Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cecil, 1. William - Cecil, 2. Robert - Cecil, 3. Hugh - Cecilia, den heliga - Cecilia (dotter till Gsutav I) - Cecilia (dotter gill Gustav IV Adolf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Cecilia
536
Burghley (Burgleigh, Burleigh),
statsman (1520—98), drottning Elisabets ledande
minister. Han blev 1550 statssekreterare och
rådsledamot. Efter drottning Maria Tudors
giftermål med Filip II av Spanien höll sig C. i
bakgrunden, blev i hemlighet rådgivare åt
prinsessan Elisabet och vann hennes nästan
oinskränkta förtroende. Genast vid Elisabets
tron-bestigning 1558 blev C. förste statssekreterare
och var därefter till sin död (från 1572 som
storskattmästare, Lord High Treasurer) hennes
främste rådgivare i statsangelägenheter. C.
övade bl. a. bestämmande inflytande på Elisabets
skotska politik och for hänsynslöst fram mot de
engelska katolikerna. I drottning Elisabets
re-gentära har han betydande del, ej minst genom
sin konsekventa strävan att främja den engelska
industrien. — Litt.: M. A. S. Hume, ”The great
Lord Burleigh” (1896).
2) Robert C., Viscount C. of Chelwood,
politiker (f. 1864). Han blev 1887 praktiserande
advokat och invaldes 1906 i underhuset. Där
gjorde han sig genast bemärkt som högkyrklig
och frihandelsvänlig konservativ och bekämpade
så kraftigt sitt partis tullprogram, att han ej
blev återvald 1910. Han invaldes 1912 ånyo i
underhuset, som han därefter tillhörde till 1923
och där han kom att intaga en med åren
alltmer inflytelserik
ställning. I Asquiths
koali-tionsministär blev han
juni 1915 under
statssekreterare för
utri-kesärenden med
blockadfrågor som särskilt
ämbetsområde, blev
febr. 1916 chef för det
då upprättade
blockadministeriet och
kvarstod på denna post
även i Lloyd Georges
ministär till juli 1918,
då han blev
biträdande utrikesminister. Ur
ministären avgick han nov. 1918 på gr. av
meningsskiljaktighet om bl. a. Wales’ ställning.
C. var av gammalt anhängare av
kvinnorösträtten; beslutet 1918, efter dennas införande,
om kvinnors valbarhet till underhuset fattades på
hans förslag.
På fredskonferensen i Paris 1919 var C. en
av de verksammaste medlemmarna av den
kommission, som utarbetade grundstadgan för
Nationernas förbund. Som medl. av Baldwins
regeringar 1923—24 och 1924—27 kunde han
närmast anses vara minister för folkförbundsfrågor.
1927 avgick han, då han ansåg, att regeringen
var för tveksam betr, avrustningen. 1929—32
var han delegat i Genève. 1937 erhöll C. Nobels
fredspris. 1918—45 var han kansler för
Birminghams univ. Bland hans skrifter märkas:
”Our national church” (1913, tills, med H. J.
Clayton), ”The way of peace” (1928), ”A great
experiment — an autobiography” (s. å.) och ”All
the way” (1949).
3) Hugh C., den föreg:s bror, politiker (f.
1869). Han var led. av underhuset 1895—1905
och gjorde sig där känd som lysande talare,
särskilt vid försvaret av frihandelsgrundsatserna
mot J. Chamberlains tullplaner. Till följd av
sin frihandelsvänlighet föll han igenom vid valen
1906 men återvaldes 1910. Han var under 1 :a
världskriget löjtnant vid luftvapnet (från 1915).
I likhet med sin broder Robert är han av strängt
högkyrklig åskådning och har liksom denne
ibland stått i opposition mot det konservativa
partiet. Efter 1 :a världskriget tog han allt mindre
aktiv del i politiken. Sedan han 1936 blivit
rektor vid Eton College, lämnade han underhuset.
Bland hans skrifter märkas den i sv. övers.
1913 utkomna ”Konservatismen”.
Cecilia, den heliga, orgelns och
kyrkomusikens skyddshelgon, en from kristen, som på
200-talet levde i jungfruligt äktenskap med sin
make, Valerianus; led jämte honom martyrdöden
i Rom. Först mot medeltidens slut har hennes
namn förknippats med orgeln, möjligen genom
ett rent missförstånd. Hennes helgonfest är 22
nov.
Cecilia, svenska prinsessor.
1) Cecilia, dotter till Gustav I och
Margareta Leijonhuvud (1540—1627). C. prisades
i ungdomen för stor skönhet. Då systern
Katarina 1559 förmälts
med greve Edzard av
Ostfriesland,
medföljde C. bröllopsskaran
till Vadstena slott.
Svågern, greve Johan
av Ostfriesland, som
nattetid på en repstege
klättrat upp till C:s
rum, blev där gripen
på befallning av C:s
bror Erik, som sände
honom fången till
Stockholm samt
därigenom åstadkom
allmän skandal och stor
sorg för den gamle konung Gustav. C. äktade
1564 markgreve Kristofer av Baden-Rodemachern.
Kort därefter begåvo sig makarna till England
för att besöka drottning Elisabet. C. vistades
1571—79 i Sverige, blev 1575 änka och
övergick med sina barn till katolicismen. Hon förde
under stora ekonomiska svårigheter ett
kringflackande liv men var en öm och uppoffrande
mor. — Litt.: Biogr. av N. F. ödberg (1896);
H. Wieselgren, ”1 gamla dagar och i våra”
(1900); J. Bell, ”Queen Elizabeth and a Swedish
princess” (1926).
2) Cecilia, dotter till Gustav IV Adolf
(1807—44), vistades efter fadern avsättning hos
modern i Tyskland och förmäldes 1831 med
storhertig August av Oldenburg i dennes 3:e
äktenskap. Den ende son, som överlevde henne,
Elimar (1844—95), ingick morganatiskt
äktenskap med baronessan Natalie Vogel von
Friesen-hof och är stamfader för grevliga ätten
Wels-burg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
