Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danske Luftfartselskab, Det - Danske selskab for fædrelandets historie og sprog, Det Kongelige - Danske videnskabernes selskab, Det Kongelige - Dansk folkemuseum - Dansk forfatterforening - Dansk geologisk forening - Dansk-halleska missionen - Dansk historisk forening - Dansk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
ligger i Köpenhamn och serviceverkstäderna vid
stadens flygfält, Kastrup.
Danske selskab for fædrelandets historie og
sprog, Det Kongelige, stiftades 8 jan.
1745 av J. Langebek m. fl. Dess huvuduppgift
är att utgiva Danske Magazin, vari talrika
aktstycken, särskilt om Danmarks inre historia,
publicerats. Dessutom har sällskapet utgivit en
mängd källskrifter och urkundssamlingar, såsom
”Ældste danske archivregistraturer” (5 bd, 1854
—1910) och ”Testamenter fra Danmarks
middel-alder indtil 1450” (1901).
Danske videnskabemes selskab, D e t K o n
g-elige, stiftades i Köpenhamn 1742 på förslag
av Hans Gram för att främja studier i
språkvetenskap, filosofi, matematik och
naturvetenskaper. Sällskapets skrifter, av vilka bd l
utkom 1745, utgivas i olika serier: ”Skrifter”,
intill 1936—38 utkommande i två avd., en
histo-risk-filosofisk och en
naturvetenskaplig-matema-tisk, därefter uppdelade i 5 avd., en
historiskfilologisk, en arkeologisk-konsthistorisk, en
filosofisk, en matematisk-fysisk och en biologisk,
vidare ”Meddelelser” samt en årlig översikt över
sällskapets förhandlingar. D. utgör landets
främsta vetenskapliga samfund. Bland de många
viktiga publikationer, som D. utgivit, märkes
”Regesta diplomatica historiæ Daniæ”
(förteckning över tryckta aktstycken ang. Danmarks
historia). 1876 övertog sällskapet styrelsen av
Carlsbergfonden, och 1898 inflyttade det i den
smakfulla byggnad, som på denna fonds
bekostnad uppförts av arkitekten V. Petersen.
1950 hade D. 76 inländska och 133 utländska
medl.
Dansk folkemuseum i Köpenhamn grundlädes
1879 av dåv. direktören vid Köpenhamns Tivoli,
Bernhard Olsen, i syfte att belysa de särskilda
samhällsklassernas, framför allt dock allmogens,
kulturella förhållanden inom danskt och fordom
danskt område under senare århundraden.
Föredöme var Nordiska muséet i Stockholm. Muséet
öppnades 1885. 1921 förenades D. i
administrativt hänseende som en avdelning av det danska
nationalmuséet med detta. D. har sina lokaler
i det för Nationalmuseum uppförda kvarteret
kring Prinsens Palæ. Anslutet till D. var urspr.
Frilandsmuséet vid Sorgenfri.
Dansk forfatterforening, se
Författarföreningar.
Dansk geologisk förening, se Geologiska
föreningar.
Dansk-halleska missionen, se Mission.
Dansk historisk förening, stiftad 1839, utger
sedan 1840 Historisk Tidsskrift, som ännu är
centralorganet för dansk historisk forskning.
Dansk konst. Den äldsta medeltidens
träkyrkor äro nästan spårlöst försvunna; av
1000-talets kyrkobyggnader av sten återstår, utom
delar av domkyrkorna i Lund och Dalby i Skåne,
endast föga. En synnerligen livlig
byggnadsverksamhet utmärker 11 oo-talet och början av
1200-talet; kring domkyrkobyggena i Lund,
Viborg och Ribe (det förra beroende av
lombar-diska och rhenländska förebilder, de senare av
Danske selskab for fædrelandets historie og sprog—Dansk konst
430
rhenländsk stil) uppstod då huvudmassan av
landsbygdens kyrkor. Till en början och
närmast stiftskyrkorna byggdes lantkyrkorna i
förenklad anslutning till stiftskyrkornas stil, snart
även i provinsiellt utbildade typer. Vanligast
är den enskeppiga kyrkan med tlattäckt långhus
och smalare, kvadratiskt och likaledes flattäckt
kor, icke sällan försett med absid. Rikare former
förekomma undantagsvis; märkligast äro
centralbyggnader som S:t Mikaelskyrkan i Slesvig el.
rundkyrkorna på Bornholm. Teglet infördes
under 11 oo-talets senare hälft och nyttjades i
mycket stor utsträckning för befästningsarbeten
(Dannevirke, Kalundborg, Vordingborg, Sprogö)
men också för kyrkor. Romanska tegelkyrkor
äro icke ovanliga (Sorö, Ringsted, de äldre
delarna av Århus’ domkyrka, den korsformade
kyrkan i Kalundborg m. fl.). Kort efter
teglets införande visar sig övergången till gotisk
stil i den omkr. 1193 efter franskt mönster
(Tournai) anlagda domkyrkan i Roskilde. Större
delen av 1200-talet är synnerligen konstfattig;
under den följ, perioden har byggnadskonsten,
bortsett från enstaka fästningsbyggen
(Kolding-hus, Kärnan i Hälsingborg), en borgerlig
karaktär. Borgerliga profanhus från medeltidens
senare del äro bevarade i tämligen stort antal;
tidens viktigaste byggnadsverk äro köpstädernas
kyrkor och kloster. Materialet var alltjämt tegel;
stilbildande var beröringen med de tyska
hanse-städerna. Bland de viktigaste monumenten äro
kyrkorna S:t Knud i Odense (1200-talets senare
del) och S:t Petri i Malmö (omkr. 1300), vidare
koret till Århus’ domkyrka samt
birgittinkyr-korna i Maribo och Mariager, av
klosterbyggnaderna karmelitklostret i Helsingör och
fran-ciskanklostret i Ystad.
Den romanska tiden karakteriseras av de i
driven metall utförda altarprydnaderna, de i
regel i granit huggna dopfuntarna och
portalomfattningarna med dekorativ och figural
utsmyckning i kraftiga former samt de om
förbindelser med fransk och rhenländsk konst
vittnande, allvarliga och högtidliga kalkmålningarna
på kyrkornas väggar och valv. Enstaka
illuminerade handskrifter från den äldre medeltiden
visa beroende av tysk, framför allt sachsisk
konst. — Från 1200-talets mitt spåras i de för
kultändamål avsedda träskulpturerna en mer el.
mindre medelbar påverkan av fransk stil, som
under 1300-talets senare hälft avlöses av ett
kraftigt tyskt inflytande. Också på detta
område visar sig mot medeltidens slut
hansestä-dernas kulturella hegemoni; nordtyskarna Claus
Berg och Hans Brüggemann voro
under årtiondena närmast före reformationen
landets ledande skulptörer; jämte dem märkes den
westfaliske arkitekten och bildhuggaren Adam
van Düren.
Renässansstilen infördes från Holland och
Tyskland. I en stil, som blivit kallad
”gotikrenässans” och ”Kristian IV:s stil”, byggdes
kyrkor och slott i tegel och med stora murmassor,
pompösa portaler, sirade gavlar samt torn i
växlande former med rika och effektfulla spiror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
