Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalasandsten - Dalat - Dalayrac, Nicolas - D’Albedyhll, ätt - D’Albedyhll, Gustaf - Dalberg, Karl von - Dalbergia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Dalasandsten—Dalbergia
310
fl Diabas fL] Sandsten [53 Sandsten med lerskifferinlagringar Urberg (Förkastning
Profil genom dalasandstenen, längd 26 km. Efter H. Olivecrona och A. Sandell.
Dalasandsten, en merendels finkornig, röd,
rödbrun el. rödlätt sandsten, ofta försedd med
ljusa, runda fläckar. Den utgör huvudparten av
•den mäktiga sandstensavlagring, som
förekommer i n. v. Dalarne och angränsande delar av
Härjedalen. I s. och v. är d. genom förkastningar
nedsänkt och skild från det angränsande urberget,
i ö. och n. överlagrar den normalt porfyrerna.
D. utgör en nedsänkt platta, vars lager i stort
sett intaga sitt ursprungliga vågräta läge och
som skyddats mot denudationen såväl genom sitt
läge som genom däri inlagrade diabaser. D. är
•ett på grunt vatten under en period av
landsänkning avlagrat komplex av sandstenar och skiffrar.
I sandstenen äro vågmärken ej sällsynta, och
deltaskiktning är vanlig. De övre
dalaporfyr-täckena äro inlagrade i d:s undre delar. På
skilda nivåer uppträda diabasgångar, s. k.
Åsby-■diabas. Den där efterföljande sandstenen
överlagras diskordant av den s. k. öjediabasen, ett
täcke av diabas, utbildat dels som porfyr, dels
som mandelsten. Omedelbart på denna har bildats
ett egendomligt konglomerat, i vilket ingå bollar
av agat och kvarts, urspr. hålrumsutfyllningar
från öjediabasen. I översta delen av sandstenen,
där lerskiffer ingår i ganska stor utsträckning,
förekomma lagergångar av en tredje diabas, s. k.
Särnadiabas, vilka kontaktmetamorfoserat
sandstenen och lerskiffern i d:s översta delar och
stundom bilda topparna på fjällen. D:s mäktighet
beräknas till 600—800 m. D. tillhör den jotniska
formationen. Inga fossil äro funna i d.
Dalat, stad i Annam, Bortre Indien, i
höglandet n. ö. om Saigon. D. är regeringssäte i
Viet—Nam. Rekreationsort. Flygstation.
Dalayrac [dalära’k], Nicolas, fransk
tonsättare, se d’Alayrac.
D’Albedy’hll, svensk ätt, härstammar från
Livland. Svensk friherrevärdighet med olika
namn gavs 1720 samtidigt åt generallöjtnanten
Henrik Otto von Albedyl (1666—1738),
vars gren sannolikt utdog på 1800-talet, och hans
brorsons son, generalmaj oren Christer
Henrik D. (1679—1750), landshövding i
Östergötland 1736—47. Dennes sonson var nedannämnde
Gustaf D.
Gustaf D., friherre, diplomat (1758—1819).
Han blev legationssekreterare i Petersburg 1778,
envoyé i Madrid 1783, kom 1784 som minister
”en second” till Köpenhamn och sökte arbeta för
svenskt-danskt närmande. Han inblandades
emellertid 1789 i Lars Benzelst j ernas brandplan mot
den vid Köpenhamn infrusna ryska eskadern,
nödgades för en tid lämna Köpenhamn och
rappellerades i april s. å. av Gustav III. D.
utverkade åt sig en rehabilitationsakt 1792.
Han utgav bl. a. ”Skrifter af blandadt, dock mäst
politiskt och historiskt, innehåll” (2 bd, 1799—
1810); en kort självbiogr. utkom 1855. — Litt.:
Om D. och Benzelstjerna se L. Wahlström i
”Gustavianska studier” (1914). — D:s hustru,
Eleonora Charlotta D., f. W r a n g e 1
(1770—1835), skrev dikter, bl. a. i Poetisk
Kalender och utgav 1814 ett hexameterepos,
”Ge-fion”. Jfr uppsats av H. Atterbom-Svenson i
Ord och Bild 1913.
Dalberg, Karl von, tysk prelat (1744—
1817). Han blev 1772 ståthållare i Erfurt under
kurfursten av Mainz, 1800 biskop i Konstanz
och 1802 kurfurste av Mainz. Då
kurfurstendö-met Mainz 1803 sekulariserades och delades, fick
D. i ersättning furstendömet Aschaffenburg
jämte bl. a. Regensburg, som blev hans
ärkebiskopssäte. Han var en varm anhängare till
Napoleon, bidrog 1806 till Rhenförbundets
bildande och blev dess furst-primas. Napoleon
utnämnde honom 1810 till storhertig av Frankfurt,
men efter kejsarens motgångar 1813 avstod han
från sina många besittningar och behöll blott sin
ärkebiskopsstol. D. gynnade vetenskap och konst
och var en flitig författare på det konstfilosofiska
området. Litt.: H. Bastgen, ”D :s und Napoleons
Kirchenpolitik in Deutschland” (1917).
Dalbe’rgia, släkte bland baljväxterna
(underfam. Papilionatae), med omkr. 100 arter,
träd, buskar el. lianer, i tropikerna i såväl Gamla
som Nya världen. De flesta ha hård, fast ved,
som nyttjas på många sätt. Så t. ex. fås svart
botanyträ, blackwood, från D. latifolia (i
Främre Indien och på Ceylon) och
senegaleben-holts av D. melanoxylon (i Afrika).
Hällar av dalasandsten med böljeslagsmärken. Från
trakten av Limedsforsen i v. Dalarne. Foto A. Sandell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
