Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cheyenner - Cheyne, John - Cheyne, Thomas Kelly - Chézy, Antoine Léonard de - Chiana - Chiang Kai-shek - Chianti, Monti del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Cheyne—Chianti
726
siouxstammar, genom giften blandat sig med och
kulturellt påverkats av dem.
Cheyne [tjei’ni el. tjéin], John, engelsk
läkare (1777—1836). Mest bekant genom den
av honom och Stokes beskrivna vid vissa
sjukdomar men stundom även normalt förekommande,
periodiska andningen, Cheyne-Stokes’
andning, kännetecknad av längre pauser, som
återkomma efter ett antal först allt djupare,
sedan allt mattare andedrag.
Cheyne [tJéVni el. tjein], Thomas Kelly,
engelsk teolog (1841—1915), från 1885 prof, i
Oxford. Han var en av de främsta
representanterna i England för den nyare, från Tyskland
utgående kritiska vetenskapliga forskningen på
G. T:s område. Han utgav ett flertal
betydelsefulla skrifter inom sin disciplin.
Chézy [Jezi’], Antoine Léonard de,
fransk indolog (1773—1832), prof, i sanskrit vid
univ. i Paris 1814. Han publicerade bl. a. en
upplaga av den bengaliska versionen av
Käli-däsas ”Sakuntalä” (1830), som först gjorde
dramats sanskrittext tillgänglig i Europa.
Chiana [kia’na], numera kanaliserad flod i
mell. Italien, mellan Arnos och Tibers
flodområden; utfaller i Tibers biflod Paglia. Dess dal,
Val di Chiana, sedan medeltiden en
hälsovådlig sumptrakt med avflöde till både Arno
och Tiber, har genom omfattande
dräneringsarbeten sedan slutet av 1700-talet torrlagts.
Chiang Kai-shek [tjia’g], kinesisk statsman
(f. 1887). Efter militär utbildning bl. a. i Japan
blev han 1923 stabschef hos Sun Yat-sen. Han
gjorde som sådan en studieresa till Ryssland.
Sedan han i Kanton organiserat en betydande
härsmakt, började han en militär aktion mot
Central-kina och upprättade 1927 en nationalistregering
i Nanking, sedan han brutit med de
kommunistiska ytterlighetsmännen, som gingo i sovjetryssen
Borodins ledband. 1928 intog C. den gamla
huvudstaden Peking men hade i fortsättningen
stora svårigheter att övervinna för att förverkliga
rikstanken. I nov. 1935 utnämndes han till
premiärminister (president för exekutiva yuan).
Kina styrdes nu praktikst taget av ett triumvirat,
vars två andra medl. voro svågrarna T. V. Soong
och H. H. Kung, men nationalhjälten var den
dominerande gestalten. C. vidhöll i det längsta sin
föresats att, innan han inledde en djärvare
utrikespolitik, först krossa kommunisterna, som
han bekämpade med ökad kraft, sedan han hade
gjort slut på provinsguvernörernas och de
politiserande generalernas självsvåld. Medan den
japanska infiltrationen tilltog i n., drev C.
kommunisternas väpnade styrkor upp mot n. v., så
att de till slut stodo tillbakaträngda i
provinserna Shansi och Shensi. I slutet av 1936
skedde en märklig vändning genom det s. k.
Si-an-fu-intermezzot, då C. under en inspektionsresa
tillfångatogs av en av sina generaler Chang
Hüe-liang, som i strid med givna order hade trätt i
förbindelse med de röda. C. kunde oskadd
återvända till Nanking och hävda sin maktställning,
men samtidigt slöt han borgfred med
kommunisterna. Politiken mot Japan tillstramades. Se-
Makarna Chiang Kai-shek.
dan japanerna utan krigsförklaring hade inlett
det stora angreppet i juli 1937, upptog Kinas
armé huvudförsvaret vid Shanghai och i
Yang-tsi-kiang-dalen enl. generalissimus C:s
försvars-plan. Nanking, Han-kou och Kanton gingo
förlorade, men i sin provisoriska huvudstad
Chung-king höll C. orubbligt ut och vidmakthöll ett
”elastiskt” försvar, tills avgörandet om Kina föll
i samband med Japans kapitulation i 2:a
världskriget. — För att uteslutande ägna sig åt
försvaret hade C. vid Nankings fall (1938) uppgivit
premiärministerposten. Han återtog den 1943
men lämnade den igen i maj 1945. Statspresident
har han varit sedan Lin Sens död i sept. 1943.
Efter krigsslutet 1945 blev C. åter starkt
upptagen av kommunistproblemet, som skärptes
genom rivaliteten i Kina mellan amerikanska och
ryska intressen. 1948 blossade inbördeskriget
åter upp, och C. måste vika för de framstormande
kommunisterna. Han trädde i jan. 1949 tillbaka
som president. 1950 behärskades endast ön
Formosa av C:s trupper. — C. har utgivit ”China’s
destiny” (1947). — Litt.: H. K. Tong, ”C.” (2
bd, 1938) ; S. Hedin, ”C.” (1939).
C. ingick 1927 äktenskap med Me i-lin g
Soong (f. 1892), syster till politikern T. V.
Soong samt svägerska till reformatorn Sun
Yat-sen och finansexperten H. H. Kung. Efter
studier i U.S.A. ägnade hon sig åt socialt arbete
i Shanghai och var inom sällskapslivet där firad
för sin skönhet och spiritualitet. I det moderna
Kinas historia har hon, städse stödjande sin
make med råd och dåd, spelat en lysande roll.
Hon gick i bräschen för kvinnoemancipationen
och fick ledningen av den 1934 grundade
rörelsen ”Det nya livet”, som avser en etisk
uppryckning i det enskilda och offentliga livet. Under
2:a världskriget besökte hon flera månader U.S.A.,
ivrigt verkande för Kinas sak. Som rådgivare
åt sin make deltog hon i Kairokonferensen (nov.
1943). Sedan kommunisterna 1948 gått till
segerrikt anfall, besökte hon åter U.S.A. och anropade
förgäves president Truman om bistånd. Bland
hennes skrifter märkes ”Mitt fria Kina” (sv.
övers. 1941).
Chianti [kia’nti], Monti del C.,
bergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
