Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damaskus - Historia - Damst - Damasus - Dâmbovița - Dame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Damast—Dame
346
fält, trädgårdar, olivlundar och vingårdar. Ur
grönskan resa sig D :s minareter och kupoler.
Stadens huvuddel ligger på Baradas s. strand. Gatorna
äro trånga och slingrande. Privathusens yttre är
oansenligt, deras inredning däremot ofta
praktfull : en öppen gård med mosaikgolv,
springbrunnar, apelsinträd, jasmin- och rosenbuskar,
omsluten av rikt utsirade boningsrum. Antalet
större moskéer uppgår till ett 70-tal.
Omajjader-nas berömda moské, Djami el-Omawi,
restaurerad efter en eldsvåda 1893, var urspr. romerskt
tempel, ombyggdes av kejsar Arcadius till kristen
basilika och gjordes av kalifen Walid till moské.
Mittskeppet bildas av 80 väldiga korintiska pelare.
Nära intill ligga flera av D:s berömda basarer
(suq), skådeplats för ett brokigt, myllrande folkliv.
Mot s. sträcker sig längs pilgrimsvägen till
Mec-ka den nyare förstaden Meidan. D. är av
gammalt handelsort för s. Syrien och öknens beduiner
samt knutpunkt för karavanvägar. Här samlas
årl. väldiga skaror av pilgrimer för den stora
vallfarten till Mecka. Numera är D. medelst
järnväg förbundet med Beirut, Haifa och Aleppo
samt utgångspunkt för Hidjazbanan. Över D. gå
även bilvägen Beirut—Bagdad och flygrutten
Europa—Indien. Industrien har gamla anor
(damaskenerstål och -klingor, damast); numera
tillverkas siden- och bomullstyger, finare
lädervaror, rep, inlagda träarbeten samt hamrade
koppar- och mässingsföremål. Livlig handel med
spannmål (vete, majs), inlagd frukt (aprikoser,
granatäpplen) och valnötter. D. har en arabisk
högsk., grundad 1913, en syrisk högsk., grundad
1923, med medicinsk och juridisk fakultet samt
ett franskt arkeologiskt inst.
Historia. D. är en urgammal stad. Det
ara-meiska rike, som här bildades under Salomos
tid, kom att under ett helt årh. bli Israels rikes
huvudfiende. Ehuru riket D., som omfattade hela
ö. Syrien, 732 f. Kr. kom under assyrerna,
fortfor staden D. länge att vara centrum för handeln
i denna del av Asien. D. kom 64 f. Kr. under
rom. protektorat. 635 föll D. för
muhammedanerna, var 660—753 säte för omajjadernas
kalifdynasti och de första abbasiderna men lösslets 877
ur kalifatet och växlade sedan ofta ägare. 1174
Omajjadernas moské i Damaskus.
erövrades D. av Saladin, 1260 av mongolerna och
ödelädes 1401 i grund av Timur men reste sig
snart åter. 1516 erövrades D. från de egyptiska
mamlukerna av turkiske sultanen Selim I och
blev därefter en av det turkiska rikets främsta
städer. 1833—40 lydde D. under den egyptiske
vicekonungen Muhammed Ali. I juli 1860 ledde
ett stort blodbad på de kristna till väpnad fransk
intervention. Under 1 :a världskriget blev D., efter
en hastig framryckning av engelsmännen samt
(på högra flygeln) den arabiske emiren Feisals
ryttare, 30 sept. 1918 nästan omringat. Staden
hade emellertid då redan utrymts av turkarna.
Segrarnas besittningstagande av staden skedde
i okt. Feisal kröntes där 8 mars 1920 till
konung av Syrien och D. men fördrevs redan
i aug. s. å. av fransmännen, vilka fått mandat
över Syrien. Då mot fransmännen fientliga
dru-ser okt. 1925 inträngt i en del av D., anställde
generalkommissarien Sarrail ett bombardemang
mot vissa stadsdelar i D., vilket vållade stor
förödelse. Den i mars 1928 valda syriska
nationalförsamlingen sammanträdde för första gången
i juni s. å. i D. Brittiska trupper och fria franska
styrkor, som i juni 1941 trängde in i Syrien,
besatte D. i juli s. å. Där utropade den franske
generalen Catroux i de allierades namn 27 sept.
s. å. den självständiga syriska republiken. I maj
1945 utbröt i D. blodiga strider mellan franska
trupper och syriska nationalister, varvid D:s
centrala delar utsattes för bombardemang av franskt
artilleri och flyg, varigenom stora skador vållades,
men lugnet återställdes efter ett par dygn, sedan
brittiska trupper från Palestina ingripit. — Litt.:
H. v. Kiesling, ”D.” (1919); C. Watzinger och
K. Wulzinger, ”D., die antike Stadt” (1921).
Da’mast [el. dama’st], fasonerad, oftast
enfärgad vävnad, vars mönster bildas av
inslagssa-täng på en botten av varpsatäng el. tvärtom.
Denna vävnadsart lär först ha framställts i
Damaskus, varav namnet. Urspr. nyttjades som
material uteslutande silke. Sidendamast hör
fortfarande till de praktfullaste av alla vävnader och
utsiras ofta med mönster av guld- el.
silvertrådar el. av olikfärgat silke. Även billigare
textilämnen av hög klass användas till d., ss.
lin (till duktyg), glansigt kamgarn och
merceri-serat bomullsgarn (till möbeltyg). Bild se sp. 347.
Dämasus, namn på två romerska påvar. —
D. I (påve 366—84), motståndare till arianismen,
föranledde kyrkofadern Hieronymus att
utarbeta den lat. bibelöversättningen Versio vulgata.
— D. II (påve 1047—48) dog redan tre veckor
efter sin invigning..
Dåmbovi[ä [dy’mbåvitsa], Dimbovi[å,
vänsterbiflod till Arges i s. Rumänien, upprinner i
Transsylvanska alperna och flyter genom
Bukarest. Längd 250 km.
Dame [fr. dam, eng. deim, ty. dä’ma), titel,
urspr. (sedan medeltiden) benämning på gifta
kvinnor av högadel el. kvinnliga länsinnehavare.
Ma-dame de France el. Madame Royale kallades den
franske konungens dotter el. syster. Numera
kvar-lever titeln endast i engelskan, där d. (jämte
förnamn och efternamn) alltjämt är den lagenliga ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
