Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnot, 4. Adolphe - Carnotit - Carnotska cirkelprocessen - Carnoys lösning - Carnuntum - Caro, Heinrich - Caro, Elme - Carocha - Carol - Carola - Carole - Caroli - Carolina (Academia carolina) - Carolina (koloni) - Carolus - Carolus-Duran - Caros reagens - Carossa, Hans - Caros syra, sulfomonopersyra - Carothers, Wallace - Carotis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Carnotit—Carotis
466
direktör för École des mines. C. hade stor
betydelse för bergsvetenskapen i Frankrike och
författade ett flertal vetenskapliga arbeten inom
mineralogien, mineralkemien och metallurgien.
Carnotit, mineral, uppkallat efter A. Carnot,
starkt radioaktivt vanadat av kalium och uran,
K2(UO)2(V2Os) . 3H2O. C. förekommer som ett
kanariegult pulver i vissa av Colorados och
Utahs j urasandstenar. C. var före upptäckten av
Kongos och Canadas uranmalmer det viktigaste
råmaterial för framställning av uran och radium
samt före upptäckten av Perus vanadinmalmer
viktigaste råmaterialet för vanadinframställning.
Man har beräknat totala radiummängden i kända
carnotitförekomster till 900 g. C. har nu
förlorat sin betydelse som utgångsmaterial för
radiumframställning men har fortfarande betydelse
som vanadinmalm.
Carnotska cirkelprocessen [karnå’ska], se
Cirkelprocess.
Carnoys lösning [karn<oa’s], se Fixering.
Carnu’ntum, fordom stad i Pannonien, vid
Donau, nära nuv. Hainburg, ö. om Wien. Urspr.
en keltisk ort, sedermera en strategiskt viktig
romersk lägerplats, varav betydande rester
utgrävts. Här skrev Marcus Aurelius en del av sina
”S j älvbetraktelser”.
Caro [kä’rå], Heinrich, tysk kemist (1834
—1910). Han var genom sina betydande såväl
vetenskapliga som tekniska arbeten en av dem, som
inlagt mest förtjänst om den tyska
färgämnes-industriens grundande. 1868—89 tillhörde C.
ledningen av Badische Anilin- und Sodafabrik.
Caro [karå’], Elme Marie, fransk filosof
(1826—87). C. tillhörde den spiritualistiska
riktning, som närmast utgick, från V. Cousin. Han
försvarade kristendomen och bekämpade den
moderna positivismen. Bland C:s arbeten må
nämnas ”L’idée de Dieu et ses nouveaux critiques”
(1864) och ”Problèmes de morale sociale” (1876).
Carocha [karå’Ja], port. (sp. coro’zd),
socker-toppsformig mössa med symboliska bilder, vilken
påsattes dödsdömda kättare.
Ca’rol, konung av Rumänien, se Karl.
Carola, drottning av Sachsen (1833—1907),
dotter till prins Gustav av Vasa och Louise av
Baden. Hon förmäldes 1853 med dåv. prins
(sedan 1873 konung) Albert av Sachsen och blev
änka 1902. Hon var den sista medl. av den i
Sverige regerande grenen av huset
Holstein-Gottorp.
Carole [karå’l], fr., gammal fransk runddans,
vilken utfördes under en solosång {chanson de
carole), vars omkväde upprepades av de
dansande. Det motsvarande engelska ordet, carol,
har betydelsen andlig folkvisa (christmas carol,
julsång).
Cäroli, namn på församling i Borås och f. d.
församling i Malmö.
Carolina (d. v. s. Academia car olina),
univ. i Lund, efter Karl X Gustav, som urspr.
planlagt detsamma. — C. rediviva (det
återupplivade C.), Uppsala universitetsbiblioteks
byggnad, uppförd under Karl XIV Johans
regeringstid.
Carolina [käraläVna], urspr. en fransk
koloni på Nordamerikas ö. kust, uppkallad efter
franske konungen Karl IX. Franska nybyggare
slogo sig ned där 1562 men fördrevos snart av
spanjorerna med åberopande av att Ponce de
Leon 1512 tagit landet i besittning ss. en del av
Florida. Landet låg därefter länge öde. Först
när Karl II 1663 förlänade hela området åt
engelska adelsmän, började det egentliga
bebyggandet av landet. Engelska regeringen inköpte 1729
deras rättigheter och delade landet i två kolonier,
North C. och South C.
Cärolus, latinsk form för namnet Karl.
Carolus-Duran [karåly’s-dyrä’], se Duran.
Caros reagens [kä’rås], ett kraftigt
oxida-tionsmedel, som erhålles av persulfat och
koncentrerad svavelsyra el. av vätesuperoxid och
koncentrerad svavelsyra.
Caro’ssa, Hans, tysk författare (f. 1878),
bördig från s. Bayern, läkare, framträdde först
med dikter ("Gedichte”, 1910, ”Die Flucht”, 1916,
”Östern”, 1920,
samlade 1923), skrev
”Doktor Bürgers
Ende” (1913) om
läkarens problem, gav i
”Eine Kindheit” (1922)
och ”Verwandlungen
einer Jugend” (1928;
båda i övers.,
”Barndom och brytningstid”,
1942) en förklarad
bild av sin barndom
och sin ungdom samt
skildrade i
”Rumäni-schesTagebuch” (1924)
krigserfarenheter och
i ”Der Arzt Gion” (1931; sv. övers. 1936)
efterkrigstiden. — I ”Das Jahr der schönen
Täu-schungen” (1941; sv. övers. ”De vackra
illusionernas år”, 1944) återger C. sina upplevelser
under åren 1897—98. Av C:s övriga skrifter
märkes ”Wirkungen Goethes in der Gegenwart”
(1938). ”Gesammelte Gedichte” utkommo 1938.
— C:s särmärke är den besinning, som präglar
allt vad han skrivit, den mildhet och
innerlighet, varmed han uppfattar människor och liv.
Både hans prosa och hans innehållsmättade lyrik
ha frändskap med Goethes och Gottfried Kellers.
Caros syra [kä’rås], sulf
omonoper-s y r a, H2SO5, hqq>SO2, uppkallad efter H.
Caro, erhålles genom inverkan av vätesuperoxid
på svaveltrioxid el. genom att blanda
persvavel-syrade salter med koncentrerad svavelsyra.
Kristaller, smältpunkt + 450. Ett av de kraftigaste
oxiderande ämnen, man känner, och som sådant
använt inom den organiska kemin.
Carothers [kara’Öaz], Wallace Hume,
amerikansk kemist (1896—1937), phil. dr 1924.
C. kan tillskrivas största förtjänsten om det
utvecklingsarbete, som strax före hans död ledde
fram till konstprodukten nylon, jämte metoderna
för detta materials härdning genom kalldragning.
Carötis, lat., se Stora halspulsådern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
