Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlyle, Thomas - Carmagnole - Carmarthenshire - Carmaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carmagnple—Carmaux
457
livssyn. Efter skolstudier i Annan och
universitetsstudier i Edinburgh vistades C. 1814—18 som
lärare i Annan och Kirkcaldy samt 1818—21 i
Edinburgh. Vid denna tid genomgick C. en
allvarlig själskris, genom personligt missmod och
religiösa tvivel till förtröstan på sig själv och
tro på gudomliga krafters verksamhet och
slutliga seger i universum. 1822—24 hade han en
fördelaktig informatorsplats, företog därefter
en resa till Paris och vistades en tid i London,
vann 1826 till hustru den begåvade och fint
bildade Jane Welsh och bosatte sig 1828 på
hustruns egendom Craigenputtock i en ödslig
trakt av Skottland. Här fortsatte C. sitt redan
förut började medarbetarskap i Edinburgh
Re-view m. fl. tidskrifter. I bokform utkommo en
biografi över Schiller (1825) samt övers, från
Goethe (”Wilhelm Meisters Lehrjahre”, 1824)
och Tieck, Jean Paul m. fl. Starka tyska
intryck, av växlande värde, prägla ”Sartor
resar-tus” (tr. 1833—34; sv. övers. 1903, 2:a uppl.
1922), en bisarr filosofisk roman med en tysk
professor till hjälte men samtidigt i hög grad
självbiografisk. En systemlös men stridbar tro
på livets eviga förnyelse sätter sin prägel på
denna roman.
C. flyttade 1834 till London, och efter några
år av isolering och ekonomiska svårigheter
skapade han sig en allt inflytelserikare och säkrare
ställning. Framgångarna började 1837. Då
debuterade C. som föreläsare inför ett hastigt
växande auditorium. S. å. slog han igenom som
författare med ”The french revolution” (3 bd,
sv. övers. 1884—85 och 1930—31). Revolutionen
ter sig som ett drama: en berättigad straffdom
träffar 1’ancien régime, men även massväldet är
av ondo och måste förgås. Med sin övertygelse
om det historiska förloppets nödvändighet
förenar C. en stark känsla för ledarpersonligheternas
betydelse. Sin romantiska lära om hjälten — var
och en, som har en ny upplevelse av det
gudomliga och för in denna i mänsklighetens
utveckling — tillämpar C. på alla kulturlivets områden
i essä-, urspr. föreläsningsserien ”On heroes,
hero-worship, and the heroic in history” (1841,
sv. övers. 1901, 2:a uppl. 1922). Hans
huvudstudium förblev dock den politiska historien.
”Oliver CromweU’s letters and speeches” (2 bd,
1845) skulle vara en upprättelse åt en misskänd
hjälte och ett monument över puritansk
kallelse-fromhet. — Efter mer än tioåriga förstudier,
bl. a. resor i Tyskland, utkom C:s största,
allsidigaste och sakligaste historiska arbete, ”The
history of Friedrich H” (6 bd, 1858—65; många
uppl.). Att C. tagit till ämne den preussiske
monarken — med nästan odelad sympati skildrad
som konungadömets siste store representant och
den preussiska militärstatens grundare — är
betecknande för C:s med åren allt starkare
beundran för handlingens män och förakt för all
ideologi.
I ”Chartism” (1839) och ”Past and present”
(1843; sv. övers. 1902) talade C. vältaligt de
nödlidande engelska arbetarnas sak mot
industrialismen, hånade den fria konkurrensen, pen-
458
ninghungern, mammonismen, och angrep
lidelsefullt den klassiska nationalekonomiens princip,
lagen om tillgång och efterfrågan, tillämpad på
mänskligt arbete. C. förberedde med dessa
inlägg Manchesterliberalismens bankrutt i det
allmänna medvetandet, och han kunde räkna på
sympati hos ett flertal nya socialpolitiska
rörelser, alltifrån socialister till de torykretsar,
som Disraeli skulle samla kring sig. — Denna
centrala ställning lämnade emellertid C. efter
februarirevolutionen, i det han bröt med sina
nya vänner till vänster. ”Latter-day pamphlets”
(1850) är huvudsakligen en satir mot den
sentimentala radikalismen och ännu blodigare än hans
äldre anfall på de ekonomiska frihetslärorna.
Han förlöjligar sådant som negeremancipationen
och den humanitära fångvården.
Avståndstagandet från alla abstrakta frihetskrav, särsk. från
parlamentarismen och den allmänna rösträtten,
är nu otvetydigt. I religiöst avseende vidhöll C.
visserligen sin front mot kyrka och dogmer (”Life
of John Sterling”, 1851, en biografi över en
yngre vän), men när positivism och darwinism
började utbredas, markerade C. allt starkare sin
idealisms släktskap med gammaldags gudstro.
C. åldrades sålunda som en ensam man och
blev dubbelt ensam genom hustruns långvariga
sjuklighet, som hans eget ojämna lynne
åtminstone ej lindrade (hon dog 1866). Men hans
stora yttre anseende fick en officiell bekräftelse,
när han 1865 valdes till rektor vid Edinburghs
universitet och där höll ett imponerande
installa-tionstal. — C:s ”Works” utgåvos första gången
samlade 1868 ff., fullständigast i ed. Traill (31
bd, 1897—1901). Hans brev ha utgivits i flera
uppl.
Av den rika litteraturen om C. äro
biografierna viktigast, däribland C:s egna
”Remini-scences” (1881 och 1887), den på C:s uppdrag
av J. A. Froude skrivna ”Thomas C., a history
of the first forty years of his life” (2 bd,
1882) och ”Thomas C., a history of his life in
London, 1834—1881” (2 bd, 1884), en stort
anlagd biogr. av D. A. Wilson (1923—34), mindre
av bl.’a. Garnett (1887) och Nichol (1892). Även
märkes hustruns, Jane Welsh Carlyles, ”Letters
and memorials” (1883; ny serie 1903). På svenska
ha utkommit: C. Dymling, ”C.” (1918): Knut
Hagberg, ”Thomas C. Romantik och puritanism
i Sartor resartus” (1925).
Carmagnole [karmanjå’l], fransk
revolutions-sång, börjande med orden ”Madam’ Véto avait
promis” och med omkvädet ”Dansons la
carmagnole! Vive le son du canon!” Den uppkom
1792. — C. kallades även ett slags tröja, under
franska revolutionen buren av jakobinerna.
Carmarthenshire [kamä’Ö9nJ(i)a], eng.
grevskap i s. Wales, kring floden Towy och vid
Bristolkanalen, som här bildar Carmarthen Bay;
2,381 km2, 173,000 inv. Boskapsskötsel, rika
kol-och j ärngruvor. Huvudstad: Carmarthen,
vid Towy; 11,000 inv.
Carmaux [karmå’], stad i s. Frankrike, dep.
Tarn, 75 km n. ö. om Toulouse; 11,000 inv.
Kolgruvor, glasindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
