- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
207-208

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - By (plats) - By (vind) - By (Dalarne) - By (Värmland) - Byalag - Byallmänning - Byaman - Byamot - Byamål - Byarum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

By—Byarum

208

stämdes omfattningen av bymyndigheternas
befogenhet genom byordningar. De bevarade
byordningarna äro av växlande historiska typer.
Några omspänna en mycket stor del av
byamännens levnadsförhållanden, i det de icke blott
innehålla bestämmelser om samfällda arbeten, ss.
slätter å samfällda ängar, hägnad, dikning, bete å
samfälld mark, nyttjande av fiskeplatser,
skogsskötsel, förebyggande av vådeld,
vidmakthållande av brunnar o. s. v., utan även meddela
föreskrifter för att hindra överdådigt levnadssätt,
bestraffa snatteri och andra sedliga felsteg samt
överhuvudtaget angiva de regler, som ansågos
erforderliga för upprätthållandet av god ordning
i byn. Bydomstolen ägde utsätta viten och fälla
till böter. En normalbyordning utfärdades år
1742. På vissa ställen tillämpas ännu i våra
dagar byordningar, utses åldermän och hållas
bystämmor. Bydomstolen åter har helt trätt ur
verksamhet. — Sammankallandet till bystämman
skedde genom trumning el. hornblåsning.
Stundom plägade man även kringsända en kavle från
gård till gård. Ofta hade byn sin bestämda
samlingsplats, som ej sällan var markerad med en
ring av stenar, på vilken männen sutto. Vid
kontrolleringen av de enskilda medlemmarnas
skyldigheter och rättigheter kommo i stor
utsträckning kavlar, klubbor, stickor etc. till
användning. Inom Sverige var detta system särskilt
rikt utvecklat i Dalarne. Byn ägde ofta
fattigklubba, skjutsklubba, brandvaktsklubba,
gravkav-le, skol- och kvarnstickor etc. Byns handlingar
förvarades i senare tid i lådan el. byskrinet, som
stod hos åldermannen.

Byamännen samlades till gemensamma gillen.
Redan Olaus Magnus omtalar skördegillen, och
senare källor omtala även såsom stora högtider
de ”åldermansgillen”, som höllos vid tillsättandet
av ålderman. Samlivet inom byalaget måste
anses ha haft stor betydelse för utvecklingen och
bevarandet av de traditioner, som uppburo vår
allmogekultur, sådan den kommit till uttryck i
t. ex. hemslöjd, folkdiktning och folkmusik. Den
sprängning av byarna och utflyttning till
ensamgårdar, som blev en följd av den senare
skifteslagstiftningen, har varit en av de händelser, som
djupast ingripit i vårt folks liv och utvecklingen
av dess odling och lynne.

Bland mängden av bytyper märkes i Sverige
främst den ensidiga el. dubbla r a d b y n, som
efter mönster från de tyskt påverkade städerna
genomfördes i Mälarprovinserna fr. o. m.
unionstiden. För byns avgränsning och delning finnas
stadganden i landskapslagarna. I Götaland äro
korsvägs- och landsvägsbyarna, där gårdarna
gruppera sig kring en vägkorsning el. längs en
väg, de mest utbredda. Sent bebyggda trakter ha
att uppvisa s. k. k 1 u m p b y a r, släktbyar, som
uppstått genom klyvningar av ett hemman. På
kontinenten återfinner man de flesta av våra
byformer, men därjämte förekomma där åtskilliga
andra. I norra och östra Tyskland märkes så
t. ex. särskilt den hos oss mycket sällan
förekommande r u n d b y n, i vilken boningshusen
vända gavlarna mot ett torg.

Ett viktigt material för studiet av de olika
svenska bytyperna utgöra de gamla bykartor,
som förvaras i Lantmäteristyrelsens arkiv.

Litt.: E. Hellquist, ”De svenska ortnamnen
på -by” (1919); ”Nordisk kultur. V. Ortnamn”
(1939) J S. Erixon, ”Skultuna bruks historia”,
I (1921), ”Svenskt folkliv” (1938), ”Alörby och
Viby byars mirinesböcker” (1944), ”Kila, en
östgötsk skogsby” (1946); C. G. Weibull,
”Skånska jordbrukets historia” (1923); G. Nordholm,
”Geogr. studier över de nordeuropeiska b:s
grundformer” (i Sv. geogr. årsbok, 1931) ; J. Frödin,
”Den nord- och mellansvenska b :s
organisationsformer och upplösning” (1933); S. Aakjær,
”Bosættelse og bebyggelsesformer i Danmark i
ældre tid” (1933); Gerd Enequist, ”Nedre
Lule-dalens byar” (1937) ; A. Steensberg, ”Den danske
landsby” (1940).

By, stark vind, som varar endast kort tid. —
K a s t b y, plötslig vindstöt, vanligen från högt
land.

By, socken i sydöstligaste hörnet av Dalarne,
intill Västmanland och Gästrikland; Folkare
härad, Kopparbergs län; 309,70 km2, 4,943 inv.
C195o). Större delen är skogsbygd med talrika
mossar. Dalälven är gränsen i s. ö. I s. gammal
bördig åkerbruksbygd, i n. bruksindustri och
skogsbruk. 3,993 har åker. Vid Dalälvens inträde
i Bysjön ligger brukssamhället Näs med
kraftverk i Näsforsen, tråd- och finvalsverk; en
industribana leder till brukssamhället H o r n d a 1
vid sjön Rossen och vid n. stambanan. I
närheten ligger Djupvik med en hembygdsgård.
Norrut nära industribanan ligger Hede
egnahemsområde med sågverk, sjukstuga och apotek.
Vid östervikens övre ända ligger S m e d s b o
arbetshem för kvinnor. Från By valla vid
stambanan och sjöns nordända utgår järnväg till
Långshyttan. Vid denna järnväg ligger Valla
kalkbrott. Flera hyttor och hammare ha
tidigare funnits i B. C:a 112 km2 ägas av
storbolag, 29,28 km2 av staten, näml, en del av
Grönsinka kronopark. Kyrkan av gråsten
byggdes 1791—94. Pastorat i Västerås stift,
Hede-mora kontrakt; utgör storkommunen B. Se
sockenbeskrivning av C. Larsson i By (1920 ff.).

By, socken i s. v. Värmland, omkring Byälven;
Näs härad, Värmlands län; 87,34 km2. 1943
införlivades B. med Säffle köping; folkmängden
var då 4,044.

Byalag, se By.

Byallmänning, se By.

Byaman, den, som äger el. innehar jord i by
och är därstädes bosatt, i äldre tider även
borgare i stad.

Byamot kallades under medeltiden de allmänna
sammankomster, som höllos av byamännen
(borgarna) i de svenska städerna.

Byamål, se By.

Byarum, socken i n. v. Småland, kring övre
Lagan; Östbo härad, Jönköpings län; 220,33 km2,
3,875 inv. (1950). Sandig och stenig jordmån,
tallskog. I B. ligga Vaggeryds municipal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free