Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsulent - Byggnadskreditiv - Byggnadslagen - Byggnadslov - Byggnadsmateriallära - Byggnadsnämnd - Byggnadsordning - Byggnadsråd - Byggnadsskatt - Byggnadsskyldighet - Byggnadsstadga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnadskreditiv—Byggnadsstadga
221
byggnadsnämnden. — Titeln b. kan även
användas av byggnadssakkunnig exempelvis i
hushållningssällskap, föreningar och enskilda
byggnadsföretag.
Byggnadskreditiv, form av kredit, lämnad
för uppförande av byggnad. Krediten, vars
säkerhet utgöres av inteckning av fastigheten, får
utnyttjas efter hand som arbetet fortskrider och
besiktning givit vid handen, att de pantsatta
inteckningarna innebära betryggande underlag för
det i anspråk tagna kreditbeloppet.
Byggnadslagen, som antogs 1947 och trädde
i kraft 1948, ersätter 1931 års stadsplanelag och
skiljer sig från denna genom väsentligt
genomgripande regleringsbestämmelser. I stor
omfattning skall numera planläggning föregå marks
användning för bebyggelse. Lagen upptager ett
flertal olika plantyper för såväl stad som
landsbygd: 1) Generalplan anger grunddragen för
marks användning inom kommun el. samhälle och
upprättas i den mån så erfordras. 2) Genom
stadsplan el. byggnadsplan sker den närmare
regleringen av själva bebyggelsen. 3)
Utomplansbe-stämmelser innehålla mindre ingående regler för
byggnadsverksamheten inom vissa områden. 4)
Regionplan upprättas efter förordnande av Kungl.
Maj :t för att samordna flera kommuners el.
samhällens planläggning (t. ex. Stockholm med
omgivande samhällen). Givetvis får nybyggnad
icke utan dispens ske i strid med någon av dessa
planer. Genom planläggningarna regleras all
tätbebyggelse, d. v. s. all samlad bebyggelse som
nödvändiggör särskilda anordningar för
gemensamma behov (vägar, avlopps- och
vattenledningar m. m.). Mark får över huvud taget icke
användas till tätbebyggelse, om den icke vid
planläggning prövats lämpad härför.
I område, som lagts under stadsplan, skola
byggnadskvarteren indelas i tomter. Innan
tomtindelning skett och tomten genom följande
registrerings- och sammanläggningsåtgärder blivit
utbruten som särskild fastighet, får tomten icke
bebyggas. Tillsynen över byggnads- och
planverksamheten utövas av byggnadsnämnder,
länsstyrelser och byggnadsstyrelsen.
I övrigt innehåller lagen bl. a. utförliga
bestämmelser om skyldighet för markägare att
avstå mark för gata, väg el. annan allmän plats,
för stadsplanens genomförande inom skälig tid,
för att underlätta tomtbildningen m. m. I regel
erhåller ägaren ersättning för marken. Men om
stadsplan el. byggnadsplan lägges över område
i en ägares hand, kan föreskrivas att mark skall
utan ersättning avstås till allmänna platser och
byggnader. I byggnadsplanelagt samhälle skall
vägmark upplåtas utan ersättning, om den
erfordras för nybyggnad på område som äges el.
har ägts av vägmärkens ägare. Inom stadsplan
utgår visserligen ersättning för gatumark, men
tomtägarna skola i sin tur ersätta staden för
värdet av gatumarken (med viss begränsning).
Byggnadslov, medgivande av byggnadsnämnd
att uppföra byggnad. Till skillnad från
byggnadstillstånd avser b. en rent lokal kontroll över
byggnadsverksamheten.
222
Byggnadsmateriallära, den del av läran om
uppförandet av byggnader, som handlar om
byggnadsmaterialen, deras egenskaper och
användning, de olika byggnadsdelarnas utformning
med hänsyn till hållfasthet och stabilitet samt
de olika hantverk, verktyg, redskap och maskiner,
som tagas i anspråk vid byggnadsföretag.
Byggnadsnämnd skall enl. 1947 års
byggnadsstadga finnas i varje kommun. Den skall
övervaka efterlevnaden av gällande författningar
ang. byggnadsväsendet. Den består i stad i regel
av 5 led., av vilka magistraten utser en och
stadsfullmäktige de övriga. På landet består den
vanligen av 3 led., varav en utses av
länsstyrelsen och de övriga av kommunalfullmäktige.
Byggnadsordning skall finnas för varje stad
och stadsliknande samhälle, innehållande de
föreskrifter, som utöver byggnadsstadgans
bestämmelser anses erforderliga för ordnande av
bebyggelsen. B. upprättas av stadsfullmäktige (resp,
länsstyrelsen) med ledning av byggnadsstyrelsens
normal förslag. Om b. avviker från detta, har
länsstyrelse att höra byggnadsstyrelsen, innan
fastställelse sker.
Byggnadsråd, se Byggnadsstyrelsen.
Byggnadsskatt utgick 1921 och 1922 med visst
belopp i förhållande till taxeringsvärdet av
be-villningspliktig annan fastighet än
jordbruksfastighet i städer, köpingar och andra samhällen,
där byggnadsstadgan för rikets städer gäller.
Byggnadsskyldighet kallas dels den vissa
menigheter åliggande förpliktelsen att ombesörja
och bekosta uppförandet och underhållandet av
byggnader för gemensamma ändamål (”allmänna
hus”, ss. kyrka, ”sockenstuga”, prästgård,
tingshus, häradsfängelse), dels ock motsv. skyldighet
i fråga om de för jordbruket behövliga
byggnaderna (”skyldighetshusen”) å egendom, som
innehas och brukas av annan än ägaren. Den förra
b. är genom lagar 1909 ordnad i huvudsaklig
överensstämmelse med den kommunala
skattskyldigheten. Enligt arrendelagstiftningen av år 1943
är jordägaren byggnadsskyldig när fråga är om
s. k. socialt arrende. Arrendatorn har endast att
svara för mindre reparationer. Betr, större
arrenden finns däremot ingen lagstadgad b.
Byggnadsstadga, författning som reglerar
husbyggnad. Den nu gällande tillkom år 1947. Den
innehåller föreskrifter om byggande och lov
därtill och kompletterar även i övrigt byggnadslagen
(se denna). Enl. b. skall byggnads yttre ges den
form och färg, som gatu- el. gårdsbilden fordrar
och som byggnadsnämnden finner lämpligt. Golv i
boningsrum får ej placeras på lägre nivå än 30
cm över markytan. Bonings- och arbetsrum får
i städer som regel ej ges lägre höjd än 270 cm. I
intet fall få rumshöjder under 240 cm förekomma.
B. lämnar vidare föreskrifter om ev. erforderliga
brandsäkra väggar och bjälklag. Byggnad skall
så underhållas, att vanprydnad, hälsofara el.
osnygghet ej uppkommer. Ingen nybyggnad får
företagas utan tillstånd (byggnadslov) från
byggnadsnämnd. På landsbygden fordras dock
byggnadslov endast för områden, för vilka bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
