Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Camphuysen, familj - Campi - Campidoglio - Campignien - Campin, Robert - Câmpina - Campina Grande - Campinas - Campinchi, César - Campine - Camping - Campingvagn - Campion, Thomas - Camp-meeting - Campoamór, Ramón de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Campi—Campoamor
376
målningar, t. ex. stallinteriörer; en målning av
honom, utsikt mot Stockholms gamla slott, har
förvärvats av Stockholms stadsmuseum. Några
av hans tavlor bära tydliga tecken av att vara
målade i Skåne; så en stor präktig landskapsbild
med kor och figurer på Övedskloster samt en
kostlig krogscen i Malmö museum.
Ca’mpi, lat. (plur. av ca’mpus), fält. — C.
elysii, Elyseiska fälten, se Elysium. — C.
Rau’-dii, se Raudiska fälten.
Campidoglio [-då’ljå], it., namn på
Kapi-tolium (se d. o.) i Rom.
Campignien [käpinjä’], slutskedet inom
Europas mesolitiska stenålder, uppkallat efter ett
nord-franskt fynd vid Campigny i dep.
Seine-Inférieure.
Campin [käpa’], R o b e r t, flandrisk målare
(omkr. 1375—1444), sannolikt identisk med den
förut s. k. ”mästaren från Flémalle”. C. var
verksam i Tournai och utförde enl. urkunderna
stora dekorationsarbeten. Jämte altarverket från
Flémalle (två flyglar i Frankfurt a.M.) och en
”Madonna” i National Gallery, London,
tillskrivas C. det s. k. Mérode-altaret (Bryssel) samt
några bilder i Berlin.
Cåmpina [ky’m-], stad i det stora
petroleumdistriktet i s. Rumänien, vid floden Prahova c:a
425 m ö. h. och 30 km n. v. om Ploe§ti; c:a
17,000 inv. C:s betydelse som oljeproducent har
numera minskats avsevärt, men alltjämt finnas
här Rumäniens största oljeraffinaderier och dess
största elkraftcentral.
Campina Grande [käpi’na grä’da], stad i
staten Parahyba i n. ö. Brasilien, 80 km v.
om Joäo Pessöa, dit järnväg leder; som
kommun 104,000 inv. Sockerindustri och stor
bomullsmarknad.
Campinas [kämpi’naj], huvudort för
kaffeodlingen i Säo Paulo, Brasilien, belägen 85 km
n. v. om staden Säo Paulo; 78,000 inv. Viktigt
jordbrukscentrum (majs, frukt) och
järnvägsknut.
Campinchi [käpaji’], César, fransk
politiker (1882—1941), advokat. I
deputeradekammaren blev han en av det radikalsocialistiska
partiets mest framträdande medl. Juni 1937—jan.
1938 var han marinminister, jan.—mars 1938
justitieminister, därefter mars 1938—juni 1940
åter marinminister under Blum, Daladier och
Reynaud. På denna post kvarstod han alltså,
ända tills Petain grep makten i Frankrike, och
han hade även säte i det av Reynaud
nyskapade, kortvariga krigskabinettet. C. förde med
energi flottans talan och undgick att som
krigs-och flygministrarna efter nederlaget ställas inför
domstolen i Riom.
Campine [käpi’n], se Kempen.
Camping [kä’mpiu], eng. (av camp, läger),
lägerliv i tält för att underlätta friluftsliv och
turistfärder. Till c. hör en lätt utrustning av
bl. a. tält, kokkärl, proviant och reservplagg,
som kan medföras på fotvandring, på cykel el.
i bil. 1937 bildades Svenska campingfrämjandet
av KAK m. fl. organisationer, men dess
verksamhet blev ganska begränsad.
Campingvagn.
Campingvagn, antingen en bil, avsedd för
anordning av sovplatser, el. en släpvagn, som
transporteras efter en bil. Den senare, i U.S.A.
kallad trailer, består oftast av ett enda rum och
kan innehålla sängplatser, pentry, matbord,
kylskåp m. m.
Campion [kä’mpjan], Thomas, engelsk
skald och tonsättare (1570—1620), läkare i
London. Han skrev maskspel och sångbara ”Ayres”
(4 samlingar, med musik), som göra honom till
en av det elisabetska skedets behagfullaste
lyriker. Samlade arbeten utg. av Bullen 1889.
Camp-meeting [kä’mp-mi’tixj], eng., eg.
"lägermöte”, möte för gudstjänst i det fria.
Campoamor [kampåamå’r], Ramön de,
spansk skald, politiker (1819—1901). Inom sitt
eget land ansågs C. såsom sitt århundrades
störste skald, och hans rykte gick över
Pyrenéerna. Men kort efter C:s död började
lovprisandet något reduceras, och röster höjdes mot
det överdrivna beröm, som kom C. till del
under hela hans liv. I opposition mot den
enväldigt härskande romantiken utgav C. sin första
diktsamling, ”Poesias” (1840), som visade
klassiska förebilder. Sitt största rykte som skald
vann C. genom vackra små dikter, som han
kallade ”Doloras”, av vilka den första
publicerades i en tidning 1845. Om också förebilder
icke saknas hos Heine, Byron m. fl., så har dock
C. tryckt sin personliga prägel på sina
”Doloras”, vilka äro beundransvärda
miniatyrmålningar, framställande sedelärande fabler och
melankolisk-humoristiska, skeptisk-mystiska fantasier
över livet. I samlingen ”Cantares”, 133
filosofisk-moraliska och erotiska sånger, upptog C.
den spanska folklyrikens former: copla,
segui-dilla etc., men den folkliga naiviteten saknas.
C. utgav en massa andra arbeten, även
dramatiska. Dessa senare, alla på vers, mottogos på
sin tid med stort bifall av publiken men
utmärka sig mera för lyriska än dramatiska
förtjänster. Dikter äv C. i sv. övers, förekomma
i de av G. Björkman utgivna ”Moderskänslan”
(1892) och ”Genljud från Hesperien” (1892 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
