Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Constantine - Constantinus - Constantin-Weyer, Maurice - 1. Constantius I (romersk kejsare; Flavius Valerius C.; Clorus) - 2. Constantius II (romersk kejsare; Flavius Iulius C.) - 3. Constantius III (romersk kejsare) - Constituens - Constitutiones apostolicae - Constitutionnel, Le - Constitutio valdemariana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Constantine—Constitutio valdemariana
56
Oued Rummels kanjon i Constantine.
Constantine [kåstätfn], stad i n. ö. Algeriet,
huvudort i det liknämnda dep. (87,582 km2, 2,7
mill. inv.) i berglandet, 65 km från
medelhavskusten; 107,000 inv., därav 47% européer. Den
ursprungliga staden, omgiven av murar, ligger
på en hög kalkplatå, begränsad av djupa
raviner. I n., på platåns höjdpunkt, det gamla
citadellet (kasbd), i s. pittoreska arabkvarter.
Moderna europeiska stadsdelar ha uppvuxit i
s. v. och ö.; ståtliga broar leda över ravinen i ö.
C. är en viktig militärort och betydande
handelsplats, särskilt för spannmål; tillverkning av
mattor, lädervaror, ylletyger m. m. C. är knutpunkt
för järnvägarna Tunis—Casablanca och
Toug-gourt—Philippeville, vilken sistn. är C:s
hamnplats. — C., kartagernas Karta, romarnas Cirta,
var en tid residensstad i Numidien. Förstörd
311 e. Kr., återuppbyggdes staden av Konstantin
den store och fick namnet Constantina.
Constantinus, kejsare, se Konstantin.
Constantin-Weyer [kåstätä’-väjä’r], M a
u-r i c e, fransk författare (f. 1881). Han
emigrerade till Canada, varifrån han hämtat stoff till
sina flesta romaner. Till hans stora ”Épopée
canadienne” (1912 ff.), delvis
vildmarksskildring-ar i Jack Londons stil, sluta sig ”Vers 1’ouest”
(1923), ”Manitoba” (1924), ”Le bourrasque”
(1925) och ”Cavalier de la Salle” (1927); med
vagabondromanen ”L’homme qui se penche sur
son passé” (1928; ”En man ser tillbaka på sitt
liv”, 1929) vann han Goncourtpriset. C. har även
författat en levnadsteckning över Leif Eriksson,
”Voyage de Leif 1’heureux” (1934).
Consta’ntius, romerska kejsare.
1) Constantius I, eg. Flavius
Vale-rius C. (d. 306), med tillnamnet Chlorus,
fader till Konstantin den store. Han gjorde sig
känd som duglig fältherre och upphöjdes av
Diocletianus 293 till caesar med maktbefogenhet
över Gallien och Spanien. Dessutom adopterades
han av Diocletianus’ medregent, Maximianus. C.
återförenade 296 Britannien med romerska riket.
Han skildras som mild och människoälskande, vann
sina undersåtars tillgivenhet
samt försvarade kraftigt
rikets gränser vid Rhen (mot
alemannerna) och i
Britannien (mot pikterna). Han
resi-derade mest i Trier men ofta
även i York (Eboracum), där
han avled 306, sedan han året
förut vid Diocletianus’
tronavsägelse stigit till augustus.
2) C o n s t a n t i u s II, eg.
Flavius lulius C., den
föreg:s sonson (317—361),
son till Konstantin I. Han lät
vid faderns begravning (337)
mörda nästan alla sina
släktingar. På C:s lott föll vid
rikets delning mellan honom
och hans bröder Konstantin
och Constans österlandet med
Konstantinopel och Trakien.
Efter Constans’ död 350 blev C. ensam herre över
hela riket, sedan han besegrat motkejsarna
Vetra-nio i Illyrien och (351) Magnentius i Gallien. Ur
stånd att ensam kunna bära hela regeringsbördan
(krig pågick med Persien i ö. samt med franker
och alemanner i v.), tog C. till medhjälpare Gallus
och lulianus, söner till Konstantin den stores bror
lulius Constantius. Gallus blev 351 caesar men
missbrukade sin makt och avrättades 354.
lulianus blev därefter utnämnd till caesar och fick
befälet i Gallien. Hans växande anseende väckte
snart C:s avund, och sedan lulianus 360 av sina
soldater utropats till augustus, utbröt 361 mellan
C. och honom öppen fejd, och C. avled i Cilicien
3 nov. s. å., stadd på återväg från ett fälttåg
mot Persien för att möta lulianus. C. var
fanatisk anhängare av arianismen.
3) Constantius III (d. 421), som steg till
höga poster i hären och under Honorius var en
av den västromerska riksdelens ledande män. Han
ingrep med kraft i striderna på 410-talet i
Gallien och besegrade Konstantin III. C. upphöjdes
421 till kejsare men dog s. å.
Consti’tuens, lat. (plur. constitue’ntia), namn
på indifferenta ämnen, som brukas till att ge
ett medikament önskad konsistens och
utspädning.
Constitutiönes apostölicae, lat., se
Apostoliska konstitutioner.
Constitutionnel, Le [la kåstitysjånä’1],
tidning i Paris, som uppsattes 1815, under
1820-talet försvarade den konstitutionella kartan, 1844
—49 stod under Thiers’ ledning och under andra
kejsardömet var ett officiöst organ. Den
fortlevde ända in på 1900-talet.
Constitütio valdemariana, en bestämmelse, som
synes ha varit intagen i Valdemar IH:s
handfästning av 1326 och enl. vilken hertigdömet
Sönderj ylland (Slesvig) aldrig skulle få förenas
med Danmark under en och samme härskare.
Under kampen för Slesvigs oberoende på 1800-talet
användes C. av slesvig-holsteinarna som vapen
mot danskarna i självständighetsfrågan; dess
äkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
