Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chanson - Chanson de geste - Chansonett - Chant - Chantant - Chantavoine, Jean - Chantemesse, André - Chan Tengri - Chantepie de la Saussaye, Pierre Daniel - Chanterelle - Chantilly - Chantre, Ernest - Chanut, Pierre Hector
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Chanson de geste—Chanut
670
talet. Från denna tid ha vi
även de första s. k.
folkvisorna, vilka urspr. till
större delen äro dansvisor. I
våra dagar förekomma dessa
visor huvudsaki. på
kafékonserterna och varietéerna.
Chanson de geste [Jaså’
da ?ä’st], fr., eg. en sång
om historiska tilldragelser (av
lat. gesta, handling), en
särskild grupp av hjältedikter,
vilka huvudsaki. behandla
nationella ämnen (Chanson de
Roland, Aliscans o. s. v.).
Chansonett [JagsånäÅ],
fr. chansonette (av chanson,
sång, visa), liten visa; i
Tyskland och Sverige en
vissångerska på kaféer,
va-rietésångerska.
Chant [fä], fr., sång. I
England betyder chant [tfänt]
el. chanting speciellt avsjungande av de psalmer
och ”cantica”, vilka äro antagna av den
anglikanska kyrkan. — C. du départ [fä dy
depä’r], ”avmarschsång”, en av Marie Joseph
Chénier 1794 diktad nationalhymn, vartill Méhul
satte musiken.
Chantant [fätä’], fr., sjungande, sångbar. —
C a f é-c h a n t a n t, kafé, där sång utföres.
Chantavoine [fätavcoa’n], Jean, fransk
musikskriftställare (f. 1877), musikanmälare i
bl. a. Revue Hebdomadaire 1903—20. Han har
skrivit ”Beethoven” (1907, io:e uppl. 1920),
”Liszt” (1910; flera uppl.), ”Musiciens et poètes”
(1912), ”De Couperin å Debussy” (1921) och
”Les symphonies de Beethoven” (1932).
Chantemesse [fätmä’s], André, fransk
hygieniker (1851—1919). Han var professor vid
medicinska fakulteten i Paris, från 1898 i hygien,
samt blev 1903 generalinspektör över den
offentliga hälsovården. Hans epidemiologiska arbeten
om exotiska sjukdomar, såsom kolera, gula
febern och pest, fingo stor praktisk betydelse som
underlag för det franska karantänsväsendet. Hans
mest kända bakteriologiska arbeten gällde
tyfoid-febern.
Chan Tengri, högsta bergstoppen i Tien-shan
(se d. o.).
Chantepie de la Saussaye [fätpi’ da la såsä’],
Pierre Daniel, holländsk religionshistoriker
och predikant (1848—1920), jämte sin landsman
Tiele m. fl. banbrytare för den allmänna
reli-gionshistoriska vetenskapen. Mest känd är C.
genom sin framställning av allmänna
religionshistorien ”Lehrbuch der Religionsgeschichte” (2
bd, 1887—89), den första utförliga i sitt slag
och ännu alltjämt den främsta sammanfattande
religionshistoriska framställningen. Fr. o. m. 2:a
uppl. ha de olika religionerna och
religionsom-rådena behandlats av särskilda fackmän; 4:e
uppl. (1925) under redaktion av Edv. Lehmann
och A Bertholet. — 1878 blev C. professor i
religionshistoria i Amsterdam och 1893 profes-
Flygbild över slottet i Chantilly.
sor i teologisk encyklopedi, etik och
gudsbegrep-pets historia i Leiden. Han har även utövat
en omfattande verksamhet som religiös författare
och predikant.
Chanterelle [fäträ’l], fr. (”sångsträngen”),
högsta strängen på stråk- och lutinstrument,
särskilt violinens e-sträng (”kvinten”).
Chantilly [Jätiji’], stad i fr. dep. Oise, 40
km n. om Paris; 5,000 inv. Förr berömd
spetstillverkning. Kapplöpningsbana. C. är mest känt
genom sitt slott, som tillhört släkterna
Mont-morency och Condé (1632—1830) och förstördes
under franska revolutionen. Hertigen av Aumale,
som genom testamente erhöll C. vid den siste
Con-dés död, lät 1876—85 återuppbygga slottet samt
skänkte det 1886 jämte dyrbara samlingar (Musée
Condé) och bibliotek till Institut de France.
Chantre [Jätr], Er ne st, fransk
fornfors-kare (1843—1924), en lång följd av år anställd
vid muséet i Lyon. Av C:s skrifter behandla
flera Rhönedalens förhistoria. Han utförde ett
stort antal uppdrag i främmande länder och
offentliggjorde resultaten i en rad arbeten från
resor till Grekland, Turkiet, Ryssland, Armenien,
Syrien, Egypten o. s. v.
Chanut [Jany’], Pierre Hector, fransk
diplomat (1604—67). Han blev 1646 resident
och var 1649—53 ambassadör i Sverige, dock
1651—53 mestadels frånvarande, enär han var
franskt ombud vid kongressen i Lybeck. C. blev
1653 ambassadör i Haag. C. är mest känd
genom det för Sveriges historia värdefulla
memoarverket ”Mémoires de C.”, som i stympat skick
under hans namn 1676 utgavs av P. Linage de
Vauciennes. M. Weibull har i sin avh. ”Om
Mémoires de C.” (i Hist. Tidskr., 1887—88)
uppvisat, att senare hälften av de under C:s
namn utgivna memoarerna ej härröra från C.
utan från sieur P i c q u e s, som var fransk
chargé d’affaires i Sverige under C:s frånvaro
och 1653—54 efter dennes hemresa först chargé
d’affaires och sedan resident här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
