Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burjäter - Burjät-mongoliska ASSR - Burke, släkt - Burke, Edmund - Burke, Robert - Burke, Thomas - Burkitt, 1. Francis Crawford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Burjät-mongoliska ASSR—Burkitt
170
Burjät.
bilda en särskild grupp
bland sibiriska folk,
och deras religion är
lamaistisk.
Burjät-mongoliska
ASSR (ry.
Burjato-mongolskaja ASSR),
autonom sovj etrepublik
i ryska Asien, v., ö.
och n. ö. om
Baj-kalsjön; 331,400 km2,
542,000 inv. Större
delen av B. ligger ö.
om Bajkalsjön och
ut-göres av ett skogrikt
berglandskap.
Bebyggelsen är huvudsaki.
koncentrerad till de lägre, stäppartade delarna av
B. Ena hälften av befolkningen består av burj äter,
andra hälften av ryssar, tunguser, tatarer,
polacker, ukrainare m. fl. Viktigaste näringsgrenar äro
boskapsskötsel, åkerbruk och skogsbruk. Guld-,
grafit-, asbest-, stenkols- och volframförekomster.
Huvudstad är Ulan-Ude.
Burke [bäk], irländsk genealogsläkt. Sir
John B. (1787—1848) började 1826 i London
utge ett genealogiskt-heraldiskt lexikon över
engelska adelsätter. Denna handbok, vanligen med
en förkortning av den långa titeln kallad
”Bur-ke’s Peerage”, har utkommit i alltjämt nya uppl.,
sedan 1847 årligen. B. utgav även liknande
arbeten över utslocknade adelsätter samt över den
oadliga godsägararistokratien (”Landed Gentry”).
B:s son Sir John Bernhard B. (1814—92)
biträdde fadern sedan 1840, fick 1853 ett
härolds-ämbete, adlades 1854 och steg högt på
ämbetsmannabanan. Han utgav nya uppl. av nästan alla
faderns genealogiska och heraldiska arbeten och
ägnade särskilt stor omsorg åt att göra hans
”Peerage” till ett noggrant och fullständigt
arbete.
Burke [bäk], Edmund, engelsk politiker och
skriftställare (1729—97). B. var advokatson
från Dublin och kom 1750 till London för att
studera juridik men ägnade sig mest åt litterära
arbeten. Hans första bemärkta skrift var ”A
vindication of natural society” (1756), en satirisk
imitation av Bolingbrokes filosofi och stil. Följ,
år utgav han den konstfilosofiska avhandlingen
”The philosophical inquiry into the origin of our
ideas on the sublime
and beautiful”. B. blev
1765 privatsekreterare
hos premiärministern
Lord Rockingham och
dec. s. å. led. av
underhuset. Han avgick vid
Rockinghams fall 1766
och skrev s. å. ”A
short history of a
short administration”,
ett försvar för dennes
politik. 1770 utgav
han som
Rockingham-gruppens partimani
fest ”Thoughts on the present discontents”, en
vidräkning med bl. a. parlamentskorruptionen samt
ett berömt försvar för politiskt partiväsen. 1774
valdes han till underhusledamot för Bristol och
uppträdde som sådan de följande åren för friare
religionspolitik och friare handelspolitik mot
Irland samt i flera uppmärksammade tal mot
koloniernas beskattning och kriget. Norths avgång
1782 förde Rockingham till makten, och därefter
var B. medl. av ministären två gånger men
endast under kortare perioder. Efter 1783 var
han en av oppositionens ledare. Under denna
tid infaller B:s kamp mot Warren Hastings
(se d. o.).
Ett nytt skede i B:s liv börjar 1789 med
franska revolutionen. Dess rationalism, mekaniska
samhällsuppfattning och pietetslöshet voro honom
ytterligt osympatiska, liksom han även förbisåg
dess sociala orsaker. 1790 utkommo B:s
”Reflec-tions on the revolution”, som i hela Europa väckte
det livligaste uppseende. Det var ett lidelsefullt
stridsprogram mot revolutionens principer och
mot naturrättens hela abstrakt-rationalistiska
statsuppfattning. B:s ståndpunkt ledde 1791 till
brytning med hans vän Ch. J. Fox, whigpartiet
sprängdes, och B. gick över till
regeringsbän-karna 1792. Under de följande åren, även efter
sitt utträde ur parlamentet 1794, uppträdde B.
som fanatisk förkämpe för ett korståg mot
revolutionen.
B. utövade på sin samtid ringa inflytande. Så
mycket större blev detta på eftervärlden, över
det med England förenade Hannover nådde detta
inflytande tidigt Tyskland och bidrog att inom
statsvetenskapen bana väg för ”den historiska
skolan”. — B:s samlade arbeten ha utgivits av
bl. a. F. Lawrence och W. King (8 bd, 1792
—1827). — Litt.: B. Newman, ”E. B.” (1927).
Burke [bäk], Robert O’Hara, irländsk
upptäcktsresande (1820—61). Han blev 1853
polisinspektör i Victoria i Australien och ledde 1860
—61 en illa utrustad expedition för att utforska
landets inre. Från Melbourne tog han sig
mödosamt fram till nedre loppet av Flinders’ River,
som utfaller i Carpentariabukten (febr. 1861).
Under försök att därifrån genom öknen nå
bebodda platser i nordligaste Sydaustralien dog han
av svält, 28 juni s. å. B. är den förste vite, som
övertvärat den australiska kontinenten.
Burke [bäk], Thomas, engelsk författare
och publicist (1887—1945). Han har huvudsaki.
vunnit ett namn som intim kännare av ö.
London, särsk. kineskvarteren, dit handlingen i hans
romaner och noveller oftast är förlagd. Samma
ämne har han också behandlat i skisser och
kåserier. Bland hans bekanta arbeten märkas
”Limehouse nights” (1916), ”The Bloomsbury
wonder” (1929; i Poes stil), ”The pleasantries
of old Quong” (1931), ”The real East End”
(1932), ”Murder at Elstree” (1936) och
”Ab-duction: a story of Limehouse” (1939).
Burkitt [bä’kit]. 1) Francis Crawford
B., engelsk teolog (1864—1935), prof, i
Cambridge, en bland de främsta kännarna av den
syriska fornkyrkans historia, språk och litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
