Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cassirer, Ernst - Cassis - Cassius, ätt - Cassius’ guldpurpur - Cassone - Cassou, Jean - Castagno, Andrea del - Castanea - Castaños y Aragones, Francisco Xaver - Castberg, 1. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Cassis—Castberg
498
niz’ System” (1902) och ”Das Erkenntnisproblem
in der Philosophie und Wissenschaft der neueren
Zeit” (1906—20), vidare ”Substanzbegriff und
Funktionsbegriff” (1910) och ”Determinismus
und Indeterminismus in der modernen Physik”
(193 7). Behandlar han här huvudsaki. de
matematiska vetenskapernas kunskapsteori, så avser
hans arbete ”Philosophie der symbolischen
Formen” (3 bd, 1923—29) att lägga en grundval
för kulturvetenskaperna. Sitt intresse för svensk
filosofi har C. betygat bl. a. genom den
kritiska studien ”Axel Hägerström. Eine Studie
zur schwedischen Philosophie der Gegenwart”
(1939) och föreläsningsserien ”Drottning
Christina och Descartes. Ett bidrag till 1600-talets
idéhistoria” (1940), vilket även ingår i det större
verket ”Descartes. Lehre, Persönlichkeit,
Wir-kung” (1939). Senare arbeten äro ”An essay
on man” (1944) och ”The myth of the State”
(1946, sv. övers. 1948).
Ca’ssis, snäcksläkte av ordn. Prosobranchia.
Skalets ytter läpp är förtjockad, omvikt och
vanligen tandad, innerläppen utbredd, valkig och
tandad. C. är känt från eocen till nutiden; de
nutida arterna leva i varmare hav. På grund
av sin skönhet brukas skalet till
prydnadsföremål.
Ca’ssius, namn på en fornromersk ätt. Hit
hörde bl. a.: 1) Spurius C. Vicellinus,
som 486 f. Kr. avslöt fördraget mellan Rom
och latinska förbundet. Han skall ha framställt
ett förslag om jordutdelning och därpå ss.
misstänkt för strävan efter envälde avrättats. — 2)
Gaius C. Longinus, kvestor hos Crassus
under fälttåget mot parterna, räddade efter
nederlaget 53 f. Kr. resterna av hären till Syrien, som
han försvarade. I början av inbördeskriget 49
stod han på Pompeius’ sida men övergick 47 till
Caesar. Han blev sedan stiftaren och
organisa-torn av sammansvärjningen mot denne, mindre
av personligt missnöje — Caesar hade för
honom bestämt ämbetet som främlingspretor för
år 44, medan den yngre M. Brutus erhöll den
förnämligare stadspreturen — än som stolt
republikan betraktande Caesars undanrödj ande som
en nödvändig åtgärd för att förebygga enväldet.
Från hösten 44 var han ståthållare i provinsen
Syrien och förenade sig 42 efter omfattande
rustningar för kampen mot triumvirerna med M.
Brutus. Vid Filippi blev C. hösten s. å. slagen
av Antonius, medan Brutus samtidigt segrade
över Octavianus; då underrättelsen härom
fördröjdes, lät C. i misströstan döda sig av en
frigiven.
Ca’ssius’ guldpurpur, adsorptionsprodukt av
kolloidalt guld på tennsyra; erhålles som en
brunröd suspension genom att man försätter en
utspädd guldkloridlösning med en något oxiderad
tennklorurlösning. Brukas i glasindustrien för
att färga glas.
Cassone [-å’ne], (it.), kista, flyttbar
förvaringsmöbel, mestadels av trä, vilken även kan
begagnas som sittmöbel och som bord. Under
1400-talet stod utsmyckningen av c. på sin höjd-
Florentinsk cassone från 1400-talet. National Gallery,
London.
punkt. Särsk. framsidan smyckades med
snide-rier el. målningar. Under 1500-talet fick c. en
hög, sarkofagliknande form.
Cassou [kaso’], Jean, fransk författare (f.
1897). C. har verkat som romanförf.,
konst-och litteraturkritiker och översättare, främst av
spanska förf., klassiska och moderna. Han
började som romantiker men utvecklades till realist
och revolutionär. Av hans mångsidiga och
omfattande produktion kunna nämnas romanerna
”Éloge de la folie” (1925), ”Inconnus dans la
cave” (1933), ”Massacres de Paris” (1936),
en skildring av pariskommunen 1870—71 i form
av en fingerad självbiografi, och ”Le centre du
monde” (1945), en studie över mellankrigstiden,
berättelsesamlingar, essäer m. m. Under 2:a
världskriget deltog C. i den franska
motståndsrörelsen och skrev ”Trente-trois sonnets composés
au secret” (1943—45).
Castagno [kasta’njå], Andrea del,
florentinsk målare (1410—57). Han utförde under
inflytande av Masaccio och Donatello fresker och
stafflimålningar, kännetecknade av starkt, ofta
våldsamt uttryck, obunden, nästan vulgär
realism och hård plastisk form. Monogr. av
Wald-schmidt (1900). Bild se sp. 499.
Casta’nea, se Kastanjeträd.
Castanos y Aragones [kasta’njås i-gå’-],
Francisco Xaver, hertig av B a i 1 é n,
spansk general (1756—1852). Efter militära
studier i Preussen inträdde C. i spansk krigstjänst,
där han 1798 avancerade till generallöjtnant. 1808
förde han överbefälet i Andalusien och tvang
i juli s. å. den franske generalen Dupont att
kapitulera vid Bailén. 1825 blev han president i
Kastiliens råd, 1843 förmyndare för drottning
Isabella och 1845 senator.
Castberg. 1) Johan C., norsk politiker (1862
—1926). Efter juridisk ämbetsexamen slog sig
C. ned som advokat i Hamar 1888. Han kom
tidigt in i det politiska livet och blev ordf, i
flera arbetarföreningar. 1900 invaldes han i
stortinget. C. var huvudmannen i oppositionen
mot 1903 års samlingspolitik. Under unionskri
-sen förfäktade han en annan ståndpunkt än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
