Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cork - Cork Harbour - Corlissmaskin - Cormon, Fernand - Cormontaigne, Louis de - Cornaceae - Cornaro - Cornea - Corned beef - Corneille, 1. Pierre - Corneille, 2. Thomas - Cornelia - Cornelisz, Cornelis (van Haarlem) - Carnelius - Cornelius, Carl Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Cork Harbour—Comelius
82
duktion) och fiske (lax, makrill). — 2)
Huvudstad i nämnda grevskap, eget stadsgrevskap, vid
floden Lee, 17 km ovanför dess mynning; 75,000
inv. Säte för en katolsk och en protestantisk
biskop, univ.-college. På en ö i floden ligger
stadens kärna med ståtliga huvudgator. Många
kyrkor, vackra universitetsbyggnader. C. är
importhamn för s. Irland; tillverkning av whisky,
läder- och textilvaror samt traktorer. C., som
torde ha grundats på 600-talet, förstördes flera
gånger på 800-talet av vikingar och intogs 1172
av engelsmännen.
Cork Harbour [kå’k hä’ba], vik på Irlands
s. kust, mottar i n. v. floden Lee. C. bildar en
rymlig, skyddad hamn, tillgänglig för
oceanångare. Vid C. ligga städerna Cork och Cobh.
Corli’ssmaskin, ångmaskin med en av
amerikanen Henry Corliss (1817—88) uppfunnen
slidreglering, s. k. C o r 1 i s s-r e g 1 e r i n g, vid
vilken ångfördelningen ombesörjes av kikkranar.
Cormon [kårmå’], Fernand, fransk målare
(1845—1924). Han hette egentligen P iest re,
målade historiska motiv, gärna brutala och
blod-drypande, flera av dem i kolossal storlek. Han
utförde väggmålningar med motiv från
människosläktets urtid i naturhistoriska muséet i Paris.
Cormontaigne [kårmåtä’nj], Louis de,
fransk ingenjörgeneral (1695—1752). Han
förbättrade Vaubans första system genom att
förlänga bastionsfaserna, framskjuta och förstora
ravelinerna, införa reträttravelin, göra avsnitt i
bastionerna m. m.
Cornäceae, se Kornellväxter.
Corna’ro, venetiansk adelsätt, till vilken flera
doger hört. Ättens mest bekanta medl. är C a t
e-rina C., drottning av Cypern (1454—1510). Hon
äktade 1472 konung Jakob II av Cypern, den siste
av huset Lusignan. Vid trolovningen adopterad
som venetianska republikens dotter, hölls C.,
sedan hon 1473 blivit änka och 1474 mist en
postum son, av republiken i ett slags fångenskap
och tvangs att abdikera 1489. Hon fick i stället
till län slottet och staden Asolo i hemlandet, höll
där ett lärt hov och förhärligades av Bembo
i ”Gli Asolani”.
Co’rnea, lat., hornhinnan.
Corned beef [kå’nd bi’f], eng., lätt saltat
nöt-kreaturskött i blecklådor.
Corneille [kårnä’j]. 1) Pierre C., fransk
dramatiker (1606—84). Son till en advokat i
Rouen, inträdde C. tidigt på samma bana som
fadern och levde ett stilla liv som jurist i
födelsestaden till 1662, då han flyttade till Paris.
Sin verksamhet som dramatisk författare började
C. med en serie komedier, av vilka den första,
”Mélite”, ett herdedrama utan herdar,
uppfördes 1629. 1636 uppfördes för första gången ”Le
Cid”, det drama, med vilket den fransk-klassiska
tragedien grundlädes. ”Le Cid” är byggt på ett
spanskt drama av Guillén de Caströ med
samme hjälte, men C. har här för första gången
medvetet, om än ofullkomligt, sökt tillämpa den
aristoteliska regeln om de tre enheterna, och han
har baserat den dramatiska konflikten icke på
händelsernas lek utan på psykologiska faktorer.
Framgången var enastående, och den nyss
stiftade akademien lyckades icke dämpa entusiasmen
med sin på Richelieus tillskyndan publicerade
kritik, som dock gav uppslaget till en fruktbärande
diskussion om tragediens mål och medel. C:s
närmast följande tragedier, ”Horace” (1640),
”Cinna” (1643), ”Polyeucte” (1641), voro och ha
förblivit mönster i genren. En ny komedi, ”Le
menteur” (1644), liksom ”Cid” återgående på
spanskt original, hör likaledes till C:s
mästerverk. Därefter följer en tioårsperiod, varunder
C. steg för steg alltmera avlägsnar sig från
de dramatiska ideal, som han själv så
ypperligt realiserat, och återfaller i den romaneska
tragikomedien. ”La mort de Pompée” (1643),
”Rodogune” (1644), ”Théodore” (1645) och
”Per-tharite” (1652) beteckna etapper i denna
utveckling bakåt, slutande med ett fiasko, som för
sju år berövade C. lusten att vidare skriva för
teatern. Ännu en rad tragedier följde, delvis
skrivna för att bjuda Racine en konkurrens, som dock
förblev relativt ofarlig för den nya uppgående
stjärnan. — C. är den franskklassiska tragediens
skapare. Ämnet i alla hans fyra ”stora”
tragedier är en inre konflikt mellan plikt och
passion, strängt logiskt snarare än psykologiskt
utvecklad inom ramen av de tre enheterna, tidens,
rummets och handlingens; dess lösning är ägnad
att i full dager framställa en el. flera heroiska
karaktärer. Deras heroism antager ofta
omänskliga el. övermänskliga mått men ger anledning
till en sublim retorik, en makalös pregnans i
uttryck och situationer, som givit C. en
stadigvarande plats på fransk scen intill våra dagar.
— Av de många uppl. av C:s verk märkes den
i ”Grands écrivains de la France” (12 bd, 1862
—68); av biogr. G. Lanson, ”P. C.” (1898, i
”Grands écrivains franqais”), och V. Vedel (1927).
Till sv. har ”Cid” översatts 3 ggr, senast av
K. G. Ossiannilsson i ”Världslitteraturen” (1927),
”Polyeucte” har översatts av I. Harrie (1939),
”Horace” och ”Pompée” finnas i 1700-talsövers.
2) Thomas C., den föreg:s bror, författare
(1625—1709). Han ägnade sig tidigt åt
dramatiskt författarskap men blev som skald knappast
mer än en efterbildare av sin broder och andra
samtida. Av C:s över fyrtio dramer, till stor del
bearbetningar från spanskan, må nämnas
”Timo-crate” (1656), ”Ariane” (1672) och ”Le comte
d’Essex” (1678). Monogr. av G. Reynier (1893).
Cornélia, se Gracchus.
Cornelisz [-né’lis], Co r ne 1 is, kallad
Cor-nelis van Haarlem, holländsk målare (1562
—1638), efter studier i Rouen och Antwerpen
verksam i Haarlem. Han målade förträffliga
porträtt och skyttestycken jämte bibliska och
mytologiska kompositioner, i vilka han gärna
an-bragte massor av nakna figurer i maniererad
teckning med invecklade rörelsemotiv och starka
förkortningar. Flera av C:s målningar finnas i
N ationalmuseum.
Cornélius, plur. Cornelii, romersk släkt med
ett flertal grenar, ss. Cinna, Dolabella, Lentulus,
Scipio och Sulla.
Cornélius, Carl Alfred, kyrkohistoriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
