Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cederborgh, Fredrik - Cedercrantz, ätt - Cedercreutz, ätt - Cedercreutz, Herman (Tersmeden) - Cedergren, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Cedercrantz—Cedergren
542
(2 dir, del 3 1810). Den muntra, rättframma
stilen och de satiriska hänsyftningarna på
ordensväsendet i Stockholm skaffade boken stor
framgång. C. började samtidigt en ny roman, ”Ottar
Tralling. Lefnadsmålning. Ur enkeprostinnan
Skarps gömmor benäget meddelad” (1810—16).
1815 utgav C. en kvick ströskrift mot publicisten
Grevesmöhlen, ”Herr öfverdirektören C. A.
Grevesmöhlens porträt”, för vilken han
stämdes av den angripne. C. frikändes och gav ut
handlingarna i målet under titeln ”Rättvisan i
skönhetstvisten” (s. å.). Hans närmast följande
arbete, farsen ”Riddare-kandidaten” (1816),
ned-gjordes av Palmblad icke utan skäl, varemot
satiren ”Något litet om grefve Jacques Pancrace
von Himmel och Jord” (1818, i Anmärkaren)
står på höjden av C:s komiska kraft. 1819
utgav han ”Toni”, drama i tre akter. Av C:s
senare verk förtjänar den mycket spridda
folkboken om ”John Hall”
(1831) att nämnas
samt även hans
berättelse ”Resan genom
lifvet” (1815). C.
samlade sina skrifter
under titeln ”Ungdoms
tidsfördrif” (3 bd,
1834)-
C. inleder den
humoristiska verklighets-romanen i Sverige.
Hans strävan att icke
gå utom egna
iakttagelser och intryck
ledde honom till en
fram
ställning av svenska seder och bruk, svensk natur
och svenska samhällsförhållanden, vilken för sin
tid obetingat står i främsta rummet. Hans små
skildringar av landskap och yttre miljö för
händelserna äro åskådliga, raskt och livfullt
naturtrogna, klart och knappt skisserade. Han berättar
händelser och ställer fram situationer med en
utomordentlig skärpa och säkerhet i iakttagelsen
samt en icke mindre styrka och kvickhet i
iscensättningen. Mot förkonstling, hyckleri och
högfärd for C. illa fram. Stundom, såsom i
skildringen av fångvårdsförhållanden i landsorten,
stiger framställningen till patos. Oefterhärmlig
är C. i att säga kvickheter; de mest löjliga och
barocka ting el. de spydigaste anmärkningar
liksom undslippa honom alldeles i förbigående. —
Litt.: F. Böök, ”F. C.” (1925).
Cedercrantz, svensk adlig ätt. Johan M a
1-mén (1646—99) blev 1678 adlad C. Han
tjänstgjorde som sekr. i olika kollegier och blev
1678 drottning Kristinas över sekreterare i Rom.
1690 blev han lagman över Gotland men bodde
på sina gods i Skåne. Hans släktgren utdog
1805. Till en 1803 adopterad gren hörde Otto
Conrad Waldemar C. (1854—1932). Denne
blev assessor i Svea hovrätt 1890. Han var
överdomare på Samoaöarna 1890—93, led. av
blandade domstolarna i Egypten 1895—1901,
landshövding (t. f. 1900) på Gotland 1901—03
och i Kalmar län 1903—17. C. var led. (höger)
av F. K. 1903—18, var 1923—24 president
i en tysk-fransk skiljedomstol och 1924
president i en ungersk-rumänsk sådan.
Cedercreutz [-kröjts], svensk-finländsk ätt,
som härstammar från Jonas Folkern (1661
—1727), landshövding i Falun, jämte egna barn
och styvbarn (barn till bruksägaren R.
Tersme-den) adlad 1711 med namnet C. och friherre 1719.
Styvson till honom var riksrådet Herman C.
(se nedan), som 1751 upphöjdes i grevligt stånd;
med honom utslocknade denna gren på
svärdssidan. Ätten C. fortlever i Finland, där den
1818 immatrikulerades på riddarhuset. Till den
finländska ätten höra dermatologen Axel C. (f.
1873) och skulptören Emil C. (f. 1879).
Herman C., före adlandet Te r smeden,
greve, riksråd, diplomat (1684—1754). Han blev
kanslist vid beskickningen i Berlin 1703. Sedan
C. sänts till Karl XII i Altranstädt, lät denne
1707 anställa honom som kammarjunkare och
handsekreterare hos prins Jakob Sobieski. Han
inträdde i Karl XII :s fältkansli i Bender, blev
generalauditör 1710 och utförde äventyrliga
beskickningar till Konstantinopel och Adrianopel.
Hemkommen 1715, blev han kansliråd 1720, 1722
envoyé i Petersburg, 1727 statssekreterare vid
utrikesexpeditionen, 1736 president i
kammarrevisionen och 1742 riksråd. I rådet stod han
Arvid Horn nära och räknades efter dennes fall
till mössorna. 1743 var han jämte E. M. von
Nolcken fullmäktig vid fredskongressen i Åbo.
C. hänvände sig i brev direkt till kejsarinnan
Elisabet och anses ha bidragit till att Nyland
återlämnades. 1744—45 åter i Ryssland, nu som
ambassadör, avslöt han 1745 års svensk-ryska
förbundstraktat. 1751 blev han greve men tog ej
introduktion.
Cedergren, Henrik Thore Thorsten,
telefontekniker (1853—1909). Efter examen 1875 vid
Teknologiska institutet i Stockholm ägnade sig
C. först åt
guldsmeds-yrket och
byggnadsverksamhet. Han
intresserade sig tidigt
för telefonväsendet
och uppsatte 1877 i
Stockholm mellan sin
juveleraraffär och sin
bostad den första för
praktiskt bruk avsedda
telefonledningen i
Sverige. C. bildade 1883
Stockholms allmänna
telefon-ab., som under
hans ledning vann
snabb framgång. Efter
att ha förvärvat en ledande ställning inom
svenska telefonväsendet och telefonindustrien
företog S. anläggning av telefoncentraler även
i utlandet och skapade på grund av förvärvade
koncessioner bl. a. telefonväsendet i Moskva
och Warszawa. Vid sitt frånfälle hade C.
genom testamentariskt förordnande överlämnat
en del av sin förmögenhet till en fond för
uppfostran av obemedlade barn (se Cedergrenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
