Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalsland - Geologi - Klimatet - Bebyggelsen - D. i förhistorisk tid - Kyrklig konst - Etnologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Dalsland
334
låg D. med undantag av de högre fjällpartierna
nedsänkt under havet, och i allm. når den
marina gränsen här en höjd av 150—175 m ö. h.
Hela Dalboslätten täckes av ishavsleran, som
dock vanligen överlagras av en el. annan meter
sandig postglacial lera, åkerlera, el. av
sväm-bildningar, sand, lera och torv. Senglaciala
sand-och grusavlagringar finnas huvudsakligen på
högre nivåer, mest i bergstrakterna.
Klimatet är av mellansvensk typ med en årlig
medeltemp. av omkr. -j- 6°, medeltemp. för jan.
omkr. —3° och för juli omkr. + 160.
Nederbörden är ganska riklig, särsk. i de v. delarna,
där den överstiger 800 mm om året. Marken är
snöbetäckt sammanlagt omkr. 3 mån. av året.
Växtvärlden är av västsvensk typ. På
höglandet är barrskogen dominerande,
skifferområdena ha rikare växtlighet. Boken går upp
till Vågsäter i s. D.; gråalens sydgräns går
genom D. I bergstrakterna finnes idegranen
flerstädes. — Djurvärlden är den för det
mellansvenska låglandet utmärkande. Lon lever
förmodligen kvar på Kroppefjäll. Röding finnes
i Bok- och Kornsjöarna.
Bebyggelsen är tätast på Dalboslätten, under
det att skogstrakterna i v. D. äro mycket glest
befolkade. En betydande emigration har för
vissa områden medfört avsevärd folkminskning.
— Näringsliv. Dalboslätten är särskilt i s. en
åkerbrukstrakt; i övriga delar av landskapet,
vilka upptagas av skogar och delvis av
mossmarker, får jordbruket en underordnad plats, och
trävaruindustrien, särskilt
pappersmassetillverk-ningen, blir huvudnäringen. Landskapets enda
stad är Åmål (7,973 inv., 1950). Om industriorter
och näringsliv f. ö. se Älvsborgs län.
D. i förhistorisk tid. Den första mera fasta
bebyggelsen i D. har man att tänka sig i
landskapets s. del samt utefter Vänerns kust. Redan
från tidig äldre stenålder har man bevis för en
bosättning. Särskilt beaktansvärd som fyndplats
är Hästefjorden, där man efter sjöns sänkning
funnit talrika fynd, härrörande från boplatser.
Bärare av denna tidiga kultur var en jägar- och
fiskarbefolkning. Den yngre stenålderns olika
skeden äro företrädda. Påfallande är rikedomen
på hällkistor samt den sista stenåldersperiodens
gravform.
Bronsåldern är företrädd av fåtaliga
forn-saksfynd. Från denna epok härrör åtm. en del
av de talrika stora stenrösena. Från stranden
av sjön Råvarpen i Tisselskogs socken finnas
hällristningar på lerskifferhällar.
Den äldre järnåldern avspeglar sig ej heller
i några talrika fynd. Från yngre järnåldern äro
fynden betydligt mer framträdande, vartill
komma de fasta fornlämningarna, bestående av
högar, stenkretsar, resta stenar och ett 1 o-tal
forn-borgar. Särsk. vackra fornminnen finnas vid
Håvesten i ödeborgs socken med ett stort antal
gravar, två väldiga resta stenar, den största
icke mindre än 4 m, samt en domarring,
bestående av 9 stenar. Stora gravhögar äro att
anteckna från Gestads kyrka, den s. k. ”Kung
Ödeborgs kyrka. STF:s bildarkiv; foto G. Lundquist.
Gestrasis hög”, och Bolstads socken,
”Kårehögen”.
Kyrklig konst. D:s kyrkor erbjuda ej mycket
av intresse. Tydligt medeltida ursprung ha
Brå-landa, Sundals-Ryrs ödekyrka, Bolstad, Grinstad,
Ödeborg, Järbo och Ånimskog, men alla äro de
om- el. tillbyggda under senare tid. I flera
av dem finnas medeltida väggmålningar. En
märklig kyrka är Laxarby, uppförd av trä i
grekisk korsform 1759 med koret i ena korsarmen.
Landskapets förnämsta kyrka var Edsleskogs
gamla tempel, som 1902 ödelädes genom vådeld;
det var en treskeppig kyrka av tegel med
kvadratiskt kor. Fröskogs kyrka är uppförd av grovt
timmer 1729 och har tak och väggar klädda
med ekspån. — I många av kyrkorna finnas
medeltida inventarier i behåll, särsk. romanska
dopfuntar av tälj sten. Ofta förekomma
fristående klockstaplar, ibland liksom kyrkornas tak
täckta med skiffer.
Etnologi. D. förmedlar etnologiskt
övergången mellan den kontinentalt påverkade
götiska kulturen och en mer uppsvenskt betonad
och företer därjämte flera beröringspunkter med
Norge. Med n. Bohuslän och v. Värmland bildar
landskapet ett tämligen enhetligt västsvenskt
kulturområde. Karakteristiska för detta äro
bristen på byar (längst i s. hopas dock gårdarna till
korsvägsbyar) samt de oregelbundna gårdarna,
som synas delvis återgå på den götiska typen,
delvis utgöra exempel på en särpräglad
västsvensk typ, där mangårdens och fägårdens hus
bilda två huvudlängor. En för v. Sverige
karakteristisk logform med utskott på ladornas
långsidor, är även vanlig. Vidare uppvisa
dryckeskärlen med sina två huvudformer, bollen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
