Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daudet, 1. Ernest - Daudet, 2. Alphonse - Daudet, 3. Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Daudet
470
hans ”Histoire de 1’émigration pendant la
révo-lution franqaise” (3 bd, 1904—07).
2) Alphonse D., den föreg:s bror,
författare (1840—97). D. kom vid 17 års ålder till
Paris från födelsestaden, Nimes, för att bryta
sig en bana som tidningsman. 1858 utgav han
diktsamlingen ”Les amoureuses”, som ej väckte
någon större uppmärksamhet. 1868 utgav han sin
första roman, ”Le petit chose” (”Lille parfvelns
historia”, 1879), en självbiografisk skiss; med
sin första samling berättelser från hembygden,
Provence, ”Lettres de mon moulin” (1869),
grundläde han sin berömmelse. 1872 följde ”Tartarin
de Tarascon” (sv. övers. 1881), det odödliga
monumentet över provensalsk levnadslust och
självtillräcklighet, ett klassiskt verk i fransk
litteratur. Dickens hade varit hans ungdoms
läromästare; motståndslöst påverkad av
naturalismens teorier, framför allt såsom de
representerades av bröderna Goncourt och Zola, hängav sig
D. sedan åt satirisk samhällsskildring. Dickens’
inflytande gör sig ännu gällande i ”Fromont
jeune et Risler ainé”, en rad kostliga interiörer
ur den parisiske småborgarens liv (1874; sv.
övers. 1875), och i ”Jack”, ett hittebarns roman
(1876; sv. övers, s. å.); ”Le nabab” (1877), ”Les
rois en exil” (1879; ”Konungar i landsflykt”) och
”Numa Roumestan” (1881) äro rena
nyckelromaner, den förstnämnda exempelvis behandlande
hertigen av Morny, den sistnämnda Léon
Gam-betta. Alla översattes omedelbart till svenska
liksom den antireligiösa ”L’évangeliste” (1883;
”Jag-ten efter själar”) och ”Sapho” (1884), en
glädjeflickas roman; ”L’immortel” (1888; ”En odödlig”,
s. å.) satiriserar Franska akad. Vidare märkas hans
mästerliga skisser ”Les femmes d’artistes” (1874),
”La belle nivernaise” (1886; ”Vackra
niverne-siskan”, 1890), ”La petite paroisse” (1887; ”Det
Alphonse Daudet.
lilla annexet”, 1895) m. fl. Sina levnadsminnen
har han tecknat i ”Souvenirs d’un homme de
lettres” (1888) och ”Trente ans de Paris” (s. å.).
D:s flesta romaner ha dramatiserats av honom
själv el. hans medarbetare. Dessutom skrev han
flera andra arbeten direkt för scenen, av vilka
”L’arlésienne” (1872; ”Flickan från Arles”,
1891), med musik av Bizet, är det förnämsta.
D. är en av Frankrikes frodigaste och mest
originella litterära begåvningar under slutet av
1800-talet. Det dokumenterade verklighetsstudium, som
naturalismen krävde, var eg. icke hans sak; det är
genom sin sydländskt livliga fantasi och sin
graciösa humor, rymmande både ironi och
sentimentalitet, som hans verk skola leva genom tiderna.
Som berättare är han ren impressionist, utan
starkare sinne för en fast komposition. D:s
”CEuvres complètes” utgåvos i 17 bd 1899—
1901. — Litt.: Biogr. av sonen L. Daudet (1898),
A. Hermant (1903) och Y. E. Clogenson (1946);
L. Daudet, ”Quand vivait mon père” (1940).
3) Léon D., den föreg:s son, författare,
publicist, politiker
(1867—1942). Han
studerade först till
läkare men trädde snart
i faderns fotspår som
romanförfattare. Hans
romaner — att nämna
”Les morticoles”
(1894), ”Les
primai-res” (1906) och ”Le
lit de Procuste” (1912)
— äro hänsynslösa,
ofta fantastiskt
förvridna verklighetsskildringar med
utpräglad tendens. Sin
egentliga kallelse fann D. som politisk agitator
och pamflettist i den ultrareaktionära rojalismens
tjänst. Hans förmåga att uppfinna mustiga invektiv
mot den republikanska regimens koryféer firade
triumfer främst i tidningen L’action franqaise, som
han uppsatte 1908 tills, m. Charles Maurras; men
även i bokform har han kämpat för sina
ancien-régime-ideal med bl. a. ”Vers le roi” (1921) och
”Le stupide XIX:e siècle” (1922). Sina ”Souvenirs
des milieux littéraires, politiques, artistiques et
médicaux”, en innehållsrik Pariskrönika alltifrån
1880, publicerade han i sex vol. under olika titlar.
Under 1 :a världskriget utövade han ett visst
politiskt inflytande; 1919—24 representerade han
Paris i deputeradekammaren. Sensationerna kring
D. nådde sin höjdpunkt 1924—27. En son till
D. hittades dödad av en kula i en bil. D. ansåg,
att sonen blivit mördad av politiska motståndare,
och vände sig med hänsynslösa förebråelser mot
myndigheterna, som enligt D:s åsikt icke
tillräckligt energiskt sökte uppklara dramat.
Häktningsorder utfärdades 1927 mot D., som emellertid slöt sig
inne i sin tidnings redaktionslokaler och först
efter en formlig belägring gav sig och i juni
s. å. insattes i Santéfängelset i Paris, från vilket
han några veckor senare under dramatiska
omständigheter befriades av sina anhängare; till 2/i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
