Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Byggnadskonst
218
Romerskt kupolrum. Pantheon, Rom. 100-talet e. Kr.
betade huvudsaki. vidare på den armeniska och
mindreasiatiska valvbyggnadskonsten, något
modifierad i anslutning till hellenistisk tradition.
Rena centralbyggnader äro tämligen sällsynta,
men det rikt utvecklade kupolbygget med
strävsystem dominerar, om också längdriktningen
nästan alltid framhålles. Formrikast och djärvast
var den bysantinska b. under sin första
blomst-ringstid, som ungefär sammanfaller med
Justinia-nus’ regering (527—565); Sofiakyrkan (532—
537) i Konstantinopel är en enastående genialisk
lösning av den längdriktade kupolkyrkans
problem. Senare blev formförrådet fattigare. Av
den bysantinska b. har hela den grekisk-katolska
kristenheten varit beroende ända in i vår tid.
Protoromansk b. kallas den
västerländska arkitekturen intill den romanska stilens
genombrott på 1000-talet. Av b. från denna tid
äger Europa n. om Alperna föga. I fråga om
kyrkorna märkes, att jämte det vanliga
basilikala-schemat med T-formig grundplan den verkliga
kor sformen (+) vann insteg med benediktinerna
på 600-talet. Den korsformiga kyrkoplanen
synes tidigast ha slagit igenom i Frankrike, först
under 900-talet i Tyskland. I olika former visar
sig ett starkt orientaliskt inflytande i Spanien
under tiden fr. o. m. 700-talet t. o. m. 900-talet.
Den romanska b. har en tung,
monumental och välbalanserad hållning. Ehuru
spetsbågen på sina håll uppträder, är det den
halvrunda valvbågen, som ger stilen dess karaktär.
Ännu mera utmärkande är murverkets slutna
och kraftiga form; det orientaliska
försträvnings-systemets elegans och lätthet har nästan överallt
ersatts av tyngd och massivitet, och om valv
finnas, upptages deras tryck mestadels endast av
de grova murarna, vilkas fönster- och
dörröppningar äro helt små. Dock förekomma även
orientaliska former. De större kyrkorna ha
vanligen basilikal anordning med korsformigt
korparti. Stundom äro långhusets skepp ungefär
lika höga (h a 11 k y r k a). Krypta under koret,
ett sekundärt kor i väster och tvillingtorn vid
västfasaden förekomma, likaså centraltorn och
tvillingtorn vid koret. Inom den romanska
arkitekturen utbildades talrika lokala och nationella
stilarter. I s. Frankrike var
valvbyggnadskonsten konsekvent och formrikt utvecklad i nära
anslutning till den orientaliska
försträvningstek-niken, i ö. och n. Frankrike och i Tyskland
användes trätak jämte kryssvalv, av vilka de
senare med tiden fingo överhand. Vidare märkas
tydligt utpräglade normandisk-engelska och
spanska nationalstilar. I Italien är den romanska
stilen mest utpräglad i Lombardiet; det orientaliska
inflytandet gjorde sig gällande såväl där som
ännu mera i Venedig; s. Italien stod under
kraftig påverkan av arabisk konst.
Den gotiska b:s utvecklingshistoria är i
första hand knuten till de stora katedralbyggena,
och i dessa framträder den i sina rikaste och
mest genomförda former. Dess upphov ligger i
den konsekventa användningen av spetsbågar,
vilka tillåta valvslagning över polygona och
fyrsidiga rum av vilken form som helst. Genom
bruket av valvribbor minskades valvets tyngd,
underlättades dess uppförande och samlades
valvtrycket till travéns hörn. Ett viktigt led i den
gotiska konstruktionen utgöres av strävpelaren
och strävbågen, vilka, placerade utanför den
egentliga byggnadskroppen, tjäna till att
upptaga utåtriktade tryck. Byggnadsmassan
reduceras till ett system av smärta, mastliknande
murpelare vid travéernas hörn, förenade av bågar
och försträvade inifrån av kryssvalvens
gördelbågar och ribbor, utifrån av strävpelarnas tyngd
och strävbågarnas mottryck. Ytterväggarna
kunna till största delen av sin yta upptagas av
fönster. Den gotiska stilen innebär först och
främst en ny, genialisk lösning av
valvbyggnadens problem; konstnärligt sett betecknar den
ett icke mindre framsteg. I konstruktion och
dekoration leda alla väsentliga linjer uppåt,
invändigt till de högt burna, spänstiga valven,
utvändigt till det vimmel av uppstigande
strävbågar, fialer, statyer, spiror och vimperger, som
bildar murarnas avslutning och sträcker sig över
och omkring taken.
Gotikens ursprung kan både till ort och tid
nära bestämmas: till n. Frankrike och till
1100-talets andra fjärdedel. Stilen spred sig efter hand
över hela Europa, nådde England och Norge
under 11 oo-talet, Tyskland i början av 1200-talet
och östersjöländerna under 1200-talets senare
hälft; till Nederländerna och Spanien kom den
tidigt. Italien upptog endast sällan det gotiska
konstruktionssystemet; spetsbågen var emellertid
vanlig under 1200- och 1300-talet.
Renässansens b. har sitt upphov i
Flo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
