Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cellull - Celluloid - Cellulosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Celluloid—Cellulosa
576
och mer elastisk än viskos-c. På gr. av sin
glatta yta kan all c. lätt tvättas. Den kan färgas
i mycket äkta färger.
C. kan också spinnas i blandning med
naturliga fibrer. Garn, framställt av Vs cellull och 2/s
bomull, erhåller ung. samma styrka i vått och
torrt tillstånd. Genom att blanda ull och c. får
man garner av ylletyp med god styrka och lägre
pris än det rena ullgarnet. C. började
tillverkas i industriell skala under detta århundrades
första decennier, och produktionen har sedan
vuxit explosionsartat. 1940 utgjorde den mellan
500- och 600,000 ton, motsv. c:a 10% av
världens normala bomullsförbrukning. En betydande
del av denna kvantitet utgjorde ersättning för
bomull och ull, varpå den europeiska
kontinenten under 2:a världskrigets avspärrning led stor
brist, och världsproduktionen gick efter krigets
slut tillbaka till c:a 300,000 ton (1946). Den
svenska produktionskapaciteten uppgår till 15,000
ton om året.
Celluloid (av lat. ce’llula, cell, och grek.
ei’dos, utseende) är ett kemiskt tekniskt
preparat, som framställes av lågnitrerad cellulosa
(kol-lodiumbomull) och kamfer el. andra därmed
jämförliga lösningsmedel. C. är en blandning, resp,
fast lösning, vanl. hållande 30—40 d. kamfer
på 100 d. cellulosanitrat. Ofta ingå även
mjuk-ningsmedel (ricinolja, trikresylfosfat m. m.).
Materialet, som i ofärgat tillstånd, alltefter
renheten, är glasklart till matt hornfärgat, besitter
vid rumstemp. avsevärd elasticitet och hårdhet.
C. har mycket låg ledningsförmåga för
elektricitet och antager vid gnidning stark elektrisk
laddning. Den är olöslig i vatten men har förmåga
att upptaga någon fuktighet. Ett långsamt
sönderfall av cellulosanitrat under bildning av
salpetersyra och nitrösa gaser äger ständigt rum
och kan leda till självantändning, särsk. om
reaktionsvärmet ej tillräckligt lätt bortledes, ss.
vid förvaring av större mängder c. Antänd
brinner c. med stor intensitet under utvecklande av
giftiga gaser (bl. a. cyanväte). Reaktionen
fortgår även utan lufttillförsel. I slutna rum
inträffa explosioner. Omfattande skyddsåtgärder
fordras därför vid bearbetning och lagring av
c. (t. ex. i form av film). — Det vid
fabrikationen använda cellulosanitratet (kollodiumbomull)
håller 10—11,5% kväve, exploderar ej genom
slag och är lösligt i absolut (vattenfri) alkohol.
Vid dess framställning utgår man från väl
kemi-kalierenad och blekt cellulosa (bomull, även
sulfitcellulosa). Denna behandlas med blandningar
av svavelsyra, salpetersyra och vatten
(nitrer-syra). Efter nitreringen avlägsnas överskott av
syra vanl. genom centrifugering. Härefter
vidtager hastig och intensiv tvättning, målning i s. k.
holländare, kokning (stabilisering), efterblekning
och slutl. åter tvättning. Vattenhalten nedbringas
nu genom pressning, vanl. följd av förträngning
med alkohol, varefter cellulosanitratet bearbetas
med kamfer och alkohol i knådningsmaskiner, till
dess lösning inträtt, önskat färgämne tillsättes,
massan indunstas delvis i vakuum, filtreras under
tryck, befrias från återstående alkohol genom
valsning mellan upphettade valsar och pressas
slutl. till block. Den erhållna rå-c. hyvlas till
skivor el. pressas till rör. Härav tillverkas
genom vidare pressning allehanda nyttighetsföremål,
prydnadssaker, leksaker m. m. Genom
sammanpressning av olikfärgat material erhållas
imitationer av sköldpadd, elfenben, horn, bärnsten m. m.
Film framställes genom gjutning, valsning el.
svarvning direkt ur block. C.-lösning användes
som lacker och även som klibbmedel. — C:s
betydelse har under de senaste åren avsevärt
minskats genom otaliga nya typer av
konstmassor med varierande egenskaper.
Cellulosa (av lat. ce’llula, cell, litet hålrum),
utgör växternas stödjesubstans och bildar höljet
kring deras celler. Den förekommer endast
sällan i rent tillstånd, t. ex. i bomull. Vanligen
är den uppblandad med andra ämnen, såsom
hemicellulosor och inkrusterande ämnen (lignin
m. m.). — Som huvudbeståndsdel i många fasta
material av vegetabiliskt ursprung har c. den
största praktiska betydelse. Hos de högre
växterna har c. i allm. utpräglad fiberstruktur, och
det är denna egenskap, som förskaffat c. flera
av dess viktigaste användningsområden. Sålunda
ge bomullens fröhår samt linets och hampans
bastvävnad spånadsämnen m. m. Pappersmassa
tillverkas av flera träslags fibrer, lin (i form
av linnelump), esparto, halm m. m. Då som
regel c. är mera motståndskraftig mot kemikalier
än de ämnen, som i naturen medfölja densamma,
kan den framställas ganska ren genom nämnda
ämnens utlösning. Sålunda av trä framställd c.
(kemisk massa, sulfit- el. sulfatmassa) har numera
den största betydelse som pappersmassa och
användes även (som sulfitmassa) liksom ren
bom-ullscellulosa vid tillverkning av rayon,
celluloid och liknande ämnen, lacker (cellulosalacker),
sprängämnen m. m. Renast förekommer c. i
bomullsfibrerna, som efter försiktig
kemikalie-rening och blekning kunna ge en färglös
produkt, nästan fri från fett, harts, aska och andra
föroreningar samt i besittning av hög
motståndskraft mot kemikalier. — Ren c. är uppbyggd
av grundämnena kol, väte och syre, vilka ingå
i sådana proportioner, att molekylen kan
tecknas (CeHioOöjn. Nyare undersökningar ha visat,
att c.-molekylen består av långa kedjor av
sammankopplade /7-glykosmolekyler. Vid försiktig
spjälkning av c. erhåller man disackariden c
ello b i o s, uppbyggd ur 2 molekyler /?-glykos.
Varje (CeHioOs)-grupp anses innehålla 3
hyd-roxyl-(OH-) grupper, av vilka en el. flera kunna
tagas i anspråk vid esterbildning. C. har
sålunda alkohol-karaktär. C:s sönderfall till
sockerarter tyder vidare på förekomsten av a 1-
d e h y d-
-grupper. Dessa utmärka sig
emellertid alltid för sina reducerande egenskaper,
och då c. saknar sådana, måste aldehydgrupperna
samtliga vara tagna i anspråk vid
molekylbildningen. — Ren c. tål upphettning till 1500. Vid
högre temp. sker sönderdelning (torrdestillation)
under värmeutveckling. Härvid bildas företrädes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
