Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlgren, Carl Fredrik - Dahlgren, 1. Fredrik (författare) - Dahlgren, 2. Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Dahlgren
276
D :s naturdikter gåvo uttryck än åt yrande
vår-fröjd (”Vårsång på Valborgsmessoafton”, 1822),
än åt lugna, förnöjsamma, idylliska stämningar;
hans inspiration blev, påverkad av Bellman, ofta
backanalisk, och D. bjöd gärna lustiga
karikatyrer ur livet och naturen. Med ”Mollbergs
epistlar” (1819—20) framträdde D:s originalitet
fullständigt. Sådan han i dem är, förblev han sedan
i allt väsentligt. 1820-talet och de första åren av
1830-talet äro hans bästa tid. Han skrev nu
förträffliga visor: i
somliga gav han en
gemytlig parodisk, i
andra en älsklig, hurtig
naturper soni f ikation; i
andra åter skalkades
och jollrade han.
Nämnas böra även hans
lyckade parodier på
bekanta dikter, poem,
som slogo särsk. an
på samtiden. Under
1830-talet skildrade
han med förkärlek
den beklämning, som
grep honom vid
hös
tens ankomst, och sentimentaliteten tilltog.
Formen, som han alltid försummat, blev nu mera
vårdslös; hans dikt urartade ofta till ren rimlek.
Svår sjukdom under D :s sista år hade sin andel
i denna nedgång i produktionen. Av D :s övriga
arbeten må framhållas: den lilla dramatiska
dikten ”Ulla Winblads död” (i ”Opoetisk
calen-der för poetiskt folk”, vinterhäftet 1821), som
ger en tavla ur Bellmansvärlden och även visar
Olympen i dess vardagsliv, en munter
gudatra-vesti; det romantiska fantasispelet ”Rosenfesten”
(ibid., sommarhäftet 1822), ett drastiskt begabberi
av upplysningstidens nyttighetslära; ”Babels torn.
En rymdskrift norrut” (1824) och ”Babels torn.
Söderut” (1825); ”Samlade ungdomsskrifter”
(2 bd, 1828), de poetiska kalendrarna ”Freja”
(1830—31), ”Aftonstjernan” (1832),
”Toilett-kalender för 1833” (1832), ”Morgonstjernan”
(1833) samt ”Poetisk sångkalender för år 1837”
(1836). ”Freja” innehåller hans bästa prosaverk,
”Ungdomsfantasier el. Nahum Fredrik
Bergströms krönika, af och öfver honom själf”, en
roman, som visserligen lider av planlöshet men
överflödar på roliga och känsliga skildringar,
genrebilder och idyller samt dessutom är av
självbiografiskt intresse.
Särskild uppmärksamhet förtjänar D :s
verksamhet som polemiker. Han samverkade med
Uppsalaromantikerna vid slutbataljen med gamla
skolan 1821 (andra Markallsnatten är av honom)
men stod sedermera i en viss opposition mot dem.
Tills, m. Livijn, Hammarsköld, Sondén och
Alm-quist utgav han 1821—22 ”Opoetisk calender för
poetiskt folk”, som hade till mål att leda poesien
in på nya banor. Nya skolans Stockholmskrets
hade 1825—27 ett organ i tidningen Kometen
(utgivare Hammarsköld, A. I. Arwidsson och D.),
som gjorde front mot både ultras och
liberalismen, på 1820-talet representerad av tidningen
Argus. Mot Argus är D :s komedi ”Argus i
Olympen” (1825) riktad.
D :s ”Samlade arbeten” utgåvos av A. I.
Arwidsson (1847—52; ny uppl. 1875). Jfr A.
Ahn-felt, ”Tankar och löjen af J. H. Thomander”
(1876); K. Fredlund, ”C. F. D., hans lif och
diktning”, I (1903); E. A. Karlfeldt,
”Minnesteckning över C. F. D.” (1924).
Dahlgren. 1) Fredrik August D.,
författare (1816—95), född i Nordmarks socken
i Värmland. Han
växte upp på Ransäters
gård vid Klarälven
och gick en tid i skola
i Karlstad. Han blev
student i Uppsala 1834
och fil. mag. 1839
samt ingick som
tjänsteman först i
Riksarkivet och 1861 i
Ecklesiastikdepartementet,
där han 1878 blev
kansliråd. 1882 tog han
avsked. 1871 invaldes
han i Sv akad. Som
yngre skrev D.
åt
skillig efterklangsromantisk poesi och fick 1841
andra priset i Sv. akad. för ”Sappho på Levkas”
men har gjort sin betydelsefulla insats i vår
vitterhet genom visor på sin hembygds
allmogemål, som, länge bekanta inom trängre kretsar,
1875 utgåvos under titeln ”Viser på värmländske
tongmåle deckta åttå Fredrek på Rannsätt” och
1876 följdes av ”Speller nye viser”. Flera av
dessa sånger ha, särsk. i Värmland, blivit
verkliga folkvisor (t. ex. ”Ä jänta å ja”). D. skapade
med dessa visor vår första konstnärliga
allmogedikt och blev vår förste dialektskald. Humor,
åskådlighet och stor berättarförmåga utmärka
dikterna, vilka både i ämnesval och
behandlingssätt äro av utpräglad egenart. Av hans
originalarbeten för scenen har
”Wermlänningar-ne. Sorglustigt tal-, sång- och dansspel” (1846),
vartill Andreas Randel dels komponerade, dels
arrangerade musiken, bibehållit stor folklig
popularitet och tillhör vår inhemska stående
repertoar. Därjämte verkställde han många
översättningar (från Shakespeare, Calderön, Lessing
m. fl.) och författade ”Anteckningar om
Stockholms theatrar” (1866), som förtecknar alla
svenska skådespel och baletter, som uppförts på
Stockholms teatrar 1737—1863. Han var även
verksam som utgivare av ”Handlingar rör.
Skandinaviens historia” (1849—66), ”Ett fornsvenskt
legendarium” (1865—74) och ”Skrifter till
läsning för klosterfolk” (1874—75) m. m. D.
utarbetade också ett ”Glossarium öfver föråldrade
el. ovanliga ord och talesätt i svenska språket”
(utg. 1914—16 av E. Ljunggren) och Sv. akad:s
”Ordlista öfver svenska språket” (1873; 6:e uppl.,
1889, var den sista av D. redigerade). Se H.
Hildebrands inträdestal i Sv. akad. (tr. 1896),
G. Fröding i ”Samlade skrifter”, IX (1921), och
Lotten Dahlgren, ”Ransäter” (5:e uppl. 1923).
2) Erik Wilhelm D., den föreg:s son, bib-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
