Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claussen, Julia - Claussen, Sophus - Clausthal - Claustrum - Clavaria, Clavariaceae - Clavecin - Claves Sancti Petri - Clavicembalo - Claviceps - Clavichordium - Clavicula - Clavicymbalum - Clavière, Étienne - Claviger - Claviharpe - Clavijo y Fajardo, José - Clavis - Clavus - Clay, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Claussen—Clay
868
fyllig och till stor jämnhet utvecklad altröst med
mezzosopranhöj d. Hon utvecklade konstnärlig
intelligens i sången och agerade med varmt
temperament och smakfull plastik. Bland hennes roller
framstå vidare Ortrud i ”Lohengrin”, Azucena
i ”Trubaduren”, Carmen, Valkyrian, Orfeus,
Delila i ”Simson och Delila” och Brangäne i
”Tristan och Isolde”. Hon skördade framgångar
jämväl som romans- och oratoriesångerska.
Clåu’ssen, Sophus, dansk författare (1865
—1931). C., som åtskilliga år var tidningsman
på Langeland, hans hembygd, debuterade 1887
med diktsamlingen
”Naturbörn”, som
sedan följts av bl. a.
”Pileflöjter” (1899),
”Djævlerier”, (1904),
”Danske vers” (1912),
”Heroica” (1925) och
”Hvede dynger”
(1930). Hans lyrik,
vars form är starkt
personlig, rymmer
skälmskhet, humor och
satir; betydelsefullast
är den som tolkning
av den danska
naturen. Bland hans
prosaverk märkas småstadsidyller som ”Unge
bander” (1894) och reseböcker som ”Antonius i
Paris” (1896). ”Foraarstaler” (1927) innehåller
avhandlingar och memoarer.
Clausthal [klåu’stäl], stad i Tyskland, se
Klausthal-Zellerfeld.
Clåu’strum, lat., lås, stängsel; kloster.
Claväria, Clavariäceae, se Fingersvamp.
Clavecin [klavsä’], fr., se Klaver.
Claves Sancti Petri, lat., ”den helige Petrus’
nycklar”, enl. romersk-katolska kyrkans tolkning
av Matt. 16:19 symbol för Petrus’
ämbetsmyn-dighet som av Kristus insatt till kyrkans
överherde. Sedan gammalt symboliserar nyckeln
innehavarens ämbete att förvalta honom
anförtrodd egendom.
Clavicembalo [klavitjä’mbalå], it., se Klaver.
Cläviceps, se Mjöldryga.
Clavicho’rdium [-k-], se Klaver.
Clavi’cula, lat. (av clävis, nyckel), nyckelben.
Clavicy’mbalum (it. clavicembalo, fr. clavecin),
se Klaver.
Clavière [klavjä’r], Etienne, fransk
finans- och revolutionsman (1735—93). Född i
Schweiz men utvisad därifrån, slog han sig ned
i Paris som finansman. Vid franska
revolutionens utbrott blev C. en av Mirabeaus
medhjälpare, särsk. i finansfrågor, slöt sig senare till
girondisterna samt var finansminister mars—juni
1792 och ånyo från aug. s. å., tills girondisterna
undanträngdes av Berget. 1793 fängslades C.
och tog 8 dec. s. å. själv sitt liv för att undgå
giljotinen.
Cläviger, se Myrgäster.
Claviharpe [klavia’rp], fr., se Harpa.
Clavijo y Fajardo [klaæi^å i fa^a’rÖå],
José, spansk författare (1726—1806), född på
en av Kanarieöarna. C. är mest känd genom
Beaumarchais, vars syster Marie Claron han
lovat äkta men svekfullt övergav. Beaumarchais
begav sig då 1764 till Madrid, fordrade
upprättelse av sin systers förförare och avtvang honom
en skriftlig sådan, med tillhjälp av vilken han
fick C. avsatt från hans befattning som kunglig
arkivarie och förvisad från Madrid.
Beaumarchais skildrade detta i en ”Mémoire” och tog
därav stoff till sitt första skådespel, ”Eugénie”.
Goethe har dramatiserat händelsen i sin tragedi
”Clavigo”.
Clävis, lat. plur. claves), nyckel. Jfr Claves
Sancti Petri.
Clävus, lat., liktorn.
Clay [kléi], Henry, amerikansk statsman
(1777—1852). Född i Virginia, blev C. efter en
tids ytliga juridiska studier praktiserande advokat
i Lexington, Kentucky, 1797. C. var medlem
av unionssenaten dec. 1806—mars 1807 samt
1810—11, tog i nov. 1811 säte i
representanternas hus och valdes där genast till talman. Han
blev nu ledare för krigspartiet mot England och
bidrog genom sina flammande tal väsentligt att
framkalla krigsförklaringen 1812. Han var 1814
—15 en av fredsunderhandlarna i Gent och
deltog sommaren 1815 i London i förhandlingarna
om en engelsk-amerikansk handelstraktat.
C. var ånyo talman i kongressens
representanthus 1815—25 och tog samtidigt ofta ledande
del i debatterna. Hans klander (1819) av
general Jacksons godtyckliga uppträdande i
indiankriget i Florida skaffade honom i denne en ovän
för livet. C. blev känd som anhängare till en
utvidgad tullskyddslagstiftning; som skicklig
parlamentarisk förlikningsman — bl. a. i
Mis-sourifrågan — ägnade han huvuddelen av sitt
intresse åt
utrikespolitiska problem. C. var
vid 1824 års
presidentval en av kandidaterna,
och vid valets slutliga
avgörande i
kongressen voro hans
anhängare många nog att
fälla utslaget mellan
huvudkandidaterna
Adams och Jackson.
C. genomdrev valet av
Adams, och då denne
1825 utnämnde C. till
statssekreterare,
ut-spreds det
fullkom
ligt grundlösa påståendet, att C. och Adams
sinsemellan ingått ett hemligt avtal, som
smakade korruption. Detta förtal bidrog till
Adams’ nederlag vid presidentvalet 1828 och
minskade i hög grad även C:s utsikter att nå
presidentvärdigheten, målet för hans livs strävan.
Motståndarna mot Jacksons godtyckliga
politik samlades av C. till ”det nationellt
republikanska partiet”, snart allmänt känt under det av
honom givna namnet ”whigpartiet”. Som dess
ledare invaldes C. 1831 i senaten och ledde där
oppositionen; vid 1832 års presidentval blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
