Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chonosarkipelagen - Chonsu - Chopart, François - Chopin, Frédéric - Chopjor - Chor - Choræus, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Chonosarkipelagen—Choræus
774
Chonsu. Staty av granit.
Omkr. 1350 f. Kr. Museet
i Kairo.
Chonosarkipelagen [tjå’nås-], ögrupp invid
s. Chilekusten, skild från fastlandet av
Mora-ledakanalen. öarna äro en del av den splittrade
Kustkordilleran. Högsta punkt 1,660 m. Nästan
alla öarna äro beväxta med skog.
Chonsu, egyptisk mångud, dyrkad
företrädesvis i Tebe. Han är
son till Amon och
Mut och bildar med
dessa Tebes heliga
triad. Hans heliga
dj ur är sparvhöken.
På sitt huvud bär
han månen, av vilken
dock största delen
blott är svagt
märkbar. C. uppträder
även som besvärj are
av onda andar.
Chopart [Jåpä’r];
F r an ? o i s, fransk
kirurg (1743—95).
Han är mest känd
genom en av honom
uppfunnen metod för
amputation av foten,
vilken fick namnet
”C:s operation”.
Chopin [Jåpä’],
F r é d é r i c
Fran-qois, polsk tonsättare
och pianist (1810 22/z
—49 17/io). Född i
Zolazowa Wola ej långt från Warszawa erhöll
C. sin första utbildning till musiker under J.
Elsner vid konservatoriet i Warszawa. 1825
utkom hans första komposition, ett rondo för piano;
1827 följde några briljanta variationer över ett
Don Juan-tema för piano och orkester; efter
några resor till Berlin och Wien slog han sig
definitivt ned i Paris 1831, där han snart blev
en mycket anlitad pianolärare i de polska
högadliga familjer, vilka flytt från Polen; även
slöt sig C. till den nyromantiska kretsen
omkring Berlioz, Liszt, Baillot och Heine. Intill
1835 lät han även höra sig offentligt å konserter
men drog sig sedan tillbaka från all offentlig
verksamhet. 1837 gjorde han bekantskap med
författarinnan George Sand och företog med
henne året därpå en resa till Mallorca. C:s
bröstsjukdom började vid denna tid, och hans alltid
känsliga nervsystem tålde ej vid de ständiga
slitningar, som inträdde i hans förhållande till
författarinnan. ’ Hans musikaliska produktion
begynte avtaga, och snart fann han sig
föranlåten att avbryta förbindelsen med henne (1847).
Han var dock då redan en dödsmärkt man, och
en resa till England 1848 kunde blott påskynda
slutet. — C. var som kompositör redan före
Paristiden fullt individuellt utvecklad. Redan före
ankomsten till den franska huvudstaden hade han
fullbordat de båda konserterna i e moll och f
moll, flera masurkor, valser och nocturner.
Därtill kommo sedan etyderna, av vilka 12
trycktes 1833 och 12 ^37, och preludierna,
därav 24 1839. Även de större verken som
b moll-scherzot, ess moll-polonäsen och g
mollballaden tillhöra tiden före bekantskapen med
George Sand. Efter denna tid kommo av de mera
berömda huvudsaki. endast balladerna i F dur
(1840; komponerad 1839), Ass dur (1842) och f
moll (1843), polonäsen i Ass dur (1843),
polo-näsfantasien (1845) °ch berceusen (1845). För
sång och piano skrev C. före Paristiden några
polska sånger, vilka dock utkommo i tryck först
flera år efter hans död (1855). C:s verk
utmärka sig för stor pregnans i stilen, något som
i förening med deras skarpa rytmiska liv och
klangrikedom gjort dem till tacksamma
konsertnummer för pianokonstnärer. Den nationella
tonen förstår han att ge en universell
gestaltning, så att den kan omedelbart fattas av en
internationell publik. Ett kraftigt manligt patos
adlar den eljest veka, djupt känslobetonade
me-lodiken. — C:s brev föreligga i ty. övers, av
B. Scharlitt (1911) och A. v. Guttry (1928). —
Litt.: M. Karasowski, ”F. C. Sein Leben, seine
Werke und seine Briefe” (2:a uppl. 1878, ny
uppl. 1914); A. Weissmann, ”C.” (2:a uppl.
1914); W. Murdoch, ”C.: His life” (1934); L.
Binental, ”C.” (sv. övers. 1940). På svenska
ha utkommit A. Hillman, ”C.” (1920) och G.
Zetterberg Törnbom, ”C.” (1943).
Chopjor [kåpjå’r], n. biflod till Don, s.
Ryssland; 900 km lång och med ett nederbördsområde
på 59,880 km2. C. upprinner i trakten av
Penza och genomflyter i sitt nedre lopp den
fruktbara Chopj or-stäppen.
Chor [k-], kör.
Choræus [korè’us], Mikael, skald (1774
—1806). Född i Österbotten, uppfostrades C. i
Västerås, studerade i Uppsala, där han
promoverades 1797, varpå han vistades i Finland till
1802. Återkommen till Sverige, blev han teol.
adjunkt vid Karlberg. — Under inflytande av
Franzén började C. skriva vers; hans nätta
talang sträckte sig till
den skalkaktigt
satiriska visan, idyllen
och den av hans
lungsjukdom färgade
melankoliska tankelyriken. Men det
övermäktiga inflytandet av
akademiska retoriken
förledde C. att söka
tävla med de samtida
epigonerna i stora
lärodikter, versifierade
högtidstal o. dyl.,
vilket icke låg för hans
begåvning. I
samar
bete med J. O. Wallin sysslade C. mot
slutet av sitt liv med psalmdiktning. — Deras
”Omarbetningar af svenska psalmer” (1807) visa
ansatser till större innerlighet än den föregående
epokens psalmer. Hans ”Samlade skaldestycken”
utgåvos 1815. 1901 utkommo ”Valda dikter”,
1903 ”Bref, tal och andra skrifter”. Biogr. av
C. Snoilsky (1895).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
