Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Czartoryski, ätt - Czartoryski, 1. Adam Jerzy - Czartoryski, 2. Konstantyn Adam - Czech, Ludwig - Czegléd - Czenstochowa - Czermak, Johann Nepomuk - Czernin, Ottokar - Czernowitz - Czerny, Adalbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Czech—Czerny
238
(1697—1782), under 1700-talet en ledande roll i
Polen, stödde sig på Ryssland och sökte
förgäves införa reformer. Vid konungavalet 1764 var
August C:s son Adam Kazimiers,
sedermera general, skriftställare, mecenat (1734—
1823), en tid Katarina II :s kandidat, men hans
kusin Stanislaw Poniatowski valdes i stället. —
Om A. K. C:s son Adam Jerzy, se C.i).
A. J. C:s yngre son Wladyslaw (1828—94)
grundade ett stort museum med bibliotek i
Kra-kow. Om A. J. C:s brorson Konstantyn se C.2).
En broder till denne, Jerzy (1828—1912), blev
1867 medl. av galiziska lantdagen, 1873 av
österrik. riksrådet; han var framstående jordbrukare,
även konst- och musikkritiker.
1) Adam Jerzy C., furste, statsman (1770
—1861). Efter Polens tredje delning
konfiskerades större delen av familjens gods, och C.
sändes jämte sin broder Konstantyn (1773
—1860) till Ryssland som gisslan. Där vann
han storfurst Alexanders vänskap och sympatier
för sitt politiska program, ett konstitutionellt
styrt Polen i personalunion med Ryssland. Efter
Alexanders tronbestigning gjordes C. (1803) till
kurator för univ. i Vilna. 1804 blev han ledare
av Rysslands utrikespolitik, genomdrev dess
deltagande i koalitionen 1805, sökte förgäves förmå
kejsaren till en antipreussisk politik och drog
sig 1807 tillbaka. Sedan Alexanders polska
författning 1815 utfärdats, blev C. senator men
mot förmodan icke ståthållare i Polen. Då trots
C :s föreställningar till Alexander friheten
upprepade gånger kränktes, drog han sig tillbaka
till sina gods. Vid polska revolutionen 1830—31
hörde han till de moderata, var först president
i provisoriska regeringen, sedan i
nationalrege-ringen och inträdde i aug. 1831 som frivillig i
hären. Sedan resningen undertryckts,
konfiskerades C:s gods i ryska Polen, han själv
undan-togs från amnestien och bosatte sig i Paris.
Där arbetade han ivrigt för Polens
återupprättelse och begagnade varje ljusning i den
europeiska situationen för att hos regeringarna
framhålla Polens sak. C:s fängslande ”Mémoires”
(till 1805) utgåvos 1887 (2 bd). — Litt.: H.
Ullman, ”Über die Memoiren des Fürsten A. C.”
(1898) ; polsk biogr. av J. Bieliriski (1905).
2) Konstantyn Marya Adam C., furste,
politiker (1822—91). Han företog under polska
revolutionen 1863 i agitatoriskt syfte en resa
till Sverige, där C. på grund av de allmänna
sympatierna för Polen blev hjärtligt hyllad.
Senare blev C. livstidsmedlem av österrikiska
herrehuset och preses för musikkonservatoriet i Wien.
Czech [t/äk], Ludwig, tjeckoslovakisk
politiker av tysk börd (f. 1870). C. intog redan
före 1 :a världskriget en ledande ställning bland
Böhmens tyska socialdemokrater och var flera
år under mellankrigstiden deras partiledare. Efter
att tidigare ha fört en antitjeckisk politik
inträdde han dec. 1929 som socialminister i
Udrzals koalitionsregering. 1934-35 var han
minister för offentliga arbeten i Malypetrs
ministär och 1935—38 hälsovårdsminister i
kabinettet Hodza. I samband med den begynnande
sudetkrisen blev han i mars 1938 av
socialdemokratiska partikongressen avlägsnad från
partiledningen.
Czegléd [tsä’glèd], stad i Ungern, se Cegléd.
Czenstochowa, se Czqstochowa.
Czermak [t/ä’r-], Johann Nepomuk,
tjeckisk fysiolog (1828—73), till sist prof, i
Leipzig. Han konstruerade 1858 en praktiskt
användbar struphuvudsspegel och bidrog kraftigt
att göra den känd och anlitad. C. uppfann även
en motsv. metod att med små speglar undersöka
näsan.
Czernin [t/ä’rnin], O t tokar, greve,
österrikisk diplomat (1872—1932). C. inträdde 1891
på diplomatbanan men drog sig 1902 tillbaka till
skötseln av sina gods
i Böhmen. Han åtnjöt
i hög grad
tronföljarens, ärkehertig Frans
Ferdinands, förtroende
och blev dec. 1913 på
dennes initiativ envoyé
i Bukarest. Han
tillrådde efter
världskrigets utbrott 1914
enträget Wienregering-en att genom anbud
om landavträdelser i
Transsylvanien söka
förmå Rumänien att
fylla sin förbunds-
plikt. Planen strandade på ungerska regeringens
motstånd, och i aug. 1916 inträdde Rumänien
i kriget på ententesidan. C. utsågs dec. s. å.
av kejsar Karl till österrikisk-unger sk
utrikesminister. På denna post inriktade han sina
strävanden på att söka åstadkomma
samförstånds-fred och hoppades förmå tyska regeringen att
finna sig i att avträda Elsass-Lothringen till
Frankrike. I en dystert hållen förtrolig exposé
över läget (april 1917) sökte han för tyska
krigs-ledningen påvisa nödvändigheten av snar fred,
även med stora uppoffringar, innan Österrikes
motståndskraft helt brutits. Genom indiskretioner
blev C:s exposé känd på fiendehåll och stärkte
då där förhoppningarna om att kunna locka
Österrike till separatfred. C. kom småningom i
allt oförsonligare motsats till tyska
krigsled-ningen. Han deltog jämte tyske statssekreteraren
Kühlmann i förhandlingarna med Ukraina och
Ryssland i Brest-Litovsk dec. 1917—mars 1918
och i fredsförhandlingarna med Rumänien mars
s. å. i Buftea. Hans ställning som utrikesminister
blev ohållbar genom uppdagandet av kejsar Karls
1917 bakom C:s rygg gjorda uttalanden under de
med hans vetskap inledda förhandlingarna med
ententen genom prins Sixtus, och C. avgick 14
april 1918. 1920—24 tillhörde han österrikiska
nationalrådet men drog sig därefter tillbaka till
sina gods. Sin utrikespolitik har han försvarat
i memoarverket ”Im Weltkrieg” (1919).
Czernowitz [t/ärnå’vits], tyskt namn på
staden Cernauti.
Czerny [tfä’rni], Adalbert, tysk läkare
(1863—1941), från 1894 prof, i pediatrik, först i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
