Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crane, Walter - Crangon - Crania - Craniakalk - Craniota - Cranium - Cranmer, Thomas - Crannog - Cranston - Cranzius, Albertus - Craquelé - Crassula - Crassulaceae el. Succulentae - Crassus, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Crangon—Crassus
132
av de engelska prerafaeliterna och av gamla
italienska mästare samt behandlade i oljemålning el.
akvarell mytologiska och romantiska motiv.
Världsrykte vann han genom sina fantasifulla och
linjesköna teckningar för barn, bl. a. illustrationer
till sina egna dikter, ”Floras fest”, ”Drottning
Sommar”, ”Eko av Hellas”, och genom sina
tapeter. Som bokutstyrselns reformator fick han
stor betydelse. Han utgav 1907 en självbiografi.
— Monogr. av O. v. Schleinitz (1902).
Cra’ngon, se Räkor.
Cränia, ett släkte armfotingar (se d. o.).
Cräniakalk, kalkstensbildning, förekommande
i Danmark och (i lösa block) i s. v. Skåne,
uppkallad efter fossilet Crania tuberculata. Den
innehåller massor med skal av musslor och
brakio-poder (bl. a. Crania). C. utgör översta delen av
Danmarks danien.
Craniöta, sammanfattande beteckning för de
ryggradsdjur, som ha ett kranium, d. v. s. alla
utom manteldjur och lansettfiskar.
Cränium, lat., se Huvudskål.
Cranmer [krä’nma], Thomas, engelsk
kyrkoreformator (1489—1556). Han kallades
1524 till teol. prof, i Cambridge. Erasmus’
Nya testamente väckte
hans håg för
bibelstudium, och han
påverkades av luterska
teologer i Tyskland. Han
vann Henrik VHI:s
gunst genom att
anvisa en lösning av
dennes
skilsmässoaf-fär. 1533 utnämndes
C. till ärkebiskop av
Canterbury. Henriks
brytning med Rom,
vilken bortsopade
på-vedöme och
munkväsen ur Englands
kyr
ka och gjorde konungen till dess ”supreme head”,
förenade C. ännu starkare än förut med den
despo-tiske motiarken, och han framstår vid vissa
tillfällen som dennes tämligen viljelösa redskap.
Med Henriks död (1547) erhöll han större
rörelsefrihet. Som den omyndige Edvard VI :s
uppfostrare fick C. stort inflytande på
utvecklingen av det engelska kyrkoväsendet. Det
starkare luterska och zwinglianska inflytandet visar
sig i C:s förnämsta verk, den under hans
ledning utarbetade ”Book of Common Prayer”
(1549), liksom i bekännelseskriften ”42 artides”
(i553). Redan under Henrik VTIT:s livstid hade
han varit med om att skänka kyrkan en engelsk
bibelöversättning (2:a uppl., 1540, kallades ”C:s
bibel”). Med Maria Tudors tronbestigning 1553
var C:s roll utspelad. Han fängslades och
anklagades för mened, äktenskapsbrott och hädelse
samt till sist jämväl för kätteri. För att rädda
livet ingav han en återkallelse i sex punkter,
vari han förkastade Luthers och Zwinglis
kät-terier. Då denna beräkning slog fel, bekräftade
han frimodigt sin verkliga tro och gick under
förklaring, att bålets lågor först skulle förtära
den hand, som syndat genom feg återkallelse,
tappert i döden 21 mars 1556. — Litt.: Hj.
Holmquist, ”Den lutherska reformationens
historia” (2:a uppl. 1919).
Crannog [krä’nagj, arkeol., en av
trädstammar, grenar och ris samt sten och jord uppförd
konstgjord ö med en el. flera hyddor av
skiftande form. Med land förbands den i regel
genom en damm. C. anlades uteslutande i
insjöar. Flertalet äro kända från Irland, men
även i Skottland och England äro många
upptäckta. C. nå ned i tidig medeltid. Deras början
förlägges dels till yngre stenåldern, dels till La
Tène-tiden.
Cranston [krä’nstan], industristad i Rhode
Island, U.S.A., förstad till Providence; 55,000 inv.
Cra’nzius [-tsiosj, A Ib er tus, se Krantz,
Albert.
Craquelé [krakle’], se Krakelerad.
Cra’ssula, växtsläkte av fam. Crassulaceae,
med fria kronblad och vanl. fem ståndare.
Omkr. 300 arter, de flesta i Sydafrika, vissa
ha stor skyddande likhet med stenar. Några
odlas i växthus el. boningsrum, t. ex. C. falcata, som
har skärformiga blad och gula el. röda blommor.
Crassulaceae el. S u c c u 1 e’n t a e, växtfam.
av serien Rosales och nära besläktad med fam.
Saxifragaceae, från vilken den skiljes genom
starkt köttiga blad och genom att fruktämnena
äro lika många som kronbladen. C. innefattar
bortåt 500 arter, mest på klippor växande
fleråriga örter el. halvbuskar, de flesta hemma i
tempererade delar av Gamla världen, särsk.
Sydafrika, samt i Nord- och Mellanamerika. I
Sverige finnas 10 el. 11 vilda arter, tillhörande
släktena Sedum (fetknopp), Rhodiola och
Tillaea, varjämte flera arter sedan gammalt
odlats som prydnadsväxter och förvildats, t. ex.
Bryophyllum, Cotyledon, Sempervwum (taklök)
och Rochea.
Cra’ssus, lat., ”tjock”, romerskt familjenamn
inom släkten Licinius. 1) Lucius Licinius
C., statsman och berömd talare (140—91 f. Kr.),
en av huvudpersonerna i Ciceros ”De oratore”.
— 2) Marcus Licinius C. Dives
(115—53 f. Kr.) utmärkte sig som fältherre
under Sulla, kuvade slavupproret och besegrade
Spartacus 71. År 70 var han konsul med
Pom-peius. De flesta av Sullas anordningar blevo nu
upphävda; adelns makt bröts genom att Pompeius
och C. närmade sig folkpartiet. Genom sina
ofantliga rikedomar kunde C. lätt vinna
anhängare. Censor 65, drevs han av växande avund
mot Pompeius att närma sig folkpartiets ledare,
Caesar. Denne lyckades försona de båda
rivalerna och med dem bilda det s. k. 1 :a
triumviratet (60, förnyat 56). År 55 var C. åter
konsul och fick Syrien till provins för fem år.
Han ville genom ett krigståg mot parterna stärka
sin ställning i förhållande till Caesar och
Pompeius, gick 54 med en betydande här över Eufrat
men blev vid Carrhae i Mesopotamien angripen
av parternas rytteri och fullständigt slagen (juni
53). Ett par dagar efteråt blev C. vid en
underhandling med fienden förrädiskt nedhuggen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
