Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carson, Edward - Carson City - Carstares, William - Carstens, Asmus Jacob - Carstensen, Ebba - Carstensen, Georg - Carsus och Moderus - Carta - Carta del lavoro - Cartagena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Carson City—Cartagena
478
självstyrelse åt Ulster och bibehöll dess
representation i det engelska parlamentet, nedlade C.
sin opposition, då han ansåg sitt väsentliga mål
vunnet. 1921 blev C. Lord of Appeal med plats
för livstid i överhuset. — Litt.: Biogr. av E.
Marjoribanks & I. Colvin (3 bd, 1932—36).
Carson City [kä’sn si’ti], huvudstad sedan
1861 i staten Nevada, U.S.A.; 2,500 inv. C.
ligger i ett skogsindustri- och gruvdistr. (silver).
Carstares [kä’stäaz], William, skotsk
präst, politiker (1649—1715). Han knöt under
studier i Utrecht vänskap med Vilhelm av
Ora-nien och blev sedermera dennes hovkaplan. C.
genomdrev 1690 i Skottland den kyrkliga
nyordning, varigenom presbyterianismen där
definitivt blev statskyrka, samt medverkade 1707
kraftigt till unionen mellan Skottland och
England.
Ca’rstens, Asmus Jacob, dansk tecknare
och målare (1754—98). C. måste länge förgäves
sträva efter tillfälle till konstnärlig utbildning.
1776 kom han till konstakademien i Köpenhamn,
där han undvek all egentlig undervisning men
genom anatomiska studier och noggrant
betraktande av kopparstick efter Rafael och
avgjut-ningar efter antiken sökte inprägla
människokroppens former i sitt medvetande. 1781 blev han, på
grund av vägran att mottaga en akademisk
prismedalj, utesluten från undervisningen. Han
begav sig 1783 på resa till Rom för att
tillfredsställa sin länge närda önskan att få studera
antikens konst. I Man tova tvingades han dock av
penningbrist att vända om. I Zürich, under fem
år i Lübeck och från 1788 i Berlin förde han en
bekymmersam och fattig tillvaro. 1789 väckte han
uppseende med en stor teckning, ”Änglarnas fall”,
och mottog en befattning som prof, vid
konstakademien i Berlin. 1792 lyckades han med ett litet
stipendium komma till Rom; återstoden av sitt
liv tillbragte han där. Kallelsen att återvända
till Berlin efter tjänstledighetens slut avvisade
han.
C:s ivriga antikstudium var för honom sättet
att förvärva uttrycksmedel åt en fritt skapande
ingivelse. Genom omedelbar beröring med C.
befruktades endast några få konstnärer av hans
idéer, bland dem Thorvaldsen; för den tyska
konsten under 1800-talets förra del (Cornelius,
Overbeck, Bonaventura Genelli) hade hans
livsverk dock grundläggande betydelse. Det har sagts
om honom, att han ”i samtidens konvention och
onatur återupptäckte den rena människonaturen”
och var den förste, som gav ett fullkomligt uttryck
åt de idéer, som utsåtts av Winckelmann. —
Monografier av L. Fernow (1867), A. F. Heine
(1928) och A. Kamphausen (1941).
Ca’rstensen, Ebba, dansk målarinna (f.
1885). Efter utbildning vid konstakad. i
Köpenhamn deltog hon mycket oregelbundet t. o. m.
1935 i Foraarsudstillingen, där hon räknades till
”charlottenborgsmodernisterna” och på 1930-talet
i sin förenklade, dovt måleriska, stundom något
kubiserande fantasiform röjde från Paris
hämtade stilimpulser. Redan före 1935 ingick C. i
sammanslutningen Decembristerne. Hennes konst
Asmus Jacob Carstens: The«eus. Teckning.
Schloss-museum, Weimar.
bjuder ofta på suggestiva valörer i skogs- och
höstlandskap, skördebilder, motiv med hästar, kor
el. höns samt stilleben med kökssaker. Även
kompositioner för textilier märkas. — Monogr.
av H. Rostrup (1937).
Ca’rstensen, Georg, dansk publicist och
tekniker (1812—57). Han utgav de illustrerade
veckotidningarna Portefeuillen (1839—41) och
Figaro (1841—42) samt anlade förlustelseställen,
ss. Tivoli, Casino och Alhambra i Köpenhamn.
Ca’rsus och Moderus, en ofta omtryckt svensk
folkbok, närmast en kompilation av äldre sagor,
troligen sammanskriven i Tyskland. Se H. J.
Sahlgren, ”Svenska folkböcker”, 6 (1951).’
Ca’rta, it. och port, (av lat. cha’rta), papper,
blad. — C. de lei, namn på 1826 års portugisiska
författning.
Ca’rta del lavoro [-vå’rå], it., ”arbetets lag”,
den lag om en korporativ stat, som var
grundvalen för det fascistiska samhällsskicket i Italien.
Cartagena [sp. -^ä’na]. 1) Stad i s. ö.
Spanien, prov. Murcia, med en av de bästa
hamnarna på Spaniens östkust, vid en av en ö
skyddad bukt; 115,000 inv. Staden har katedral från
1200-talet samt många offentliga byggnader.
Industrien omfattar glas- och esparto fabriker,
masugnar samt arsenal och varv. Exporten av
malm (järn-, zink-, silver-, bly-) och hal fagräs
är betydande; kol är största importvaran. C. är
en viktig flottstation och sjöfästning, ö. om
staden ligger La Union med rika bly- och
järnmalmsfält. — C. grundlädes 228 f. Kr. av
Has-drubal och blev betydande genom de rika
silvergruvorna. Som Carthago nova var C. huvudort
i den romerska provins, som omfattade hela s.
ö. Spanien. Dess senaste uppsving beror på
järngruvorna. — 2) Stad i republ. Colombia, n. v.
Sydamerika, huvudstad i dep. Bolivar vid
Kari-biska havet; 105,000 inv. Ärkebiskopssäte. C.,
som anlades redan 1533, har varit en viktig
fästning och är nu Colombias viktigaste hamn. Det
har gammalspansk typ; många kyrkor och klos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
