Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calmette, Gaston - Calmettevaccinering - Calocera - Calonder, Felix - Calonectria - Calonius, Matthias - Calonne, Charles Alexandre de - Calophyllum - Calopteryx - Calor - Calosoma - Calotropis - Calovius, Abraham - Calpurnius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Calmette—Calpurnius
350
Calmette [-mat], Gaston, fransk
tidningsman (1858—1914). Anställd i tidningen Figaro
1884, blev C. dess huvudredaktör 1903. Han
förde där 1913—14 en våldsam politisk kampanj
med synnerligen äreröriga beskyllningar mot dåv.
finansministern J. Caillaux (se d. o.). Upprörd
häröver uppsökte Caillaux’ hustru honom 16
mars 1914 å tidningens redaktion och nedsköt
honom. Fru Caillaux frikändes 28 juli s. å. efter
en sensationell rättegång.
Calmettevaccinering, se Calmette, A. och
Lungtuberkulos.
Calo’cera, se Fingersvamp.
Calonder [-å’n-], Felix, schweizisk politiker
(f. 1863). Han var 1899—1913 led. av schweiziska
ständerrådet och 1913—19 led. av förbundsrådet.
Han var 1918 dettas president. C. var
synnerligen verksam för Schweiz’ anslutning till
Nationernas förbund. Han tillhörde 1920—21 den
av förbundets råd utsedda
rapportörskommissio-nen i Ålandsfrågan och var 1921—22 schweizisk
medlem av internationella Rhenkommissionen.
1922—37 presiderade han i den blandade
ober-schlesiska kommissionen.
Calone’ctria, se Snömögel.
Calönius, M a 11 h i a s, rättslärd, statsman
(1738—1817). Född i Saarijärvi socken i
Finland, blev han 1757 student i Åbo, 1764 docent
i ekonomi, 1771 adjunkt och akademisekr., 1778
jur. prof., allt i Åbo. Han var 1793—1800
ledamot av Högsta domstolen i Stockholm. Efter
Finlands förening med Ryssland utnämndes C.
(1809) till prokurator i regeringskonseljen för
Finland, från vilken syssla han tog avsked 1816.
— C:s rättsvetenskapliga arbeten, de flesta på
latin (”De prisco in patria servorum jure”, 1780
—93, ”De pactis antenuptialibus”, 1781, ”De eo
quod circa res inventas justum est”, 1784, ”De
praescriptione criminum”, 1785, ”De hypotheca”,
1786—92, m. fl.;
några övers, till sv.),
men ett och annat på
sv. (”Præscription för
klander å jordafång”,
1804), voro av
grundläggande betydelse,
liksom även hans
akademiska föreläsningar,
vilka delvis utgivits i
tryck 1908. Hans
samlade verk utkommo i
5 bd 1829—36, med
suppl. 1870 och 1925.
Om C:s i
domarverk-samheten ådagalagda
skarpsinne och sunda omdöme vittna hans i
tryck utg. vota i Högsta domstolen. — Litt.:
R. A. Wrede, ”M. C.” (1917).
Calonne [kalå’n], Charles Alexandre
de, fransk finansminister (1734—1802). Sin
ställning som ”contröleur général”
(finansminister) nådde C., som då var intendent i Lille,
1783 efter häftiga angrepp på Neckers ryktbara
finansredogörelse av 1781. C., som var
uppslagsrik och sangvinisk, sökte genom att upptaga
lån, ofta till ockrarräntor, och disponera skatter,
innan de ännu voro förfallna till betalning,
skaffa medel till löpande utgifter och en
överdådig hovhållning. Statsbristen blev emellertid
allt större. Krediten försvagades, folkets
missnöje tilltog, och parlamentet motsatte sig nya
lån. C. såg sig då tvungen att återupptaga de
förkastade planerna på fastighetsskatter även för
de privilegierade stånden, avskaffa en del
stånds-privilegier, införa provinsialständer etc. men
ådrog sig härigenom sina forna gynnares starka
ovilja och lämnades i sticket av den
aristokratiskt sammansatta notabel församling, som på
hans förslag sammankallats i febr. 1787. C.
störtades i april s. å. och förvisades till
Loth-ringen. Under revolutionen uppehöll sig C. än
i Tyskland och än i England och fick kort före
sin död Bonapartes tillstånd att återvända till
Frankrike. C. var lättsinnig och fri från
skrupler i sin finanspolitik, men han ägde en
oomtvistlig idérikedom, och de skildringar av C :s
slöseri, som ofta möta, äro överdrivna. — Litt.:
G. Susane, ”La tactique financière de C.” (1901) ;
A. Wahl, ”Vorgeschichte der französischen
Revolution” (2 bd 1905—07).
Calophy’llum, växtsläkte av fam. Guttiferae,
innefattar omkr. 80 arter, huvudsaki. i Gamla
världens tropiska länder växande, ständigt
grönskande träd med läderartade blad. Flera lämna
välluktande harts el. balsam. Viktigast äro C.
inophyllum (i Afrika och Ostindien), som
lämnar balsamum Mariae och tacamahacharts, och
C. calaba (i Västindien och Guayana), som ger
calababalsam, använd liksom kopaivabalsam.
Flera asiatiska arter lämna ett för skeppsbyggeri
och möbelslöjd värdefullt virke.
Calo’pteryx, se Jungfruslända.
Calor, se Verkstads-ab. Calor.
Calosöma, se Jordlöpare.
Calo’tropis, se Sodomsäpple.
Calovius [-å’-], Abraham, tysk lutersk
teolog (1612—86). Han blev 1650 prof, i Wittenberg,
1652 generalsuperintendent. C. är den mest
typiske representanten för den strängaste luterska
ortodoxien, för dess ofördragsamhet och strids
lystnad. Dock är han en verkligt betydande
man: som exeget står han i sin stora
bibelkommentar, ”Biblia illustrata” (1672—76),
avgjort framför sin tid, och hans dogmatiska
huvudverk, ”Systema locorum theologicorum” (12
bd, 1655—77), hör till de i sin art mest
betydande. Hans hela liv upptogs av polemik: mot
katoliker, reformerta, socinianer, över huvud mot
alla heresier, om vilka han fick kännedom, men
framför allt mot Calixtus och hans riktning,
”synkretismen”.
Calpu’mius, namn på en fornromersk, urspr.
plebejisk släkt, som särskilt inom grenen Piso
nådde stor betydenhet. Till denna hörde C
alpur n i a, Caesars sista gemål. — T i t u s C.
S i c u 1 u s, på Neros tid, författade ekloger. —
Lucius C. Besti a, romersk folktribun 120
f. Kr., uppträdde som optimat mot C. Gracchus.
m konsul, började han kriget mot Jugurtha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
