Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cánovas del Castillo, don Antonio - Canrobert, François Certain - Canstein, Karl Hildebrand - Cant - Cantabile - Cantacuzino (Cantacuzène), Joan (Jean) - Cantal - Cantalbergen, Montagne de Cantal - Cantar(o) el. Kantar - Cantate - Cantatorium - Canter - Canterbury - Canterbury tales - Canth, Minna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Canrobert—Canth
408
1890 åter premiärminister och genomförde
därvid den allmänna rösträtten samt Spaniens
övergång till skyddstullar. 1892 måste C. vika för
Sagasta, kom 1895 ånyo till makten men kunde
då varken bemästra upproren på Cuba och
Filippinerna el. den allmänna oron i landet. Han
mördades av en italiensk anarkist 8 aug. 1897.
Canrobert [käråbä’r], Franqois
Cer-t a i n, fransk marskalk (1809—95). C. deltog
som kapten i stormningen av Constantine (1837),
tjänstgjorde sedan i Frankrike och
kommenderades 1841 åter till Algeriet. 1850 blev han
brigadgeneral och 1853 divisionsgeneral. Som
sådan gick han vid Krimkrigets utbrott 1854 i
fält. Då S:t Arnaud måste avgå från befälet
(sept. s. å.), blev C. överbefälhavare över
franska armén på Krim. I maj 1855 nedlade han
överbefälet på gr. av oenighet med den
engelske befälhavaren Lord Raglan. På hösten
s. å. sändes C. som utomordentlig ambassadör
till Stockholm i samband med den s. k.
novembertraktatens avslutande. 1856 utnämndes C. till
marskalk av Frankrike. Under kriget i Italien
1859 förde han 3:e armékåren, 1870 blev han
chef för 6:e armékåren och deltog i slagen
vid Metz 16 och 18 aug. Innesluten i Metz,
blev han tillfångatagen vid kapitulationen. C.
var senator 1879—91 • — Litt.: G. Bapst, ”Le
maréchal C.” (6 dir, 1898—1913).
Ca’nstein [-Jtain], Karl Hildebrand,
friherre von, grundare av Cansteinska
bibelanstalten i Halle (1667—1719). Han stod i nära
förbindelse med Spener och Francke och
upprättade 1710 sin stiftelse med uppgift att till
lägsta möjliga pris sprida biblar.
Cant [känt], eng., skrymtaktigt och
salvelsefullt tal; kotteri- el. yrkesslang.
Canta’bile, it., ”sjungande”, med sångbart
föredrag.
Cantacuzino [-nå’] (C a n t a c u z è n e), Joan
(Jean), rumänsk bakteriolog (1863—1934). från
1902 prof, i experimentell medicin i Bukarest,
grundade där ett seruminst., som bär hans namn,
och intog under årtionden platsen som sitt lands
främste experimentalpatolog och serumforskare.
Cantal [käta’l], departement i s. delen av
mellersta Frankrike, en del av forna provinsen
Auvergne; 5,779 km2, 191,000 inv. Huvudstad
Aurillac. Fylles i sin mitt av Cantalbergen.
Jordbruk och boskapsskötsel (Salers-rasen).
Ost-tillv. Stenkolsgruvor (Champagnac).
Cantalbergen, M o n t a gne de Cantal
[måta’nj da käta’l], det sydligaste av de
fornvulkaniska bergmassiven i Auvergne i
mellersta Frankrike. De upptaga mitten av dep.
Cantal och stiga konformigt i ett flertal
ryggar, skilda genom djupa dalfåror, upp till en
övre vidsträckt platå, vars högsta topp är Plomb
du Cantal (1,858 m). Bergets kärna är trakyt,
sidorna basalt, pimpsten och lava. Bebyggelsen
följer dalarna uppåt berget, och de övre
sluttningarna och platåerna äro naturliga och rika
betesmarker.
Canta’r(o) el. Kantar, en handelsvikt i
vissa medelhavsländer. Är av växlande storlek.
Ungefärliga värdet är i Egypten 45, i Tunisien
50, i Grekland och Turkiet 56, på Malta och
Sicilien 79 kg.
Cantäte, lat., katolskt namn på fjärde
söndagen efter påsk, givet efter mässans
inledningsord ur Psalt. 98 (Cantate domino!, ”Lovsjungen
Herren!”).
Cantatörium. mlat. (av cantäre, sjunga),
responsoriebok Vid romersk-katolsk gudstjänst.
Canter [kä’nta] (eng.), en art träningsgalopp
i långsam takt.
Canterbury [kä’ntabari], stad i s. ö. England,
ö. Kent, vid floden Stour, 10 km från kusten
i n. Eget stadsgrevskap; 20,000 inv. Anlagt långt
före romarnas erövring, var C. redan tidigt en
betydande stad och på 500-talet e. Kr. residens
för Kents konungar. Efter den normandiska
erövringen säte för engelska kyrkans primas,
ärkebiskopen av Canterbury (som dock i
allmänhet residerar i ärkebiskopspalatset i Lambeth,
London. Katedralen anlades av Englands förste
ärkebiskop, Augustinus, förstördes genom
eldsvåda på noo-talet och ombyggdes först i
romansk och 1174—84 i gotisk stil, i form av ett
dubbelt kors, samt fullbordades först 1517. C.
är säte för en omfattande handel med
lantbruksprodukter och har bl. a. bryggerier, garverier
och tegelbruk. I 2:a världskriget skadades
staden svårt vid en tysk flygräd 1942, katedralen
dock endast ytligt.
Canterbury tales [kä’ntabari téi’lz], den
engelske skalden Geoffrey Chaucers förnämsta verk.
Canth, Vilhelmina (Minna), f. Johnsson,
finländsk författarinna (1844—97), g. m.
semi-narierektorn J. F. Canth. Efter mannens död
1879 öppnade hon en
affär i Kuopio för att
livnära sig och sina
sju barn men började
ungefär samtidigt sin
egentliga
författarverksamhet. Hennes
första teaterstycken,
”Murtovarkaus”
(”In-brottsstölden”, 1882)
och ”Roinilan talossa”
(”På Roinila gård”,
1883), voro
folklivs-skildringar i
romantisk stil. Kort därpå
framkallade
bekant
skapen med den moderna realistiska och
naturalistiska litteraturen, särsk. den norska, ett
genombrott i hennes diktning, som nu blir
hänsynslöst verklighetsskildrande och präglad av en
mycket radikal-social och kvinnosaksvänlig
tendens. Detta framträder bjärt i skådespelen
”Työmiehen vaimo” (”Arbetarens hustru”, 1885)
och det socialrevolutionära ”Kovan onnen lapsia”
(”Olyckans barn”, 1888) samt berättelserna
”Hanna” (1886), ”Köyhää kansaa” (”Fattigt
folk”, 1886) och ”Salakari” (Blindskär”, 1887).
Sedan dämpas åter tendensen, slutintrycket blir
försonligare, och det psykologiska intresset
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
