Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colombia - Vapen och flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Colombia
946
Flygbild över Colombo.
Skölden är delad av en silverbjälke, å denna
en röd frygisk mössa på en stång i guld, övre,
blåa fältet har ett granatäpple (avser Nya
Granada), flankerat av två ymnighetshorn i guld.
Nedre fältet är ett landskap i naturliga
färger; ett tremastat fartyg på vardera sidan om ett
näs (Panama). På skölden, som på vardera sidan
är omgiven av två av landets flaggor, en
kondor, hållande i näbben en krans med ett
språkband: ”Libertad y orden”.
Historia. Delar av C:s kust upptäcktes
redan omkr. 1500 av spanjorer; 1536—37
erövrades större delen av landet för spanska kronans
räkning av Gonzalo de Quesada och fick namnet
Nya Granada. I samband med Ferdinand
VII:s avsättning och Joseph Bonapartes
tronbe-stigning utbröt även där ett framgångsrikt
uppror (1810). Spanjorerna togo 1815 åter makten
men tillfogades av frihetshjälten Bolivar 1819
vid Boyacå ett avgörande nederlag. I dec. s. å.
förenades Nya Granada med Venezuela till
republiken C. med Bolivar som president. Till
denna stat anslöto sig 1821 Panama och 1822
Ecuador, men Venezuela och Ecuador
separerade åter 1829—30, och återstoden konstituterade
sig 1831 som republiken Nya Granada med
general Santander som förste president.
Landets utveckling hämmades av täta strider mellan
olika partichefer, mellan ”liberala” och klerikala
och framför allt mellan å ena sidan anhängare
av en stark centralmakt och å andra förespråkare
för ett statsförbund, C:s förenada stater.
De senare hade överhanden från 1850-talet till
1885. Presidenten R a f a e 1 N u n e z genomförde
1886 en ny författning, enligt vilken de förenade
republikerna förvandlades till provinser i
republiken C. En gränstvist med Venezuela avgjordes
1891 genom skiljedom, men tio år senare
blandade sig Venezuelas krigslystne president, Castro,
i en våldsam inbördesstrid mellan klerikala och
liberala i C., vilken i nov. 1902 bilades genom
medling av U.S.A. I jan. 1903 avslöts mellan
fullmäktige för C. och U.S.A. det s. k.
Hay-Herranfördraget, enligt vilket C. skulle, mot en
ansenlig penningsumma och en årlig avgift, till
U.S.A. avträda en för anläggningen av
Panama-kanalen nödvändig landremsa. Då C:s senat
vägrade ratificera fördraget, utbröt 3 nov. s. å. en
revolution i Panama, som förklarade sig som
självständig republik; denna erkändes redan 7
nov. av U.S.A., som även hindrade C. att med
vapenmakt betvinga Panama. General R a f a e 1
Reyes, vilken 1904 valts till president och som
genom tillägg till författningen 1905 fick nästan
diktatorisk makt, sökte icke utan framgång
ordna landets finanser, som bragts i stor förvirring
genom ett inbördeskrig; han avgick 1909, men
den period av fredlig utveckling han inlett
fortsattes sedermera. Under 1 :a världskriget
iakttog C. sträng neutralitet men protesterade mot
det oinskränkta u-båtskriget. C. betraktade icke
Panamafrågan som löst genom händelserna 1903,
och efter långvariga förhandlingar med U.S.A.
kom man 1922 till en överenskommelse, enligt
vilken C., som 1921 hade erkänt Panamas
självständighet, i ersättning av U.S.A. skulle få 25
mill. doll. — Den långa perioden av konservativ
styrelse upphörde 1930, då partiet vid
presidentvalet splittrades, varigenom den liberale E.
Olaya Herrera kom att väljas (1930—34),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
