Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäver - Bävergäll - Bäverlus, bäverbagge - Bäverråtta - Bäveån - Böcher, Tyge - Böckh, August - Böckh, Richard - Böcklin, Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Bä verg äll—B ö cklin
278
en ej må bli torrlagd, utför b. sina
märkvärdigaste arbeten, de väl byggda fördämningarna av i
bottnen lodrätt nedkörda trädgrenar, tätt ställda
och tätade med jord och lera.
B. har urspr. bebott nästan hela Europa ända
ned till Medelhavet, men utbredningsområdet har
efter hand begränsats. I Sverige var b. urspr.
allmän, men genom hänsynslös förföljelse
minskades småningom antalet. Vid mitten av
1800-talet var b. här så gott som utrotad. Under
senare decennier har man dock sökt återbörda b.
till Sverige. 1922 utsläpptes b. från Norge vid
Bj urälvdalen i Jämtland. Försöken utföllo väl
och följdes av nya utplanteringar av b. från
Lappland till Småland, så att b. nu finnes i
många av våra landskap, särsk. Jämtland,
Värmland och Närke, med sammanlagt omkr. 500
individ. I Sverige är b. helt fridlyst. I Norge finnas
de största kolonierna vid Nidälven. Antalet b. i
Norge var 1927 12,000—14,000. Kolonier av b.
finnas även annorstädes i Europa, ss. i Frankrike,
Tyskland, Polen och Ryssland, samt här och där
i Sibirien och vid Eufrat. Kanadabävern har i
Nordamerika förr spelat en ännu större roll än
den vanliga b. i Europa men har även den blivit
starkt decimerad och förekommer nu mest i
världsdelens norra och västra trakter.
B:s päls skattades förr mycket högt men har
nu ej längre samma höga värde som handelsvara,
ehuru ännu ett tiotusental bäverskinn årl. utföras
från n. Amerika. — Litt.: C. Fries, ”Bäverland.
En bok om b. och hans verk” (1940).
Bävergäll (Casto’reum) kallas det fasta, mjuka,
starkt luktande sekretet i två till de yttre
könsorganen hörande körtelsäckar, som finnas hos
bägge könen av bävern. B. är sålunda en med
mysk jämförlig produkt. — B. användes förr,
vanl. som spritextrakt i droppar, ”D ö r j e s”
(Du Rietz’) moderdroppar, mot
allehanda nervösa åkommor.
Bäverlus, bäverbagge, Platypsy’llus
ca’-storis, skalbagge, egendomlig parasit på bävern.
B. är 2 mm lång och tillplattad, med förkrympta
mundelar och reducerade ögon.
Bäverråtta, se Sumpbäver.
Bäveån i mellersta Bohuslän upprinner i
Västergötland, där den kallas R i s å n, flyter genom
Öresjön, utgör sedan bitvis gräns mellan båda
landskapen och utfaller i Byfjorden vid
Uddevalla, vars hamn B. bildar. Flodområde 310 km2.
Böcher [bö’kar], Ty ge Wittrock, dansk
botanist (f. 1909), dr phil. 1938, lektor i
växtana-tomi vid Köpenhamns univ. 1946. B. har gjort
viktiga undersökningar rörande Grönlands
växtgeografi, de danska ljunghedarnas och
kalkbac-kamas vegetation, vidare inom ekologi och
cyto-logi samt har utgivit ett flertal arbeten i dessa
ämnen.
Böckh [bök], August, tysk filolog (1785—
1867), prof, i Heidelberg 1809 och i Berlin
från 1811. Hans verksamhet har varit
banbrytande för den reala och historiska uppfattningen av
den grekiska forntiden. Han ledde och
utarbetade till stor del själv den första omfattande
samlingen av grekiska inskrifter samt företog
ekonomiska (atenarnas statshushållning) och
kronologiska undersökningar.
Böckh [bök], Richard, tysk statistiker
(1824—1907), prof, vid Berlins univ. sedan 1881,
tillika direktör för staden Berlins statistiska byrå
1875—1902. Av grundläggande och banbrytande
betydelse äro i synnerhet B :s
befolkningsstatis-tiska undersökningar och metodologisk-tekniska
analyser.
Bö’cklin, Arnold, schweizisk målare (1827—
1901). B. föddes i Basel, studerade 1845—47 i
Düsseldorf för J. W. Schirmer, därefter i Paris
1848, vistades i Rom 1850—57, sedermera i
München och Weimar, åter i Rom, några år i
Basel och i Zürich, slutligen i Florens, där han
avled. Han målade i sin ungdom små romantiska
landskap, hemlighetsfulla skogsinteriörer, hållna i
mörka, mättade färger, lät sedermera människan
el. naturens makter i mänsklig gestalt i allt högre
grad bidraga till målningens stämningsinnehåll.
Den italienska naturen gav honom uppslag till
ideella landskap, villor med älskande par och
lekande amoriner, ensamhetens mystik, höstens
vemod, tempellundens majestätiska ro. Han målade
Pan, som spelar i vassen el. skrämmer herden och
fåren på flykt, samt draken i bergsklyftan.
Han upptäckte även havet och målade tritoner
och nereider i munter lek med varandra el.
med sjöormar och havsfåglar el. i lättjefull vila.
Under arbetet på fantastiska ämnen tillägnade
han sig ett helt annat målningssätt än det,
som utmärker hans tidigare försök, han strävade
allt mera följ driktigt till färgernas intensitet,
klarhet och ljuskraft — hans färger bli dock med
tiden ganska artificiella, brokiga, pråliga, luftlösa;
men hans bättre alster uppbäras av hans starka
temperament, av det frodiga, jublande, levnadslustiga
skaparlynnet hos poeten-målaren, som i många av
sina verk är mera poet än målare. Bland de mest
ryktbara av dessa fantasiskapelser äro ”Villa vid
havet”, ”Triton och nereid”, ”Vågornas lek”,
”Dödens ö”, ”Tystnaden i skogen” (de
sistnämnda från 1880-talet). Svaga äro hans religiösa
målningar (”Pietå”, ”Korsnedtagningen”) — ett
område, som han odlade med förkärlek —, och som
porträttör förblev han högst ojämn. Att berätta
Arnold Böcklin: Dödens ö. Flera varianter finnas av
konstverket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
