Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dedekind, Richard - Dedemsvaart - Dedering, Sven - Dedicera - Dedikation - Deducera - Deductio ad (el. in) absurdum - Deduktion - Dee - Deecke, Wilhelm - Deeping, Warwick - Deere & Co. - De facto - Défaitism - Defant, Albert - Defekation - Defekt - De femhundras råd - Defensionsdeputationen - Defensionskommissionen - Defensiv - Defensivallians - Defensor - Defensor fidei - Deferent - Deffand, Marie de Vichy-Chamrond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Dedemsvaart—Deffand
504
tysk matematiker (1831—1916). Han verkade som
prof, först vid tekniska högskolan i Zürich och
från 1862 i Braunschweig. Bland D:s arbeten,
som huvudsaki. tillhöra talteorien, märkes främst
en nygrundad teori för de algebraiska talen med
införandet av det fundamentala i d e a 1-begreppet,
varigenom för dessa tal viktiga teorem bevisas
i analogi med dem, som gälla de hela talen.
Berömd är också D:s formellt stränga utveckling
av begreppet irrationellt tal, varigenom
dessa definieras som särskilj are mellan de
rationella talen (dedekindska snittet). Bland
D:s skrifter märkas ”Stetigkeit und irrationale
Zahlen” (1872; 5:e uppl. 1927) och ”Was sind und
was sollen die Zahlen?” (1888; 7:e uppl. 1939).
Dedemsvaart [-färt], kanal i nederl. prov.
Overijsel, förbinder Hasselt med Gramsbergen
vid floden Vecht.
Dédering, Sven Emanuel, orientalist (f. 1897
10/i2), doc. i arabiska i Uppsala 1927, prof, i
semitiska språk i Lund 1937. Han har utg.
syriska och arabiska texter samt särsk. behandlat
den äldre religiösa traditionen inom islam.
Dedicera (lat., dedicäre), tillägna (någon ett
litterärt el. musikaliskt verk).
Dedikation, tillägnan.
Deducera (lat. dedücere), härleda, bevisa.
Dedu’ctio ad (el. in) absu’rdum, lat.,
vederläggande bevisföring, som leder till det orimliga.
Deduktiön (lat., dedu’ctio, av dedücere,
bortföra, härleda), bevisföring. Se Bevis.
Dee [di], namn på flera floder i
Storbritannien. 1) D. i Wales; utfaller i Irländska sjön med
ett brett estuarium; 115 km. — 2) D. i Skottland,
från Cairngormbergen till Nordsjön vid
Aberdeen; 145 km.
Deecke [dè’ka], Wilhelm, tysk geolog
(1862—1934), prof. 1893—1906 i Greifswald
samt 1906—30 i Freiburg im Breisgau. 1907—24
var D. chef för Badens geologiska undersökning.
D:s vidsträckta undersökningar över
Nordtysk-lands geologi sammanfattades i ”Geologie von
Pommern” (1907). Vidare har han bl. a. utgivit
”Geologie von Baden” (3 dir, 1916—18).
Deeping [dfpnj], George Warwick,
engelsk författare (1877—1950), deltog som läkare
i 1 :a världskriget. Han skrev redan före kriget
ett stort antal romaner, bl. a. ”Sincerity” (1912),
men väckte uppmärksamhet först med ”Sorrell
and son” (1925; ”Livets växlingar”, 1928), som
gjorde stor lycka framför allt i Amerika. D:s
senare arbeten, ”Doomsday” (1928), ”Roper’s
row” (1929; ”Doktorn i Roper’s row”, 1932),
”Exiles” (1930), ”Old wine and new” (1932)
m. fl., ha blivit mycket populära.
Deere & Co. [di’ar an ka’mpani], Moline, Ill.,
stor amerikansk koncern, grundad 1868,
för tillverkning av traktorer, skördemaskiner,
plogar, tröskverk samt andra lantbruksmaskiner
och -redskap. D. omfattade 1946 n fabriker med
tills. c:a 15,000 anställda.
De fa’cto, lat., faktiskt, i själva verket. —
Att erkänna en stat de facto betyder i folkrätten
att betrakta dess regering som faktiskt rådande
i landet utan att ingå på dess rättsliga ställning.
Defaitism [defätfsm] (av fr. défaite,
nederlag), ett under 1 :a världskriget i Frankrike
uppkommet slagord för den åsikten, att nederlaget
var oundvikligt’ el. åtminstone att fullständig
seger ej stod att vinna, varför en uppgörelse, även
med uppoffringar, vore att föredraga framför
fortsatt krig. I överförd bemärkelse användes
ordet om bristande kampvilja och tvivel på
framgång. — D é f a i t i’s t i s k, som står i samband
med d.
De’fant, Albert, österrikisk geofysiker (f.
1884), blev 1926 prof, i meteorologi och
oceano-grafi vid Berlins univ. samt chef för Institut und
Museum für Meereskunde där. Han har bl. a.
skrivit ”Wetter und Wettervorhersage” (2:a uppl.
1926), ”Dynamische Ozeanographie” (1929) samt
utgivit resultaten av den tyska
Meteorexpeditionen 1925—27, i vilken han själv tidvis deltog.
Defekatiön (av lat. defaecäre, rena, av de,
från, och faè’ces, exkrement), avföring.
Defe’kt (lat. defe’ctus, av defi’cere, tryta,
fattas), ofullständig; brist; ofullständigt föremål
(t. ex. bok), ofullkomlighet.
De femhundras råd, se Direktorium.
Defensiönsdeputatiönen, se Deputation.
Defensiönskommissiönen kallades under
tiden för Karl XII:s bortovaro utom Sveriges
gränser (1700—14) den kommitté av åtta
rådsherrar, som från början var av mera tillfällig
karaktär (kungl. konstitutorial av 7 april 1700)
men efter hand fick högsta ledningen av rikets
militära angelägenheter. Den ombestyrde alla
ärenden ang. armén och flottan, ss. anskaffande
av folk, vapen och proviant, samt tog även
befattning med östersjöprovinsernas försvar. På
det hela taget gick den alla billiga anspråk till
mötes i sitt svåra värv att finna hjälpkällor för
den ständiga krigföringens växande behov. D.
upplöstes under förra hälften av 1714
(protokollet slutar 23 april) till följd av kungl. brev av
24 okt. 1713 från Timurtasch. D. kallades i kungl.
brev vanl. ”våra förordnade till (delibererande
över) defensionsverket”.
Defensiv (av lat. defe’ndere, försvara),
försvar, tjänande till försvar. — Motsats o
f-f e n s i v.
Defensivallia’ns, försvarsförbund.
Defénsor, lat., försvarare, en i utlandet ofta
använd benämning på försvarsadvokat.
Defénsor fi’dei, lat., ”trons försvarare”,
titel, som påven Leo X gav Henrik VIII 1521,
sedan denne s. å. utgivit en skrift mot Luther.
Titeln har sedan dess behållits av Englands
konungar.
Defere’nt, se Epicykel.
Deffand [däfä’], Marie de V i c h
y-Chamrond, markisinna du D., fransk
sa-longsdam (1697—1780). Hon var en kort tid
gift, hörde sedan till ”régencens galanta
herdin-nor” och var själv en tid regentens (Filips av
Orléans) älskarinna. Hennes salong besöktes av
tidevarvets ryktbaraste personligheter (Voltaire,
d’Alembert, Montesquieu, Horace Walpole m. fl.)
och var omkr. 1740 möjligen den allra
förnämsta i Paris. Hennes brev, som delvis ställts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
