Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlman, Sven - Dahlmann, Friedrich Christoph - Dahlquist, Gunnar - Dahlqvist, Georg - Dahlskog, Ewald - Dahlstedt, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
D ahlmann—D ahlstedt
282
utrikesråd och chef för dep:s politiska avd.
1948.
Dahlmann, Friedrich Christoph,
tysk historiker och politiker (1785—1860). Efter
studier i Halle och Köpenhamn blev han dansk
undersåte och doc. i filologi i Köpenhamn samt
1813 e. o. prof, i historia i Kiel. Han blev en
av ”slesvig-holsteinismens” främsta förelöpare.
D. blev 1829 prof, i politik och tysk historia
i Göttingen, vann där inflytande hos regeringen
och medverkade vid utarbetandet av 1833 års
konstitution. Hans statsideal var en stark, på
”folkets kärna”, d. v. s. medelklassen, stödd
konstitutionell arvmonarki. Då den nye konungen,
Ernst August, 1837 upphävde Hannovers fria
författning, tog D.
initiativ till en av honom
och sex andra
professorer i Göttingen (”Die
Göttinger Sieben”)
avfattad energisk protest
mot
författningsbrottet. Han blev då
jämte två kolleger
lands förvisad och
mottog 1842 professuren
i historia vid Bonns
universitet. Hans i
direkt politiskt syfte
utgivna ”Geschichte der
englischen Revolution”
(1844; 7:e uppl. 1885) och ”Geschichte der
französischen Revolution” (1845 3:e uppl.
1864) väckte stark anklang hos hela
Tysklands medelklass. 1848 deltog D. i
förparlamentet i Heidelberg, hade sedan säte i
Frank-furterparlamentet och var en av ledarna
för dess högra center (”professorspartiet”).
Tysklands ombildning till en förbundsstat med
uteslutande av alla icke-tyska element var nu
hans av talrika anhängare omfattade politiska
program. När Preussens konung 1849 vägrade
mottaga den honom av parlamentet erbjudna
kejsarkronan, utträdde D., vars program därmed
omöjliggjorts, ur parlamentet. D. blev en av
den tyska konstitutionella liberalismens
grund-läggare och beredde marken för Tysklands enande
genom Preussen. Hans noggranna filologiska
metod ställde honom bland banbrytarna för
modern historisk kritik; särdeles viktig för de
historiska studierna var hans ”Quellenkunde der
deutschen Geschichte” (1830; 9:e uppl. 1931).
D. skrev i Heeren-Ukerts samling ”Geschichte
von Dänemark” (3 bd, 1840—43; fortsatt med
bd 4—5 av D. Schäfer, 1893—1902). — Litt.:
A. Springer, ”F. Chr. D.” (1870—72); H.
Christern, ”F. Chr. D:s politische Entwicklung
bis 1848” (1921).
Dahlquist, Johan Gunnar Natanael,
mis-sionsdirektor (1884—1945), teol. lic. i Uppsala
och prästvigd 1911, sekr. i Svenska kyrkans
missionsstyrelse 1920—24, kyrkoherde i Säby
1924, missionsdir. för Svenska kyrkans mission
1928-—37 (kvarstod som sekr. i Svenska kyrkans
missionsstyrelse), teol. hedersdr i Uppsala 1945.
D. besökte svenska kyrkans missionsfält i
Sydafrika och Rhodesia 1932—33. Han har utg.
flera missionsskrifter (”Mästaren bygger. Svenska
kyrkans mission 1924—1934”, 1935; ”Vår
Zulu-mission”, 1942) samt en historik över Stiftelsen
för Sverige och kristen tro 1915—1940 (”En
ädlings tanke”, 1941).
Dahlqvist, Carl Georg, skådespelare (1807
—73). Han var först anställd i en
lärftskramhan-del men blev elev vid Kungl. teatern 1832,
debuterade utan framgång 1833, spelade ett år i
landsorten, återkom och anställdes efter en ny och
lyckligare debut 1834 vid Kungl. teatern, som han sedan
tillhörde till sin död. Bland D:s roller märkas
Hamlet, Romeo,
Othello, Shylock i
”Köpmannen i Venedig”,
Wal-lenstein, Posa i ”Don
Carlos”, Carl och
Franz Moor i
”Röf-varbandet”, Sigismund
i ”Lifvet en dröm”,
Hernani, Benvenuto
Cellini, Hakon Jarl,
Axel i ”Axel och
Valborg”, Torkel
Knutsson, Birger Jarl i
”Bröllopet på Ulfåsa”
och Engelbrekt i
”Engelbrekt och hans
dal
karlar”. — D. förenade med de lyckligaste
yttre förutsättningar, en manligt ädel hållning
och en ståtlig stämma, en lågande ingivelse
och en lidelsens kraft, som i yngre dagar
visserligen kunde föra honom för långt men
som med åren gjorde honom till en av de största
tragiska skådespelare den svenska scenen
någonsin ägt.
Dahlskog, Ewald Albin Filip, målare (1894
—1950). Efter elevåren vid Konstakad. i
Stockholm 1913—14 och 1915 studerade D. utomlands
i flera repriser, utom i europeiska länder även i
Afrika. Såväl D:s målningar i olja och akvarell
som hans kartonger till väggmålningar och till
intarsia vittna om utpräglad dekorativ begåvning
med känsla för expressiva koloristiska effekter.
D. har haft flera stora dekorationsuppgifter, bl. a.
i Stadshuset, Konserthuset, Svenska
tändsticks-ab:s hus, Åtvidabergshuset m. fl. byggnader i
Stockholm, Banque de Suède et de Paris i Paris
och Konserthuset i Göteborg samt Svenska
Amerika-liniens ”Stockholm”. Hans formsinne har
tagit sig uttryck även i konsthantverks- och
konstindustriprodukter (bl. a. för Kosta glasbruk och
Bobergs fajansfabrik). Bild se sp. 283.
Dahlstedt, Gustaf Adolf Hugo, botanist
(1856—1934). Han blev amanuens vid
Riksmu-séets botaniska avdelning 1890, var assistent där
1915—25 och amanuens vid Bergianska
trädgården 1890—1905. D. har främst sysslat med att
utreda de mycket svårbestämda fanerogamsläktena
Hieracium och Taraxacum, i synnerhet deras
skandinaviska former, över vilka han publicerat
ett 50-tal arbeten. Han har utgivit exsickat över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
