Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caesar, Gaius Iulius - Caesarea - Cæsareopapism - Caesarion - Cæsarism - Caesarius av Arles - Caesarius av Heisterbach - Caesarodunum - Caesium - Caf - Café - Caffagiolo - Caffarrelli (Gaetano Majorano) - Cagliari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Caesarea—Cagliari
323
av hävdvunna former och senatens myndighet
tydligt eftersträvade en rent monarkisk makt
efter de hellenistiska konungarnas mönster.
Sedan andra försök misslyckats, förestod hans
utropande till konung i samband med hans snara
uppbrott mot parterna, Crassus’ övervinnare,
mot vilka C. tillämnade ett erövringståg. Då
föll han (15 mars 44) för en sammansvärjning,
som under Brutus’ och Cassius’ ledning bildats
bland ett sextiotal av både gamla vänner och
tidigare motståndare. Övervägande drevos
säkerligen de sammansvurna av ideella motiv; som
följden av härskarens fall väntade de det
republikanska statsskickets återupprättande.
Av C:s skrifter äga vi ”De bello gallico” (i
7 böcker), en redogörelse för kriget i Gallien,
och ”De bello civili” ( i 3 böcker), om
inbördeskriget, skrivna till hans eget förhärligande och
försvar men utmärkta av framställningens klarhet
och stilens renhet och flärdfria skönhet. — Litt:
Bland vetenskapliga arbeten om C. märkas Th.
Mommsens starkt beundrande skildring i bd 3 av
hans ”Römische Geschichte” (1856) och delvis i
reaktion mot dennes uppfattningar nyare verk av
G. Ferrero (”Grandezza e decadenza di Roma.
II. Giulio Cesare”, 1907; sv. övers. 1921) och
av E. Meyer (”Cæsars Monarchie und das
Principal des Pompeius”, 3 :e uppl. 1922). G.
Brändes’ populära skildring (”Cajus Julius Cæsar”,
2 dir, 1918; sv. övers. 1918—19) innebär en
skärpning av Mommsens ståndpunkt. Bland nyare
arbeten märkas R. Syme, ”The Roman
revolution” (1939); M. Gelzer, ”C.” (3 :e uppl. 1941);
H. Frisch, ”Cicero og C.” (1946). Från antiken
finnas biografier över C. av Plutarchos och
Suetonius.
Caesarea, flera städer i det romerska riket,
ss. i Mindre Asien, Syrien, Numidien och
Hispa-nien. De viktigaste äro:
1) C. ”v i d h a v e t”, en av Herodes den store
vid ”Stratonstornet” anlagd, efter kejsar
Augus-tus benämnd stad på Palestinas kust, omkr. 3 mil
s. om Karmel. C. var sedan år 6 e. Kr. residens
för Judéens prokuratorer och garnisonsort för
deras trupper. Här var en av den kristna
missionens stödjepunkter. Senare är C. bekant som plats
för Origenes’ verksamhet och som Eusebios’
biskopsstad. Nu är C. en torftig by, K é s ä r i e,
som bl. a. innesluter en amfiteater och en
hippo-drom från romersk tid.
2) C. P h i 1 i p p i, en antik stad vid en av
Jordans källor. Herodes den store byggde här ett
Augustustempel; tetrarken Filippos utvidgade
staden och gjorde den till sitt residens. Den kallades
även C. Paneas efter en åt Pan helgad grotta.
Namnet fortlever i den nuv. byn B an i as. Till
denna ort förlägger evangeliet berättelsen om
huru lärjungarna genom Petrus bekänna
mästaren som Messias (Mark. 8: 27 ff.).
3) C. i K a p p a d o k i e n, en gammal
betydande ort, M a z a k a, som erhöll namnet C. av
kejsar Tiberius, då han år 17 e. Kr. gjorde
Kap-padokien till provins med C. som huvudstad.
Staden, som var en av det inre Mindre Asiens
viktigaste platser och tidigt blev ett kristet
cent
324
rum, är föregångare till det nuv. K a i s a r i j e.
Ruinerna av det antika C. äro obetydliga.
4) C. i Mauretanien, nuv. Cherchel,
75 km v. om Alger. Före kejsartiden hette
staden I o 1 och var huvudstad i Mauretanien. Då
konung Juba II i ersättning för Numidien erhöll
hela Mauretanien, tog han sitt residens här och
gav staden namnet C. till Augustus’ ära. C.
förblev en betydande stad under hela antiken.
Ansenliga ruiner finnas bevarade. Till de
intressantare lämningarna höra termerna, av vilka de
västliga äro relativt väl bibehållna, samt de gamla
hamnanläggningarna. Numera finnes ett museum
i C., som innehåller några av de yppersta
statyer som påträffats i Afrika.
Cæsareopapi’sm, se Cesareopapism.
Caesarion, son till lulius Caesar och
Kleo-patra, moderns medregent över Egypten, dödad
på Octavianus’ befallning 30 f. Kr.
Cæsari’sm, se Cesarism.
Caesärius av A r 1 e s, metropolit (omkr.
470—542), biskop av Arles i Sydgallien 502. Som
biskop och senare som metropolit organiserade
C. Galliens kyrka under starkt beroende av påven.
För de av C. grundade klostren i Arles skrev
han sin berömda ”regel”, i viss mån en
anpassning av munkidealet efter västerländska
förhållanden. Han reformerade kvinnornas
klosterliv. Även utanför klostren verkade han såsom
en sedernas reformator. Han återupplivade
vidare synodalinstitutionen. Mest bekant är synoden
529, den semipelagianska stridens avslutning. C.
var en utomordentligt flitig predikant och
efterlämnade ett stort antal homilier. Åtskilliga
forskare anse honom ha avfattat ” Symbolum
athana-sianum”.
Caesärius av Heisterbach [-hai’-], tysk
cisterciensmunk (omkr. 1170—1240); till sist
prior i klostret Heisterbach. Han är mest
bekant som förf, till den andliga anekdotsamlingen
”Dialogus miraculorum”, för klosternoviserna
avsedda sedelärande berättelser, där mirakler
spela en stor roll. C. utarbetade även en
levnadsteckning över Engelbrekt, ärkebiskop av
Köln (1204—25).
Caesarodünum, rom. namn på staden T o u r s.
Caesium, se Cesium.
Caf, dets. som cif (se d. o.).
Café [kafe’], fr., kaffe, kafé; c. au lait
[-å lä’], kaffe med het mjölk; c. noir 1-næä’rl,
svart kaffe utan grädde; c.-chantant [-Jätä’],
kafé, där sång utföres.
Caffagiolo [kafad?å’lå], ort nära Florens i
mell. Italien. 1500—1550 tillverkades där fat och
tallrikar av maj olika, vilka nu skattas mycket högt.
Caffarre’lli, egentl. Gaetano Majoran o,
ital. kastratsångare (1703—83). Han firade stora
triumfer, särskilt i Italien, Wien och Paris, och
dog som hertig av San Dorato.
Cagliari [ka’ljari], huvudstad i prov. Cagliari
(9,298 km2, 507,000 inv.) på Sardinien, belägen
mellan laguner vid inre delen av G o 1 f o di
Cagliari på öns sydkust; 135,000 inv. C.,
antikens Cdrtales, ligger amfiteatraliskt uppåt en
höjd, krönt av ett kastell. Katedralen byggdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
