Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dampier, William - Dampierre - Dampskibsselskab, Det forenede - Damrosch, 1. Leopold - Damrosch, 2. Walter - Dampsel, dam - Damspelslilja - Dan (stad) - Dan (Jakobs son) - Dan (pseudonym) - Dana, Charles - Dana, James Dwight - Dana, Richard Henry - Danaarv - Danaborg - Danabäck - Danae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Dampierre—Danae
358
och Dampier Land på Australiens
nordvästkust, D a m p i e r s u n det mellan Nya
Britan-nien och ön Rooke inom Bismarcksarkipelagen och
D a m p i e r ö n på n. ö. kusten av Nya Guinea.
Dampierre [däpjä’r], slott 30 km s. v. om
Paris, vid floden Yvette, dep. Seine-et-Oise.
Byggdes 1550, ombyggt genom Mansard.
Betydande konstsamlingar; tillhör hertigliga
familjen Luynes.
Dampskibsselskab, Det forenede, danskt
rederi, se Forenede Dampskibsselskab.
Da’mrosch [-rå/]. 1) Leopold D.,
tyskamerikansk musiker (1832—85). Han flyttade
1871 från Breslau till New York, där han
utvecklade en betydande dirigent- och
tonsättarverksam-het. Utgav symfoniska verk, sånger, körverk
m. m., påverkade av tysk nyromantik.
2) Walter Johannes D., den föreg:s son,
amerikansk dirigent (f. 1862). D. har varit
dirigent vid eget operaföretag och vid
Metropolitan-operan i New York och ledde 1903—26 New
Yorks symfoniorkester, som av honom
omorganiserades till ständig orkester och med vilken
han konserterade även i Europa. Han var 1922
gästdirigent i Konsertföreningen i Stockholm.
1928 blev D. rådgivare vid National Broadcasting
Co., New York. Han har även komponerat
operor och författat självbiogr. ”My musical life”
(1923).
Damspel, dam, ett uråldrigt spel med små
runda brickor
på ett
schackbräde. De två
spelarna ha 12
brickor var,
den ene ljusa,
den andre
mörka. De
uppställas på de tolv
vita rutorna i
brädet närmast
spelarna, som
turvis flytta en
bricka ett
snedsteg framåt.
Motståndarens
bricka kan slås
(avlägsnas ur brädet) genom att överhoppas till
tom ruta el. instängas, så att den ej kan flyttas.
Bricka, som når fram till brädets bortersta rad,
kallas dam och betecknas som sådan genom att
en bricka av samma färg lägges ovanpå den;
den får då större möjligheter att röra sig.
Spelet är vunnet, när motståndaren ej har någon
bricka kvar, som kan flyttas. Flera varianter
finnas.
Damspelslilja, se Fritillaria.
Dan, i forntiden stad på Palestinas nordgräns,
vid Jordans källor; tillhörde först Sidon och
kallades Lais men erövrades av daniterna och
uppkallades efter dem. Sedan Jerobeam i D.
uppställt en av de gyllene kalvarna, blev denna
stad en huvudort för bilddyrkan. Platsen, där
den låg, heter nu T e 11 e 1-K a d i.
Dan, en son till Jakob och Rakels tjänste-
kvinna Bilha samt ättefader för stammen D.
Vid Kanaans delning fingo daniterna ett
område mitt i Juda land men drogo sedan mot n.
och fråntogo fenicierna staden Lais, sedan
kallad Dan (se ovan).
Dan, pseud. för A. E. D. Bergman (se d. o.).
Dana [déVno], Charles Anderson,
amerikansk publicist (1819—97). D. var 1848—62
redaktör för den inflytelserika New York
Tri-bune, som på 1850-talet var huvudorganet i
kampen mot slaveriet. Under inbördeskriget
tjänstgjorde han 1863—65 som krigsministern Stantons
närmaste medhjälpare. Han blev 1868 redaktör
för den oberoende demokratiska New
York-tid-ningen Sun, som motarbetade korruptionen under
Grants andra presidentskap och senare
bekämpade G. Cleveland.
Dana [déi’na], James Dwight,
amerikansk geolog, mineralog och zoolog (1813—95),
prof, vid Yale Univ. 1850—94. D. deltog 1838—
42 i Ch. Wilkes’ expedition för utforskandet av
Stilla oceanen. Han angav riktlinjerna för den
geologiska forskningen i Nordamerika under
senare hälften av 1800-talet, icke minst genom sin
lärobok ”Manual of geology” (1862; 4:e uppl.
1895). Störst var hans inflytande inom den
allmänna geologien. 1837 utgav han ett ”System
of mineralogy”, som framstod som den tidens
främsta handbok i deskriptiv mineralogi; 7:e
uppl. utkom 1944. D:s son (se nedan) reviderade
sedan arbetet fullständigt. — D:s son Edward
Salisbury D. (1849—1935) blev efter att ha
varit föreståndare för den mineralogiska
avdelningen i Peabody museum vid Yale Univ.
slutligen prof, i fysik där.
Dana [déi’na], Richard Henry,
amerikansk skriftställare och jurist (1815—82). Han
var son till författaren och kritikern Richard
Henry D. (1787—1879), studerade först
juridik men gick på grund av en ögonsjukdom
till sjöss och skrev om sina upplevelser ”Two
years before the mast” (1840), som blev oerhört
populär (sv. bearb., ”Två år för om masten”,
1896, 3:e uppl. 1941).
Danaarv (fsv. danar arver, fno. Ddnararfr,
arv utan arvinge), kvarlåtenskap efter person,
som avlidit utan känd arvinge. D. tillföll i
äldsta tid konungen, senare staten. Åtskilliga
svenska städer erhöllo med tiden av Kronan som
privilegium rätten till d. efter där avlidna. Med
1928 års svenska arvslag bortföll privilegiet
och namnet d. utgick ur svenska lagboken, men
i verkligheten kvarstår staten som arvtagare till
herrelösa arv, ehuru under benämningen
Allmänna arvsfonden. — Litt.: A. Winroth, ”Arf och
d.” (i ”Svensk civilrätt”, 5, 1909).
Danaborg, medeltida befästning, enl.
rimkrönikans uppgift byggd av marsken Tord Bonde
på 1450-talet till försvar för Sveriges v. gräns.
Möjl. har det legat vid Toftaholm i v. Småland.
Danabäck, ett litet vattendrag, som utgör
gräns mellan Älvsborgs och Hallands län.
Fordom var D. gränsskillnad mellan Sverige och
Danmark.
Dänae (grek. Dana’e), dotter till konung
Damspel, utgångsläge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
