- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
293-294

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dal - Dal (landskap) - Dal (härad) - Dal (kontrakt) - Dal (socken) - Dal, Vladimir Ivanovitj - Dala - Dalaborg - Daladier, Édouard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

Dal—Daladier

294

En dals utveckling, i inskärning, 2 utvidgning, 3
ut-fyllning, 4 förnyad inskärning.

dalens fördjupande och dess utvidgande bakåt;
dalens sidor äro branta, dess profil är V-formig,
och allt material, som ryckes loss, föres bort av
floden. Längre ned träder vattnets avlagrande
verksamhet fram vid sidan av den eroderande,
och så småningom får den förra övervikt, och
när floden närmar sig sin erosionsbas, bildas en
jämn dalbotten, där floden avlagrar sina
grusmassor; d. tilltager i bredd, så att den blir
många gånger bredare än floden, som här bildar
mäktiga bågar, serpentiner. I en sådan d.
betecknar vattnets fallkurva en j äm vi k t s p r
o-f i 1. — I större d. förefinnas ofta på dalsidorna
terrasser, inskurna i dalsidan el. avlagrade mot
densamma, vilka äro rester av äldre dalbottnar
från tidigare skeden. Vid den bakåt gående
erosionen kunna stundom mera höglänta områden
helt skäras igenom och en dränering av
landskapet åstadkommas, som bestämt avviker från
den dittillsvarande, så att ett nytt dal- och
flodområde erövras och förenas med det äldre.
Sådana d. kallas ofta genombrottsdalar
(bild 4 å pL). — Med hänsyn till dalarnas form
bör man särsk. lägga vikt vid den typ av djupt
inskurna, jämförelsevis smala dalar, som efter
Coloradoflodens bädd kallas k a n j o n (bild 2 å
pl.). Mellan den djupa och smala rännan i
berglandet och den breda, flacka d. på slättlandet
finnas alla övergångar, men när den fluviala
erosionen har utformat d., är alltid dess profil
V-f o r m a d, med spetsigare el. trubbigare
vinkel (bild 1 å pl.), medan däremot d., vilkas
utformning helt el. delvis förorsakats av iserosion
genom glaciärer, ha en U-f o r m a d profil med
flatare botten och ganska jämnt avslipade sidor
(bild 3 å pl.). I högfjällstrakterna utgrävas ofta
i bergssidorna genom glacial upprymning av löst
material smärre dalar med rundad omkrets och
stundom amfiteatraliskt el. nischformigt
insänkt botten, s. k. cirkusdalar (bild 5
å pl.). Där glaciärerna i ett tidigare
skede haft större utbredning än nu, är det
ingalunda sällsynt, att bidalarna mynna ut
i huvuddalen betydligt över dennas botten och
bilda hängdalar, över huvud taget
förekommer det ganska ofta, att dalar i riktning och
anordning äro oberoende av de nuvarande
orografiska förhållandena och sålunda härröra från
en geologiskt förfluten tid. Man kallar dem
epigenetiska d., och ett stort antal av
genombrottsdalarna bör hänföras hit. —
Längs-dalar kallas sådana d., som förekomma i
bergskedjor parallellt med dessas veckningsaxlar.
Förkastningar kunna också ge upphov till d.
Benämningen s p r i c k d a 1 hänför sig därtill.
Oftast är det fråga om en sänkning mellan två
förkastningar, en g r a v s ä n k a, t. ex. Rhen-

dalen mellan Schwarzwald och Vogeserna. De
flesta stora dalar äro resultatet av en lång,
skiftande, ofta invecklad geologisk process med
växelverkan mellan tektoniska processer och
erosion.

Dal, landskap, se Dalsland.

Dal, härad vid Östergötlands Vätterkust;
118,28 km2, 3,300 inv. (1950); omfattar 8
socknar: Strå, S:t Per, Nässja, Örberga, Herrestad,
Källstad, Rogslösa och Väversunda. D. ingår i
Aska, Dals och Bobergs domsaga, Motala
fögderi samt Dals och Lysings kontrakt i Linköpings
stift.

Dal, kontrakt i Linköpings stift, uppgick 1940
i Dals och Lysings kontrakt.

Dal, socken i s. v. Ångermanland;
Ångermanlands mellersta domsagas tingslag,
Västernorr-lands län; 111,10 km2, 1,133 inv. (1950).
Genom-flytes i sydöstlig riktning av ett mindre
vattendrag (Dalsån) genom Lesjön till Bollstafjärden
av nedre Ångermanälven. Huvudbygd i
dalgången. 783 har åker. Kyrkans skepp är i
huvudsak medeltida. Ingår i Torsåkers och Dals
pastorat, Härnösands stift, Ådalens kontrakt;
tillhör storkommunen Ytterlännäs.

Dal [dalj], Vladimir Ivanovitj, rysk
lexikograf och författare av dansk-tysk
härstamning (1801—72). D:s på sin tid uppskattade
skönlitterära verk, utg. under pseud. K a z a k
Luganskij, ha ringa konstnärligt värde, men
deras folklivsskildringar äro ännu
kulturhistoriskt beaktansvärda. D. blev sitt lands förste
pionjär som dialektolog. 1862 utgav han en
samling av över 30,000 ryska ordstäv. 1861—68
utkom i 4 bd D:s epokgörande lexikala verk
”Tolkovyj slovar zjivogo velikorosskago jazyka”
(”Förklarande ordbok över det levande
storryska språket”). Detta arbete utkom 1912—14 i en
4:e lätt moderniserad uppl. 3:e uppl. av D:s
samlade skrifter, där även direkta bidrag till
rysk etnografi finnas, utkom 1897—98 i 10 bd.

Dala, socken i det inre av Västergötland, ö.
delen av Gudhems härad, Skaraborgs län; 24,56
km2, 418 inv. (1950). Mest jämna marker; berör
i s. Plantaberget. 1,165 har åker. Egendom:
St. Dala säteri. Talrika fornminnen. Kyrka i
nygotik från 1878. Bildar med Borgunda och
Högstena ett pastorat i Skara stift, Falköpings
kontrakt; tillhör storkommunen Stenstorp.

Dalaborg, fäste i Dalsland, se Qvantenburg.

Daladier [-dje’], Édouard, fransk politiker
(f. 1884), urspr. lärare. Han invaldes som
radikal i deputeradekammaren, var 1924—25
kolonialminister, okt. 1925 krigsminister och nov.
1925—juli 1926 undervisningsminister. Dec. 1930
—jan. 1931 var han minister för offentliga
arbeten. D., som även varit krigsminister i
Paul-Bon-cours ministär 1932, blev sålunda hastigt en av
den franska politikens förgrundsfigurer, och det
kom ej oväntat, då han själv bildade ministär i
jan. 1933 och bibehöll krigsministerportföljen;
ministären föll okt. s. å. på en budgetfråga. Efter
att som krigsminister ha tillhört Sarrauts och
Chautemps’ ministärer blev D. 31 jan. 1934 åter
regeringschef, även utrikesminister. Hans främsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free