Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cairn - Cairnes, John Elliot - Cairns - Cairns, Hugh Mc Calmont - Cairo - Cairoli, Benedetto - Caïssa - Caissonsjuka - Caithness - Cajal - Cajamarca - Cajander, 1. Paavo Emil - Cajander, 2. Aimo - Cajanello - Cajetanus (Gaetano), den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
C airnes—Ca jetanus
332
ofta innehållande en stenkista och vanligen
härrörande från yngre stenålder el. äldre bronsålder.
Cairnes [kä’anz], John E 11 i o t, engelsk
nationalekonom (1823—75), prof, i
nationalekonomi i Dublin 1856, i Galway 1859 och i London
1866; tog avsked 1872. Hans förnämsta arbete,
”Some leading principles of political economy”
(1874), är en undersökning av vissa
grundläggande frågor i värdeläran, förhållandet mellan
kapital och arbete samt internationell handel. C.
var den siste store representanten i England för
den äldre s. k. klassiska (liberala)
nationalekonomiska skolan. I ”The slave power” (1862),
som väckte stort uppseende, bekämpade han
slaveriet.
Cairns [kä’onz], stad i n. Queensland,
Australien, vid Stilla havet; 14,000 inv. Exporthamn
för de rika malmfyndigheterna (koppar, tenn,
silver, guld m. m.) vid Chillagoe, Herberton, Mount
Garnet o. a. platser i det inre, dit järnväg leder.
Cairns [kä’anz], Hugh Mc Calmont,
Earl C., engelsk jurist, politiker (1819—85). Han
invaldes som konservativ i underhuset 1852, blev
Solicitor General 1858 och fick s. å.
knightvär-dighet. Han bekämpade ivrigt Gladstones
valreformförslag 1866, tjänstgjorde en kort tid som
Attorney General och var febr.—dec. 1868
lordkansler i den ombildade ministären
Derby-Dis-raeli. C. ledde i överhuset oppositionen mot den
irländska kyrkobillen. Under sin nya
lordkans-lerstid (i Disraelis andra ministär 1874—80)
inlade han stor förtjänst om reformen av
rättegångsväsendet. C. blev earl 1878.
Cairo. 1) [kåVråu]. Egyptens huvudstad, se
Kairo. — 2) [kä’aråu]. Stad i Illinois, U.S.A.,
vid Mississippis och Ohios sammanflöde; 14,000
inv. C. är en betydande knutpunkt för såväl
järnvägs- som flodtrafiken. Staden har kvarn-,
trä-och oljefröindustri samt omfattande handel med
den bördiga traktens produkter.
Cairoli [kairå’li], Benedetto, italiensk
politiker (1825—89). Född i Pavia, deltog C. som
student i 1848 års nationella rörelser i
Lombar-diet och kämpade 1859—60 under Garibaldi.
Invald 1860 i italienska parlamentet, blev han snart
en av vänsterns ledare. 1878 blev han
konseljpresident och utrikesminister. I dec. samma år
måste C. avgå men blev ånyo konseljpresident
och utrikesminister juli 1879. Frankrikes för C.
oväntade ockupation av Tunisien 1881
framkallade en stark upphetsning i Italien, och C. störtades
åter maj s. å. Han bildade därefter ett starkt
oppositionsblock.
Cai’ssa, schackspelets gudinna.
Caissonsjuka [käsä’-], se Dykarsjuka.
Caithness [k€i’bnes], Skottlands nordostligaste
grevskap; 1,776 km2, 23,000 inv. I det inre
trädlösa högslätter, utmed de klippiga kusterna små
fisklägen. Huvudstad Wick (7,500 inv.), på
östkusten, med stort sillfiske.
Cajal [kal$:a’l], se Ramön y Cajal.
Cajamarca [ka^ama’rka], dep. i n. v. Peru,
mellan Andernas v. kedja och Maranon; 32,473
km2, 494,000 inv. Jordbruks- och gruvdistr.
Huvudstad är Cajamarca, 2,800 m ö. h., omkr.
15,000 inv. Här mördades den siste
inkahärskaren, Atahualpa, av spanjorerna 1533.
Caja’nder. 1) Paavo Emil C., finländsk
skald och översättare (1846—1913). C:s egna
dikter (samlade först 1914) trädde under hans
livstid i skuggan för hans banbrytande
översät-tarverksamhet. Till finska översatte han arbeten
av Runeberg (”Hanna”, ”Älgskyttarne” och
delvis ”Fänrik Ståls sägner”), Topelius, Wecksell
m. fl. C :s livsverk var hans översättningar av
Shakespeares dramer 1879—1912.
2) A i m 0 Kaarlo C., finländsk botanist,
skogs-vetenskapsman och politiker (1879—1943). Han
blev docent i botanik vid Helsingfors
universitet 1904 och var 1911—34 prof, i
skogsskötsel där. 1927 blev han generaldir. för Finlands
forststyrelse, på vilken post han kvarstod till
sin död. C:s verksamhet som botanist och
skogsman ägnades växtgeografien. Mest bekant
är han som upphovsman till den s. k.
skogstyps-läran. Bland C:s
botaniska undersökningar märkas de, som
gälla klassi fikationen
av skogs- och
myrtyperna: ”Uber
Wald-typen” (1909), ”Über
Waldtypen II” (19211
tills, med Y.
Ilves-salo), ”Metsätyyppi-teoria —
skogstypsteo-rier” (1925) och
”Studien über die Moore
Finnlands” (1913), alla
i ”Acta forestalia
fen-nica”. Bland övriga
skrifter märkas ”Om vegetationen i urskogen
kring floden Lena” (i ”Fennia”, 20, 1902—03),
5 uppl. av A. J. Melas ”Suomen kasvio —
Finlands flora” (1906), ”Beiträge zur Kenntnis
der Alluvionen des nördlichen Eurasiens” (i
”Acta Societatis scientiarum fennicae”, 1906—09)
och ”Zur Frage der gegenseitigen Beziehungen
zwischen Klima, Boden und Vegetation” (i ”Acta
forestalia fennica”, 1922). — Efter att redan
1922 och 1924 ha varit statsminister i tvenne
kortvariga opolitiska ämbetsmannaregeringar blev
C. särsk. under 1930-talet starkt engagerad i
Finlands politiska liv, bl. a. som mångårig
riksdagsrepresentant för Finska framstegspartiet,
vars vänstra flygel han tillhörde, som
försvarsminister i Manteres regering 1928—29 och slutl.
som statsminister i den i huvudsak av agrarer
och socialdemokrater sammansatta regering, som
bildades efter Kyösti Kallios val till republikens
president 1937 och som kvarstod till
krigsutbrottet 1939.
Cajane’llo, se Leffler, A. C.
Cajetänus (it. G a e t a’n o), den helige
(omkr. 1480—1547). Han stiftade 1524 tills, m.
dåv. biskopen i Teate, G. P. Caraffa (sedermera
påven Paul IV), och ett par andra personer
t e a t i n-(c a j e t a n-) orden, med undervisning,
sjukvård och kätteriets bekämpande till uppgift.
Kanoniserad av Gemens X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
