Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chardin, Jean - Chardin, Jean-Baptiste - Chardonne, Jacques (Jacques Boutelleau) - Chardonnetsilke - Charente - Charente-Maritime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chardin—Charente-Maritime
678
följelserna 1681 flytta till England. Där
anlitades han bl. a. som sändebud till Holland 1683.
Hans rikt illustrerade reseskildring är av stor
betydelse för kännedomen om Främre Orienten
under 1600-talet.
Chardin [Jarda’], J e a n-B a p t i s t e Siméon,
fransk målare (1699—1779), elev av P. J. Cazes,
N. N. Coypel och J. B. van Loo. Han blev
medlem av konstakademien 1728 och fick senare
flera förtroendeuppdrag inom densamma. Han
målade stilleben och interiörer med intensivt
studium av ljuset som form- och färgskapande
medium och därför med en slående realistisk
verkan. Senare började han också intressera sig
för genremåleriet, särskilt borgerliga
interiörscener. Han är det enkla, vardagliga
familjelivets målare. C:s stil är rent koloristisk;
teckningar av hans hand äro ytterst sällsynta. Hans
målningssätt är, såväl i ljusstudiet som i
tekniken (rena färger, som utan blandning sättas
bredvid varandra), synnerligen självständigt i
förhållande till samtiden, påverkat av det
holländska 1600-talsmåleriet och nära besläktat med
impressionismen. Också i sitt realistiska ämnesval
och i sin fromma och okonstlade
människouppfattning, som icke minst visar sig i hans
förträffliga porträttmålningar, är han oberoende av
sin tid och sin omgivning. Tack vare C. G.
Tessins inköp i Paris är C. rikligt och väl
företrädd i Nationalmuseum. — Litt.: A. Dayot
och L. Vaillat, ”L’æuvre de Chardin et
Frago-nard” (1908); monografier av Ch. Normand
(1901), G. Schéfer (1904), E. Pilon (1909), M.
Florisoone (1938) och E. Goldschmidt (1945).
Chardonne [jardå’n], Jacques, pseud. för
Jacques Boutelleau, fransk författare (f.
1884). Han debuterade 1921 med romanen
”L’épithalame”, en subtil och idealistisk studie
över två älskandes psykiska relationer.
Förhållandet mellan man och kvinna blev
huvudtemat även i C:s följande romaner, ”Chant du
bienheureux” (1927), ”Varais” (1929), ”Eva ou
le journal interrompu” (1930), ”Claire” (1931),
”Destinées sentimentales” (3 bd, 1934—36) och
”Romanesques” (1937). Personligt hållna äro
några samlingar med minnen, essäer och
afo-rismer. C. framträdde under den tyska
ockupationen av Frankrike 1940—44 som en av ledarna
för nazistsympatisörerna bland de franska
intellektuella. — Litt.: P. Jaccard, ”Mauriac, C.,
Montherlant” (1945).
Chardonnetsilke [Jardånä’-], se Rayon.
Charente [Jarä’t]. 1) Flod i v. Frankrike,
kommer från Limousinplatån, utmynnar vid
Oléron i Atlanten. 355 km; segelbar 190 km.
— 2) Dep. i v. Frankrike, kring övre loppet
av floden C.; 5,972 km2, 311,000 inv. Det är
ett uppodlat slättland, norrut mera småkuperat
och skogrikt, samt genomflytes av floderna C.,
Vienne och Dronne. Betydande vinodling.
Konjaksfabrikation samt pappers- och
järntillverkning äro de viktigaste industrierna. Huvudstad
är Angoulème. F. ö. märkas städerna Cognac
och Jarnac.
Charente-Maritime [Jarä’t-mariti’m], dep. i
v. Frankrike, kring Charentes mynning, omfattar
med öarna Ré och Aléron 7,232 km2, med
416,000 inv. Det bildas av Aunis, större delen
av Saintonge samt en del av Poitou. Kustbältet
är lågt, delvis uppodlat, delvis upptaget av
salt
Jean-Baptiste Chardin. T. v. Självporträtt. Pastell. 1771. Louvren, Paris T. h. Stilleben. Nationalmuseum,
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
