Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cahors - Caicosöarna och Turksöarna - Caillaux, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Cahors—Caillaux
328
Pont Valentré i Cahors.
Cahors [kaå’r], huvudstad i dep. Lot i s.
Frankrike, vid floden Lot. Biskopssäte; 15,000
inv. Är handels- och jordbrukscentrum (vin,
tryffel, kastanjer, nötter m. m.). Romerska
forn-lämningar och vackra medeltidsminnen (katedral,
befäst bro över Lot m. m.). Under medeltiden
viktigt finanscentrum; universitet 1331—1751.
Caicosöarna [käVkås-] och Turksöarna
s. ö. om dem, ögrupper n. om Haiti bland
Ba-hamaöarna; tills. 428 km2, 6,000 inv. Turksöarna
äro 9, av vilka Grand Turk är 24 km2;
Caicosöarna äro 7, den största North Caicos. Stor
saltutvinning, svamp- och hummerfiske. Ögrupperna
började befolkas i slutet av 1600-talet och
förvaltas sedan 1848 under Jamaica.
Caillaux [kajå’], Joseph, fransk politiker
(1863—1944). Han blev 1888 finansinspektör.
Han var medl. av deputeradekammaren 1898—
1917, finansminister 1899—1902, 1906—09 och
1911, konseljpresident 1911—12 samt åter
finansminister 1913—14 och 1925—26. Som
finansminister ägnade han sig främst åt en stor
beskatt-ningsreform, som huvudsaki. bar hans egen
signatur. Då han 1911 bildat regering, ställdes han
plötsligt inför en svår utrikespolitisk situation på
gr. av 2:a marockokrisen. C. arbetade ivrigt för
konfliktens fredliga lösning och ingrep vid flera
tillfällen personligen i förhandlingarna, medan
däremot den "av C. misstrodde utrikesministern
de Selves spelade en relativt underordnad roll.
Resultatet blev en fransk-tysk konvention av 4
nov. s. å. I franska parlamentet väckte fördraget
stark kritik, och C:s ministär föll jan. 1912. —
C:s fredspolitik under 1911 års kris ådrog honom
ett rykte för tyskvänlighet, som undergrävde
hans politiska prestige. Han framträdde
emellertid 1913 som den radikala oppositionens obestridde
ledare och inträdde i dec. i ministären
Doumer-gue som finansminister och regeringens faktiskt
ledande man. Hans energiska krav på progressiv
inkomstbeskattning hade skaffat honom många
fiender, och dessa igångsatte
våren 1914 en hätsk
presskampanj för att politiskt
oskadliggöra honom.
Hysteriskt upphetsad av de
äre-röriga beskyllningar G.
Cal-mette i Le Figaro dagligen
framförde mot C., nedsköt
dennes hustru 16 mars
Cal-mette. C. avgick s. d. ur
ministären; den på
sensationer rika processen mot
hustrun slöt med hennes
frikännande 28 juli. När
efter 1 :a världskrigets utbrott
en nationell samlingsministär
bildades (27 aug.), fanns där
ej plats för C. Han
avlägsnades sedan (nov.) på en
finansiell mission till
Sydamerika. Där liksom efter
hemkomsten i Frankrike och
särskilt vid ett besök i
Italien dec. 1916
omsvär-mades C. av hemliga tyska agenter, och
misstroendet mot honom ökades genom tyska
pressens lovord över honom som ”den kommande
mannen”. Faktiskt arbetade han i det tysta för en
framtida samförståndsfred men var därvid minst
sagt oförsiktig vid valet av redskap och metoder.
När nov. 1917 uthållighetspolitiken definitivt
segrat genom ministären Clemenceaus tillkomst,
beslöt denne att genom åtal för högförräderi för
all framtid oskadliggöra C. Denne häktades 14
jan. 1918, insattes i hårt fängelse, och en
vidlyftig undersökning
igångsattes. Först i
febr. 1920 instämdes
C. för senaten,
konstituerad som högsta
domstol. Domen föll
23 april s. å. C.
frikändes från
anklagelsen att ha stått i
samförstånd med fienden
och konspirerat mot
statens yttre säkerhet
men dömdes däremot
för ”korrespondens
med fientlig makts
undersåtar”. Straffet
bestämdes till 3 års fängelse, som ansågs utståndet
under rannsakningstiden, varjämte C. berövades
sina politiska rättigheter för 10 år framåt.
Ministären Herriot genomdrev 1924 en lag om amnesti,
som även omfattade C., och då Frankrikes svåra
statsfinansiella läge våren 1925 krävde
utomordentliga åtgärder för återställandet av jämvikt i
budgeten, inkallades C. april s. å. som finansminister i
ministären Painlevé och senare i ministären Briand.
Hans val till senator för dep. Sarthe (juli)
fulländade rehabiliteringen. Hans försök att bringa
reda i finanserna misslyckades dock, därför att
han blev vägrad erforderliga fullmakter. 1932
blev C. ordf, i senatens finansutskott och utövade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
