingsbruk drevos jämväl i
Norrköping och Nyköping, vid Kroppa i ö.
Värmland och vid Nacka i Stockholmstrakten. — 1641
fick D. svenskt adelskap. Sitt nya fosterland
gjorde han stora tjänster i 1643—45 års krig
med Danmark genom utrustning av Martin
Thijssens eskader i Holland. För sina
kostnader fick D. till stor del vederlag av tullmedel
(över 300,000 rdr av 505,000); eljest voro
frälseköp i stort omfång för honom ett fördelaktigt
sätt att göra sig betald för försträckningar och
leveranser: 1641—50 köpte han gods och räntor
för 223,000 rdr.
Med vidsynt blick, handlingskraft, mod, seghet
och initiativrikedom förenade D. en stark känsla
för sin rätt, som stundom kunde få en viss
prägel av hårdhet; men en vidsträckt välgörenhet
vittnar om hans människokärlek, och han ägde
jämväl ideella intressen. — Litt.: E. W.
Dahlgren, ”L. D. 1587—1652. Hans lif och verk”
(2 bd, 1923).
2) Otto Wilhelm D., den föreg:s sonsons
son, friherre, riksråd (1710—69). Han ingick 1732
vid Livgardet och var några år i utländsk
krigstjänst. Som avgjord hatt var D. krigsivrare och
deltog i holsteinska partiets intriger i
vinterkvarteren i Finland 1742. 1749 blev han
överstelöjtnant vid Dalregementet, närmade sig efter
tronskiftet 1751 hovet och blev 1757 landshövding i
Kymmenegårds län. D. var vid riksdagen 1765
—-66 lika ytterligt mössa, som han förut varit
hatt. Efter hattregeringens fall blev D. 1765
riksråd och 1766 frih. D. af T e r v i k. Som
riksråd spelade han mindre roll men var en
stridbar partiman. Som riksråd stod han f. ö. i
engelsk sold.
3) Charles D., sonsons son till D.i),
friherre, bruksägare, entomolog (1720–––78). Vid
sin farbrors, landshövdingen C. De Geers, död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
