Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Danmark
398
gren och, då denna utdog 1375, överlåtits till de
holsteinska grevarna. Han kom emellertid i
strid med hansestäderna, och i Sverige utbröt en
folkresning. Till sist lämnade han D.,
överlåtande makten till riksrådet, som till konung tog
hans systerson Kristofer av Bayern
(reg. 1440—48), under vilken Kalmarunionen
ännu upprätthölls men med långt större hänsyn
tagen till de två andra rikenas självständighet.
Därefter övergick kronan till Kristian I
(reg. 1448—81) av det oldenburgska huset.
Kristian var konung i Sverige 1457—64, eljest
blott i D. och Norge, blev herre både i Slesvig
(Sönderjylland) och Holstein 1460 och
sammankallade den första ständerförsamlingen
(”rigs-dag”) 1468 (i Kalundborg). Kristiansson Hans
(reg. 1483—1513) innehade Sverige 1497—1501
och återupptog med framgång tidigare
konungars kamp mot hansestäderna, vilkas handelsmakt
kändes tryckande. Sonen Kristian II (reg.
1513—23), som för sista gången förnyade
Kalmarunionen 1520 (Stockholms blodbad),
genomförde i D. en humant präglad lagstiftning men
måste kämpa hårt mot adeln, som till sist
fördrev honom och i stället till konung tog hans
farbror Fredrik I (reg. 1523—33), under
vars tid Luthers lära utbredde sig i D. Därpå
följde det sista danska inbördeskriget,
grevefejden, 1534—36, varunder Fredrik I:s son
Kristian III (reg. 1534—59), stödd på
adeln, med holsteinska soldater övervann
anhängarna av Kristian II, vilka understöddes av
hansestäderna och till härförare hade greve
Kristofer av Oldenburg. På en riksdag i
Köpenhamn 1536 infördes reformationen, som
genom indragning av kyrkogods till staten stärkte
konungamakten.
Från omkr. 1550 kom en period, präglad
politiskt av harmoniskt samarbete mellan
konunga-dömet och adeln, kulturellt av renässansen,
ekonomiskt av det allmänna europeiska uppsvinget
med stigande priser för danska jordbruksalster.
Fredrik II (reg. 1559—88) hade duktiga
rådgivare ur den blomstrande adelns krets och
förde krig med Sverige 1563—70 (nordiska
sjuårskriget). Kristian IV (reg. 1588—1648),
som först stod under förmynderskap av riksrådet,
förde krig med Sverige 1611—13 (freden i
Knäred) och 1643—45. I freden i B r ö
m-sebro fick Sverige Gotland, Jämtland,
Härjedalen, ösel, Halland på 30 år och
tullfrihet i Öresund. Kristian ingrep även
lättsinnigt och utan framgång 1625—29 i trettioåriga
kriget. Med detta krig började en tid av
svårigheter och olyckor för landet. Det uppstod
på nytt under svåra förhållanden stridigheter
mellan konung och adel, och Fredrik III
(reg. 1648—70) måste börja med en mycket
sträng handfästning. Efter krigsutbrottet 1657
fick D. sluta sin tyngsta fred, 1658 i R 0 s k i 1 d e,
varvid till Sverige avträddes Skåne, Halland,
Blekinge, Bornholm samt Trondhjems och Bohus
län. S. å. började Karl X Gustav åter krig;
freden i Köpenhamn 1660 medförde
återställande till D. endast av Bornholm och
Trond
hjems län. Efter fredsslutet tillvällade sig
Fredrik III på en riksdag 1660 med stöd av
huvudstadens borgare och den icke-adliga delen
av landets befolkning arvsrätt till kronan och
förstärkte denna makt till envälde 1661
(”ene-voldsarveakten”). Det danska enväldet blev det
mest oinskränkta i det kristna Europa. Dess
författning formades av den betydande
statsmannen Peder Griffenfeld. Den gamla adeln
miste de flesta av sina privilegier, t. ex.
ensamrätt att äga herrgårdar och att bekläda de
högsta ämbetena. Det blev f. ö. en huvuduppgift
för enväldet att skapa en mera fast och ordnad
förvaltning med tyngdpunkten i de kungliga
kollegierna. Kristian V (reg. 1670—99)
utfärdade som avlösning av de gamla
landskapslagarna en samlad rikslag, ”Kristian V:s danske
lov”. Genom skånska kriget 1675—79 sökte han
förgäves återvinna Skåne. Fredrik IV (reg.
1699—1730) deltog i det stora nordiska kriget
1700 och 1709—20. Resultatet blev indragning
1721 av en del av Slesvig, som från 1544 hade
varit överlåten till en sidolinje av konungahuset,
hertigarna av Gottorp, vilka även därefter
bibe-höllo en del av Holstein, till dess de 1773
bortbytte denna besittning till D. mot Oldenburg,
som danska kungahuset ärvt 1676. Hertigdömena
Slesvig och Holstein förblevo under en styrelse,
som i avgörande hänseenden var gemensam och
avskild från ”konungarikets”.
Tiderna omkring 1700 voro mycket hårda.
Marknaden var dålig för danska
lantbruksprodukter. Under dessa förhållanden komm®
bönderna, varav nästan inga voro självägande,
under ett starkare tryck från godsägarnas sida.
Vornedskabet på Själland och Lolland-Falster
upphävdes väl 1702, men den pietistiske
Kristian VI (reg. 1730—46), under vars regering
stark lågkonjunktur för lantbruket rådde,
införde för hela landet ett stavnsbånd 1733, vars
förevändning var en bondeståndet pålagd
militärtjänst men som i verkligheten, liksom
vornedskabet, skulle tjäna att förbehålla böndernas
arbetskraft åt det gods, där de voro födda. Under
Fredrik V (reg. 1746—66) inleddes ett
ekonomiskt uppsving. Samtidigt började duktiga
ministrar att utöva det ”upplysta” enväldets
principer. Under den sinnessjuke Kristian
VII (reg. 1766—1808) ville Struensee som
ledande minister (1770—72) reformera alltför
våldsamt och radikalt, men efter den på det hela
taget konservative statsmannen Ove
Höegh-Guldbergs period (1772—84) kom med A. P.
Bernstorff som ledande minister den avgörande
reformtiden. Genom män som Chr. D.
Revent-low och Chr. Colbj örnsen genomfördes de stora
jordbruksreformerna: stavnsbåndets upphävande
1788, upplösningen av den urgamla
jordgemenskapen i byarna, det kraftiga beskyddandet av
”fæstere” gentemot godsägarna. De flesta
bönder blevo från denna tid självägande. I sin
he’-het fortfor dock bondeståndet att bära bördor,
som andra voro fria från, särsk. värnplikten.
Reformsträvandena, som också omfattade viktiga
steg med frihandel och fri konkurrens inom
hant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
