Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caldenius (Carlzon), Carl - Calder, Alexander - Caldera (kitteldal) - Caldera (hamnstad) - Calderón, de la Barca, Pedro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Calder—Calderön
340
geolog och geotekniker (f. 1887 12/a), fil. lic. 1914,
assistent hos Statens järnvägars geotekniska
kommission 1914—22, fil. dr 1924
(”Ragunda-sjöns stratigrafi och geokronologi”), statsgeolog
i Argentina 1925—30, doc. i geologi vid
Stockholms högsk. 1932, statsgeolog 1944. Under C:s
vistelse i Argentina var hans huvuduppgift att
på s. halvklotet tillämpa G. De Geers
geokrono-logiska undersökningsmetod. Resultaten redovisas
i ”Las glaciaciones cuaternarias en la Patagonia
y Tierra del Fuego” (i ”Geografiska annaler”,
1932). Senare (1933—34) utsträckte C. dessa
geokronologiska arbeten till Australien och Nya
Zeeland.
Calder [kå’lda], Alexander, amerikansk
skulptör (f. 1898). C., som urspr. var ingenjör,
har vunnit internationell uppmärksamhet för
sina skulpturverk i extremt abstrakt stil.
Calde’ra, sp., kitteldal, se Barranco.
Calde’ra, hamnstad till Copiapö i n. Chile.
Calderön [-å’n], de la Barca, Pedro,
spansk dramatisk skald (1600—81). C. föddes i
Madrid; fadern tillhörde en hidalgosläkt. Vid nio
års ålder sattes C. i den stora jesuitskolan i Madrid,
där han snart utmärkte sig för ovanlig
begåvning. Senare studerade han teologi i Salamanca.
Vid tjugufem års ålder ägnade han sig åt
krigaryrket och tjänstgjorde både i Milano och i
Flandern. Vid början av sin mannaålder var han
erkänd ss. framstående skald och väckte
därigenom snart den skådespelslystne Filip IV :s
uppmärksamhet. Av denne blev han fäst vid hovet,
med uppdrag att förse såväl de kungliga
teatrarna som kyrkan med festliga skådespel. 1651
inträdde han, i likhet med Lope de Vega och
åtskilliga andra samtida författare, i kyrkans
tjänst och befordrades raskt till höga och
inbringande äreposter.
C:s rika och yppiga dramatiska författarskap
kan lämpligen indelas i tre huvudgrupper: 1)
ett slags kyrkliga festspel, som vid Kristi
lekamens fest med glänsande prakt och stora
omkostnader uppfördes på gatorna i Spaniens större
städer, 2) världsliga skådespel el. sede- och
intrigstycken, i vilka det spanska lynnets mest
framstående drag, en överdrivet ömtålig
hederskänsla, galanteri och svartsjuka, spela
huvudrollen, och slutligen 3) andliga skådespel, i vilka
människolivets högsta spörsmål framställas i en
symbolisk form och besvaras från katolsk-religiös
synpunkt.
De kyrkliga festspelen (autos
sacra-mentales) innehålla icke mer än en akt men
föregås av en loa (prolog). Deras ändamål var att
vid Kristi lekamens fest förhärliga den katolska
gudstjänstens förnämsta mysterium,
transsubstan-tiationen. Ämnen till dessa festspel hämtade C.
icke allenast ur bibeln, ss. i ”La cena de
Balta-sar” (Baltasars gästabud) och ”Las espigas de
Ruth” (Ruts axplockning), utan även från den
klassiska mytologien, från historien och t. o. m.
från samtida märkliga tilldragelser vid hovet.
I dessa festspels konstnärliga behandling
lämnade C. mer än på andra områden sina
föregångare bakom sig. I behåll finnas över 70 dylika
Pedro Calderön.
av C. författade festspel för
Kristi-lekamens-fester i Madrid, Toledo och Sevilla.
Till den andra huvudgruppen, världsliga
skådespel (comedias humanas), kan man
räkna ej blott de s. k. comedias de capa y espada
(skådespel ur vardagslivet, alldenstund kappa
och värja utgjorde det förnämsta i den spanske
ädlingens vardagsdräkt) utan även en mängd
andra, till vilka C., liksom till sina autos, hämtade
ämnen dels ur den spanska traditionen och
historien, ss. i ”El médico de su honra” (Sin äras
läkare) och ”El alcalde de Zalamea” (Domaren
i Zalamea), dels från forntidens historia el.
äldre romaner och noveller. C:s intrigstycken,
”comedias de capa y espada”, ha vunnit stort
rykte ss. karakteristiska för tidens seder och ss.
de förnämsta intrigstycken någon dramatisk
litteratur har att uppvisa. Till de roligaste hör
”La dama duende” (”Spökfrun”). Oaktat alla
spännande situationer, alla överraskande
uppträden, oaktat all den finhet och det behag, som
utvecklas i dialogen, kan dock det abstrakta
schema, som C. följer, ej undgå att orsaka en
viss enformighet. Äntalet av de dramer, som
kunna hänföras till denna grupp, uppgår till 73.
För sitt rykte som en av världens största
skalder har dock C. att tacka de förnämsta av de
dramer, som höra till den tredje gruppen, de så
kallade andliga skådespelen
(comedias divinas), ss. ”El principe constante” (Den
ståndaktige prinsen) och ”La devociön de la
cruz” (Vördnad för korset), ”El mågico
prodi-gioso” (Den mäktige besvärj aren) och ”La vida
es sueno” (Livet är en dröm). Om också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
