Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danelii, B. A., donationsfond - Danell, 1. Hjalmar - Danell, 2. Gideon - Daner - Danevirke - Dania - Daničić (Propović), Djuro - Daniel - Daniel Hjort - Danieli, Sven - Daniell, John Frederic - Daniells element - Daniells hygrometer - Daniëls, Carel Edouard - Daniels bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Danell—Daniels bok
364
höjande i intellektuellt hänseende. För medel
från donationen ha uppförts bostadshus för nära
2 mkr, lämnats betydande bidrag till J.
Lund-qvists uppståndelsemonument på
Skogskyrkogården, Milles’ ”Orfeus”, Eldhs
Strindbergsmonu-ment i Tegnérlunden m. fl., till Stockholms
stadsbibliotek, Birkagården, Daneliibadet m. fl.
Fonden uppgick 1948 till 4,5 mkr.
Dane’ll. 1) Hjalmar D., teolog, biskop
(1860—1938), e. o. prof, i dogmatik och
moralteologi i Uppsala 1897, teol. dr s. å., biskop över
Skara stift 1905, emeritus 1935. Han var 1893
—97 Svenska kyrkans missionsstyrelses ombud
och sekreterare, inspekterade 1904—05
missionsarbetet i Östafrika och Indien samt organiserade
1920—21 i s. Indien den nybildade tamulkyrkan.
2) Gideon D., den föreg:s bror, språkman
(f. 1873 21/s), fil. dr 1905 i Uppsala, rektor vid
folkskoleseminariet där 1915—39. Hans arbeten
(”Nuckömålet” 1905—34, ”Ordbok över
Nuckö-målet” 1951, ”Svensk ljudlära”, 4:e uppl. 1937,
m. fl.) röra sig om de svenska dialekterna,
fone-tik och svenskarna s. ö. om Östersjön. Han har
även utg. ”Svensk språklära” (1927; 2:a
uppl. 1932).
Daner, skandinavisk folkstam, första gången
omtalad av Prokopios omkr. år 512 e. Kr. Den
var då bosatt n. om ”varnerna”, sålunda i
(åtminstone) s. delen av jylländska halvön. Enligt
Jordanes (omkr. 550) ha d. utgått från
svearnas stam och fördrivit herulerna från deras
boplatser. D. synas snabbt ha gjort sig till herrar
i Skåne, på öarna och i Jylland, varefter d. blev
namn på hela folket, såsom bevisligen är
förhållandet på 700-talet. I ”Beowulf” skildras d. som
ett mäktigt folk, och deras rike sträcker sig vida
i alla riktningar. Vid medeltidens slut ersättes
namnet daner av danskar. — Om d:s språkliga
tolkning har språkvetenskapen icke nått något
säkert resultat. Sannolikt har landsnamnet
Danmark bildats av folknamnet.
Danevirke, se Dannevirke.
Dänia, lat. namn för Danmark.
Danicic [da’nit/itj], (P ropo vi c), D j u r o,
serbokroatisk språkforskare (1825—82). 1873—77
var han prof, i serbiska vid högsk. i Belgrad,
levde sedan som akademiker i Zagreb (Agram).
D. skrev en rad värdefulla arbeten om
serbokroa-tiska språket, bl. a. ”Istorija oblika”
(Formlärans historia, 1874). Slutet av sitt liv ägnade D.
åt den stora, mönstergilla ordbok, som fr. o. m.
1880 utges av Sydslav. akad. D. har inlagt
oskattbara förtjänster om sitt språk genom sitt arbete
för den nya, ypperliga rättskrivningen och
genom sin omfattande språkvetenskapliga
verksamhet.
Daniel (hebr., ”Gud är min domare”), namn
på flera i G. T. omtalade personer; mest bekant
är Daniellegendernas hjälte. Redan Hesekiel
känner denna gestalt. D. är hos honom en from
och vis man från forntiden (Hes. 14:14, 28:3).
Danielbokens D. lever däremot under babyloniska
fångenskapen, upptages vid hovet i Babel,
erhåller där namnet B e 11 e s a s s a r (se d. o.)
och lyckas genom sin vishet under troget
beva
rande av den fäderneärvda religionen tolka
drömmar och uppenbara framtiden, då babyloniernas
egna vise komma till korta. Jfr Daniels bok.
Daniel Hjort, skådespel av J. J. Wecksell.
Daniéli, Sven Dagobert, ingenjör (1880—
1946), bergsingenjör 1905. Han anställdes 1908
vid Domnarvets järnverk, där han blev ledare
av de elektrometallurgiska experimenten och chef
för det elektriska smältverket. 1915—27 var han
överingenjör vid ab. Ferrolegeringars elektriska
smältverk i Trollhättan. 1928—45 var D.
överingenjör och chef för ab. Metallurgisk industris
anläggningar i Trollhättan. D. var en
framstående elektrometallurg och har bl. a. utarbetat
metoder för framställningen av ferrolegeringar,
vilka varit av stor betydelse för Sveriges
järnhantering.
Daniell [dä’njal], John Frederic,
engelsk fysiker (1790—1845), prof, i kemi vid King’s
College i London. D. konstruerade ett galvaniskt
element och en hygrometer samt utgav ett verk
om elektrolys (1839).
Daniells element [dä’njals-], av J. F. Daniell
(se d. o.) 1836 konstruerat galvaniskt element.
Består av en zinkelektrod, omgiven av utspädd
svavelsyra el. zinksulfatlösning, och en
kopparelektrod, omgiven av kopparsulfatlösning, båda
skilda från varandra av en porös lercylinder; det
håller rätt konstant en elektromotorisk kraft av
1,1 volt. Nyttjades förr även som normalelement
och brukas särsk. inom telegrafien.
Daniells hygrometer [dä’njals-], se
Hygrometer.
Daniel-Rops [danjä’1-rå’ps], Henry, pseud.
för Charles Henri Petiot, fransk
författare och kritiker (f. 1901). Han har utg. ett
flertal essäsaml., noveller och studier över litterära
ämnen. Hans författarskap är katolskt färgat.
Daniels, C a r e 1 Edouard, nederländsk
medicinsk-historisk författare (1839—1921). Han
skapade Museum medico-pharmaceuticum i
Amsterdam, det yppersta i sitt slag.
Daniels bok, en av G. T:s böcker. Den talar
dels om Daniels och hans vänners levnadsöden,
dels om Daniels syner. Dessa syner förutsäga
världshändelserna från Daniels tid till Guds rikes
framträdande i härlighet. Detta senare skulle
ske om 70 årsveckor. Jeremias tal om 70 år
(Jer. 25:11) omtolkas nämligen till 70 årsveckor
= 490 år, och under den tiden skulle fyra
världsriken följa på varandra. De skulle ligga i strid
med gudsriket, men ondskan skulle nå sin
höjdpunkt, när ”den föraktlige man, åt vilken
ko-nungavärdighet icke var ämnad”, lät uppställa
”förödelsens styggelse”. En halv årsvecka därefter
skulle han dock förgås och Guds rike upprättas
i härlighet och makt på jorden. — De fyra
världsrikena äro det babyloniska, det mediska, det
persiska och det grekisk-makedoniska. —
Forskarna är numera överens om att D. icke
skrivits under den babyloniska fångenskapen utan
under Antiochos Epiphanes’ regering efter 168
f. Kr. — D. tillhör apokalyptiken, d. v. s.
uppenbarelselitteraturen, som uppenbarar vad som skall
ske i en kommande tidsålder. Den är den äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
