Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castelar, Emilio - Castelfranco (Veneto) - Castel Gandolfo - Castellammare di Stabia - Castellammare del Golfo - Castellani, Aldo - Castellio, Sebastian - Castello-Branco, Camillo - Castellón de la Plana - Castelnau, Édouard de Curières de - Castelnuovo-Tedesco, Mario - Catelo Branco - Castel San Angelo - Castelvetrano - Castenschiold, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Castelfranco—Castenschiold
502
med sina forna
meningsfränder och
tvangs avgå 2 jan.
1874. Efter
konunga-dömets återupprättande förfäktade C. från
1876
moderat-republi-kanska åsikter i
cor-tes och försonade sig
1894 formligen med
monarkien. Som
parlamentarisk talare var
C. en av sin samtids
främsta. Han utövade
även ett flitigt
skön
litterärt, historiskt och politiskt skriftställarskap.
— Litt.: E. Varagnac, ”E. C.” (1920).
Castel£ra’nco (C. Vene’to), stad i n.
Italien, 40 km n. v. om Venedig; c:a 5,000 inv.
Järnvägsknut; biskopssäte. Medeltida kastell.
Caste’l Gandolfo [-då’lfå], liten ort vid
Al-banosjön s. om Rom med stort påvligt
sommarpalats. I närheten låg forntidens Alba Longa.
Castellamma’re di St a’b i a, stad i ital. prov.
Napoli, på s. ö. stranden av Neapelbukten; 36,000
inv. Biskopssäte. Byggt på ruinerna efter
forntidens Stabiae. C. har statligt skeppsvarv,
järnverk, bomulls- och kvarnindustri. Betydande
bad-och kurort med 17 varma källor.
Castellamma’re del G o’l f o, hamnstad på
Siciliens nordkust; 16,000 inv. Fiske, havsbad.
Castella’ni, Al do, italiensk läkare (f. 1878),
prof, i tropisk medicin i Neapel 1915, ledare för
avd. för tropisk medicin i London, New Orleans
(1926) och Rom (1931), har lämnat talrika
viktiga bidrag till kännedomen om tropiska
sjukdomar, särsk. rörande tropisk sömnsjuka och
frambösi.
Caste’llio, Sebastian, fransk humanist
(1515—63). Genom inverkan av Calvin fördes C.
från humanismen över till den evangeliska tron.
Sedermera bröt han med Calvin i Genève dels
av personliga skäl, dels till följd av vissa
differenser i läran. Han förde en oavlåtlig kamp
för tros- och samvetsfrihet och hävdade
toleransen mellan olika religiösa åskådningar. Efter
Servets avrättning som kättare uppträdde C.
med en berömd skrift, vari han brännmärkte all
kättarförföljelse som okristlig.
Castello-Branco [ka/tä’lo-brä’oko],
Ca-m i 11 o, portugisisk romanförfattare (1826—90),
en av Portugals främsta och mest folkkära
författare i modern tid. Sitt största rykte vann C.
inom den borgerliga sederomanens område. C:s
skildringar utmärka sig för starkt nationell
prägel och äro av stor språklig betydelse. Till
C:s mest berömda romaner höra ”Amor de
per-diqäo” (1862), ”Amor de salvaqäo” (1864) och
”Mysterios de Lisboa” (1854—55). — Biogr. av
P. Osorio (1908).
Castellön de la Pla’na [kastäljå’n Öä-]. 1)
Provins i ö. Spanien, n. delen av Valencia vid
Medelhavet; 6,679 km2, 312,000 inv. — 2)
Huvudstad i prov. C., nära Medelhavet; 47,000
inv. C. har porslins-, läder-, pappers- och
beklädnadsindustri samt över hamnen El Grao
livlig handel med syd frukter.
Castelnau [-älnå’], Édouard de
Curiè-res de, fransk general (1851—1944). Då kriget
utbröt 1870, blev han officer vid ett
infanteriregemente. Han befordrades 1906 till
brigadchef och 1909 till divisionschef. Vid
krigsutbrottet 1914 placerades han som chef för 2:a
armén i Lothringen. Vid Le Grand Couronné
hejdade han i aug.—sept. det tyska anfallet mot
Nancy. Han fick juni 1915 befälet över de fyra
arméer, som bildade den franska centern. 10
dec. s. å. blev han generalstabschef för samtliga
franska arméer. I denna egenskap företog han
en inspektionsresa till
Salonikifronten samt
gj orde en betydande
insats vid
reorganiserandet och stärkandet
av försvaret vid
Ver-dun i febr. 1916.
Sedan Nivelle i dec.
utnämnts till högste
befälhavare, blev C. 1917
chef för ö.
armégruppen men avreste i
jan. i särskilt uppdrag
till Ryssland. Efter
återkomsten i mars
s. å. innehade han
befälet över armégruppen till krigets slut.
Efter kriget var C. ordf, i kommissionen för
vården av de militära begravningsplatserna, 1919—
24 led. av deputeradekammaren samt blev 1924
ledare för den stora katolska sammanslutningen
La fédération nationale catholique. — Litt: V.
Giraud, ”Le général de C.” (1921, ny uppl.
1928).
Castelnuovo-Tede’sco [-noå’vå-], M a r 1 o,
italiensk tonsättare (f. 1895), studerade vid
kon-servatoriet i Florens bl. a. komposition för I.
Pizzetti. C., som är en ofta lättillgängligt
modern kompositör, har skrivit ett stort antal
sånger, ett 30-tal pianoverk, kammarmusik,
smärre violin- och violoncellkompositioner,
violinkonserter, pianokonsert, orkester- och körverk, den
komiska operan ”Mandragola”, det mimiska
oratoriet ”Bacco in Toscana” och musik till dramat
”Savonarola”. C. är också musikskriftställare.
Castelo Branco [ka/tä’lo brähjko],
huvudstad i port. prov. Beira, nära spanska gränsen,
185 km n. ö. om Lissabon; 10,000 inv.
Biskopssäte; ylle- och linneindustri.
Caste’l San Angelo [-a’nd?elå], kejsar
Hadri-anus’ grav i Rom.
Castelvetra’no [-å], stad på v. Sicilien, 10 km
från sydkusten och nära 200 m ö. h.; 26,000 inv.
C. har järnvägsförbindelser med Palermo och
Trapani, 14 km från C. ruinerna av den gamla
grekiska kolonien Selinus (it. S e 1 i m o n t e), en
av Siciliens största sevärdheter.
Ca’stenschiold [-skjål], dansk adlig ätt, adlad
1745. Flera av ättens medl. skriva sig
Cas-tenskiold, bland dem hovjägmästaren J ö r-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
