Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dardanellerna - Historia - Dardaner - Dardanos - Dardel, 1. Fritz von - Dardel, 2. Gustaf von - Dardel, 3. Fredrik von - Dardel, 4. Nils von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Dardaner—Dardel
454
för att få en inblick i
läget, och Monros förslag
om Gallipolihalvöns
utrymmande blev därefter antaget.
Detta ägde rum vid
årsskiftet. De brittiska förlusterna
i Gallipolioperationerna
kunna uppskattas till omkr.
100,000 man.
Litt.: O. Liman v.
Sanders, ”Fünf Jahre Türkei”
(1920); I. Hamilton
”Galli-poli diary” (2 dir, s. å.); W.
Wemyss, ”The navy in
the Dardanelles campaign”
(1924).
Dardaner. 1) Illyrisk
folkstam i rom. prov. Moesia
superior (nuv. Serbien). —
2) Poetiskt namn på
troja-nerna.
Da’rdanos, son till Zeus och Elektra, Atlas’
dotter, stamfar för det trojanska konungahuset.
Da’rdel. 1) Fritz Ludvig von D.,
konstnär och ämbetsman (1817—1901). Han var f.
i Schweiz — ätten härstammar från Neuchåtel
men introducerades på svenska riddarhuset 1810.
D. kom till Sverige 1833, ingick i militärtjänst
och blev upptagen i Karl XV :s hovkrets. Han
gjorde sig i Stockholm känd som humoristisk
tecknare, utgav (1840 ff.) flera samlingar
”Teckningar ur dagens händelser”, mestadels ur
Stockholmslivet. 1864 blev D.
kabinettskammar-herre hos konungen och samtidigt överintendent
och preses i Konstakademien. — D. var
alltifrån ungdomen en outtröttlig porträttecknare;
hans otaliga raskt och flott skisserade
karikatyrer av samtida äro av högst olika lödighet men
utmärka sig i allm. för kvick uppfattning,
lycklig individualisering och i regel oförarglig
humor. Ett stort antal illustrerar hans
dagböcker (”Minnen”, 4 dir, ”Dagboksanteckningar”,
3 dir, 1911—20, och ”Minnen från senare år”,
I93i)-
2) G u s t a f Fredrik Nils von D., den föreg:s
sonson, diplomat (f. 1882 8/s), hovrättsexamen
1904, attaché i Utrikesdep. 1905, 2:e sekr. 1907,
1 :e sekr. 1910, legationssekr. i Kristiania 1913,
i Petrograd 1916, minister i Haag 1919, envoyé i
Bryssel 1921, 1922 även i Luxemburg, 1941—49
sändebud i Köpenhamn (från 1947 ambassadör);
kammarherre 1915.
3) Fredrik Elias August von D., den
föreg:s kusin, ämbetsman (f. 1885 28/s), jur. kand,
i Uppsala 1908, sekr. i Fångvårdsstyrelsen 1918,
t. f. 1918 och ord. byråchef i Medicinalstyrelsen
(kameralbyrån) 1930, chef för Karolinska
sjukhuset och Serafimerlasarettet 1939, med titeln
överdir. sedan 1940. D. har anlitats för flera
sakkunniguppdrag inom medicinalförvaltningen
och fungerade bl. a. som ordf, i 1939 års
verks-och tj änsteläkarutredning.
4) Nils Elias Christoffer von D., den
föreg:s bror, målare (1888—1943). D. studerade
vid Konstakad. 1908—10 och därefter i Paris,
Fritz von Dardel: Efter en glad middag på Djurgården 1844. Akvarell.
där han sedermera mest var bosatt med
undantag för flerfaldiga besök i Sverige och exotiska
resor. 1939 for D. till U.S.A., varifrån han
företog resor till Mexico, Mellan- och Sydamerika
och där han stannade till sin död i New York.
D:s tidigaste arbeten i Sverige ge mjukt
grå-toniga skildringar av torparflickor och
undan-tagsgubbar. 1910 kunna expressionistiska
strävanden iakttagas, närmast inspirerade av Munch,
t. ex. porträttet av Ph. Fromén. I Paris anknöt
D. först till Cézannes klassicism
(”Bältespän-narna”, 1911) och övergick därifrån till ett
grå-tonigt ytmåleri av kubistisk art (”Gata i
Sen-lis”, 1912). Från 1912 märkas också några
liknande skildringar av Nybrohamnen i Stockholm.
1913 var D:s genombrottsår med bl. a.
”Begravning i Senlis” och porträtten av Alfred
Flecht-heim och Maurice Rostand. De följ, årens
målningar fingo en tydlig exotisk karaktär genom
anknytningen till persiska miniatyrer och japanska
träsnitt. I dessa utvecklar D. en egenartad
berättarstil, på en gång naiv och genomreflekterad,
balanserande mellan oskuldsljuvhet och sadistisk
brutalitet. Den mondäna dandyistiska
motivkretsen, som får sitt främsta uttryck i ”Den
döende dandyn” (1918) och som flätas samman
med de kusliga skräckmotiven, hänger ihop med
D:s aristokratiska noli-me-tangere-attityd.
”Änkedrottning Sophias begravning” (1914), ”Été en
Suède” (1915), ”Transsibiriska expressen” (1918),
”Crime passionel” (1921, Nationalmuseum,
Stockholm) och ”Visit hos excentrisk dam” (1921)
ge prov på D:s rika register under dessa år, då
han även ägnade sig åt scenkonst med
dekorationer för Svenska balettens ”Midsommarvaka”
och ”Dårhuset”. Förutom fresken ”Jon Blund”
(1928, Stockholms stadsbibliotek) och gobelängen
”Svarta Diana” (1929) ägnade sig D. i det
följande mest åt nästan alltför formskönt måleri,
societetsporträtt m. m., men också åt utsökt
linjerena blyertsteckningar av naket och porträtt.
Om en orientering åt det mera uttrycksfulla
vittnade de afrikanska akvarellerna av araber
och negrer samt arbetarskildringarna ”Kolbärare”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
