- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
439-440

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dante Alighieri - Danton, Georges Jacques - Danviks hem, Danviks hospital, Stiftelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

439

Danton—Danviks hem, Danviks hospital

440

slätt, det jordiska paradisets lustgård. De genom
straffande luttring för saligheten mognade
själarna samlas där och föras av änglar upp i
himmelriket, Paradiso, som utgöres av nio
koncentriska sfärer. Därutanför vidtager empyrén,
Guds egen boning, där även de själar vistas,
som på jorden uppnått högsta graden av helighet.

Ledsagad av Vergilius, som på Beatrices
förbön tagit sig an honom, genomvandrar D. först
helvetet och därefter skärselden, samtalande med
de personer han påträffar. På Purgatoriobergets
topp möter honom Beatrice i förklarad gestalt
och för honom genom paradiset, till dess han
slutligen står inför själva gudomsmysteriet,
vilket han i ett ögonblicks inspirerad extas får
skåda. Därmed slutar dikten utan att innehålla
något om D:s återfärd el. uppvaknande.

”La Commedia” fick snart epitetet ”divina”
(gudomliga), som sedan införlivats med dess titel.
Varje cantica omfattar 33 sånger, canti, vartill
kommer inledningssången. Det av D. valda
versslaget är terza rima, d. v. s. att stroferna bestå
av tre elvastaviga verser, av vilka den första
och den sista rimma med varandra, mellanversen
däremot har gemensamt rim med den följande
terzinens första och sista versrader. ”La divina
Commedia” väckte tidigt stort uppseende, den
blev använd vid undervisningen i praktisk teologi
och kopierades i oändlighet.

Som förebilder till ”La Commedia” stå
Vergilius’ Aeneid, den provensalska lyriken och de
nordfranska riddarromanerna ävensom ”Le roman
de la rose”. Ytterligare har man, ej utan skäl,
antagit ett visst inflytande från österländsk el.
muhammedansk litteratur, sedan M. Asm
Pa-lacios i en uppseendeväckande bok (”La
escato-logia musulmana en la Divina comedia”, 1919)
framlagt sin teori därom. — D.-sällskap med
uppgift att studera och utbreda kännedom om
D :s verk finnas åtskilliga. — Editionerna av D:s
skrifter äro talrika och litteraturen om honom
utomordentligt rik; i avseende härpå må
hänvisas till Enrico Cerulli, ”11 Libro della scala
e la questione delle fonti Arabo-spagnola della
Divina Comoedia” (Cittå del Vatic. 1949); vidare
till bibliogr. i J. Vising, ”D.” (2:a uppl. 1921). Sv.
övers, av ”Divina commedia” ha gjorts av bl. a.
N. Lovén (1856—57), E. Lidforss (1902—03),
Aline Pipping (1924), S. C. Bring (2:a uppl.
1928), ”Inferno” och ”Purgatorio” av A. Norlind
(1921, 1930) samt ”Inferno” av E. Zeilon (1923
—30), ”Vita nuova” av F. Wulff (senaste uppl.
1928), ”De aqua et terra” av A. Norlind (1917).
Biogr. av A. Norlind (1925), G. L. Passerini
(1929). M. Barbi (1933) och F. Schneider (1936).

Danton [dätå’], Georges Jacques,
fransk revolutionsman (1759—94). Han tillhörde
en småborgarfamilj från Champagne, utbildade
sig till jurist, etablerade sig som advokat 1785 i
Paris och köpte 1787 ett advokatämbete. Han
höjde sig snart till betydande lokalt ledarskap
i det starkt revolutionära kordelierdistriktet och
hade andel i bildandet av kordelierernas klubb.
Från att vara en revolutionens agent blev D. en
av dess ledare i det blodiga upplopp 9—10 aug.

1792, som medförde konungafamiljens fängslande
och inrättandet av den revolutionära
”kommunen”. I det nybildade ”conseil exécutif” blev D.
justitieminister och chef. Utan att ha önskat
septembermorden gjorde han intet för att hindra
dem. Invald i konventet, slöt han sig till Berget;
som minister avgick han först i okt. 1792. En
jätte med dånande stämma men avskräckande
vanställt ansikte, var D. en folktribun, som
kastades mellan våldsamma, tändande kraftutbrott
och en lättjefull
njutningsmänniskas passivitet. D. drog sig icke
för att rikta sig själv,
mottog penningar från
hovet, hade nära
förbindelser med hertigen
av Orléans och brast
som minister i
kassaredovisning. Invald i
välfärdsutskottet mars
1793, skötte han klokt
utrikespolitiken. T rots
närmanden avvisad av
girondisterna,
medverkade han till deras

fall 2 juni 1793 men ryckte härmed undan
ett stöd för sin egen reaktion mot
skräckväldet, som tagit i bruk det
revolutionstribu-nal, vars inrättande D. genomdrivit mars s. å.
Sedan D. juli s. å. gift om sig, drog han sig
alltmer undan och lämnade t. o. m. en tid Paris.
Från juli var han ej längre i välfärdsutskottet
och såg sitt inflytande minskas under starka
angrepp. Vid demagogernas ömsesidiga utgallring
medverkade D. till Héberts fall men kom själv
näst i tur. Robespierre och S:t Just läto häkta
honom 31 mars 1794. Då domstolen vacklade
under hans lidelsefulla försvar, avskar ett
dekret honom möjligheten att fortsätta detsamma.
D. giljotinerades jämte sina anhängare Lacroix,
Desmoulins, Fabre d’Églantine, m. fl. den 5 april
s. å. — Litt.: F. V. A. Aulard, ”Les grands
orateurs de la révolution” (1914); L. Madelin, ”D.”
(s. å.; sv. övers. 1917); A. Mathiez, ”Autour de
D.” (1926). ”Girondins et montagnards” (1930).

Danviks hem, Danviks hospital.
Stiftelsen Danviks hospital har enl. kungl.
instruktion 1944 till ändamål att vårda sådana
ofärdiga, åldriga, bräckliga el. värnlösa personer,
som med någon egen tillgång el. genom andras
tillfälliga välgörenhet i mer el. mindre mån
kunna bidraga till sitt uppehälle. Stiftelsen är avsedd
företrädesvis för personer, tillhörande
Stockholms stad. Verksamheten utövas av stiftelsens
ålderdomshem, Danviks hem, beläget i Nacka
sn (strax invid gränsen till Stockholms stad) av
Stockholms län. Detta hem uppfördes 1910—15,
tillbyggt och moderniserat 1934—36. Hemmet
kan bereda plats för c:a 400 pensionärer,
fördelade på enskilda och halvenskilda rum och rum
för äkta makar. Årsavgifterna utgöra f. n. resp.
1,600 1,200 och 2,400 kr. — Enl. magistratens
i Stockholm beslut april 1527 och k.br. s. å.
ställdes välgörenhetsinrättningarna Helgeands-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free